"Carolus Enckells konst satte min själ i klang"

Den abstrakta målaren Carolus Enckell (1945–2017) var en storhet i den finländska konsten men han påverkade på ett tyst sätt.

- Det är en stor människa som har gått ur tiden och det känns. Det är väldigt sorgligt och vemodigt, säger konstnären Cris av Enehielm, som stod Carolus Enckell nära både som vän och kollega.

De två konstnärerna lärde känna varandra på Fria konstskolan i början av 1970-talet. Enehielm studerade konst och Enckell var hennes lärare.

- Vi blev omedelbart vänner och det ledde till en livslång vänskap. Han lärde mig att läsa konst, att förstå färgernas mystik och teori och den abstrakta konsten. Vi var väldigt olika som konstnärer, men han uppskattade också mina arbeten trots att de är så annorlunda än hans, säger af Enehielm.

Stor person som bjöd in den andra

I Enckell fick af Enehielm en mångsidig och beläst diskussionspartner som var intresserad också av teater, litteratur och mytologi. Enckell var filosofisk och fick den andra att känna sig bekväm.

- Han hade en värme och en utstrålning som gjorde att han kunde inspirera den han diskuterade med. Han fick människor att känna sig bekväma, mig också. Man kände att man hade något att säga i hans sällskap, beskriver af Enehielm.

Sista arbetet hann inte bli helt klart

Ett av Enckells sista arbeten blev en fasadmålning på Victoriakvarteret på Busholmen i Helsingfors. Han gjorde målningen med sin hustru, bildkonstnären Silja Rantanen. af Enehielm följde med arbetet, när Enckell hissades upp för att bearbeta färgytorna.

- Det är himlen och havet. I början var den väldigt turkos och stark, men medan han målade blev den ljusare och ljusare. Man kan säga att himlens och havets gräns nästan suddas ut.

- Han var sjuk, men ville absolut slutföra det och själv sitta där uppe i luften. Det är på något sätt symboliskt att ha fått följa med processen hur det blev ljusare och ljusare, som om han själv skulle ha upplösts i ljuset, säger af Enehielm.

Enckell hann inte slutföra arbetet helt och hållet före sin död. Till arbetet hör nämligen också en del av mosaik.

I sin konst försökte han utplåna sin person och lät färgen och formen tala.

― Cris af Enehielm

Af Enehielm beskriver sin vän som en passionerad person och konstnär, men samtidigt minimalistisk. En färgernas mästare, som arbetade med färg och form, och en konstruktivist som ordnar sammanhang.

- I sin konst försökte han utplåna sin person och lät färgen och formen tala. Det kanske också beskriver hans syn på konst, säger af Enehielm.

- Jag har alltid inspirerats av hans konst för den tilltalar mig både på ett intellektuellt och ett själsligt plan. Den sätter min själ i klang.

Hur bedömer du hans betydelse i den finländska konsten?

- Han är en storhet och en grundsten. Men det intressanta är att han samtidigt på sätt och vis är osynlig. Det är en intressant och fin kombination. Han har alltid varit sig själv, en klippa.