Herman Karlsson: Skolmat - du älskade, hatade smörja

Svenska Yle lyfter den här veckan upp temat skolmat, och Yle X3M har frågat vad publiken har för minnen, åsikter och erfarenheter av den. Åsikterna har varit som smaken – delade.

När jag själv tänker tillbaka på mina tidigaste minnen av skolmat är de positiva. Jag minns tävlingar i spenatplättsfrossning, glädjen när det serverades stekt potatis och alla gånger vår husmor påstod att hon kokade ”soppa på en spik”. Det hände förresten varje dag.

I högstadiet och gymnasiet var jag nästan löjligt förtjust i skinkfrestelse, spenatplättar och en viss sorts panerad fisk med nån slags gräddfilssås!

Men att klaga är en konstform och skolmaten är en enkel måltavla. För mig fanns det under skolåren många maträtter jag verkligen såg fram emot, men andra ogillade jag skarpt. Det här trots de vuxnas påståenden om att all mat är god mat. Vad var det för önsketänkande?

Ibland var maten så motbjudande att jag inte kunde annat än skratta och samtidigt undra om det ens var möjligt att tillreda någonting värre. Vilket var dumt. Klart det var möjligt, och skulle senare bevisas i skogen någonstans utanför Dragsvik. Men det hör inte hit.

Den köttsåsen är det vidrigaste jag ätit i skolmatsväg. Blir lite illamående bara för att jag skrev om den.

Bland de skolmatsminnen vi fått in finns vissa komiska sidor. Jag känner från min egen skoltid igen berättelser där folk vittnar om kokta potatisar så gummilika att de kunde användas som tennisbollar, och potatismos som lever dubbelliv som kontaktlim. Grötportioner som klistrar fast sig i tallrikar tycks också vara en svår nöt att knäcka.

Så det står helt klart att det finns rum för förbättring när det kommer till skolmaten. Vissa maträtters konsistens, smak och utseende väcker frågor man inte vet om man vill ha svar på, och tycks leda till att folk verkligen slutar äta vissa ingredienser.

Men genom alla minnen vi fått in tränger också en uppskattning gentemot skolmaten fram. För visst är den värdefull och något vi i Finland ska vara stolta över. Att ibland klaga på den bottnar kanske främst i en önskan att göra den ännu bättre.

Grisgryta i alla dess former. Färggrann grisgryta, mexikansk grisgryta, grisgryta på husets vis, grisgryta, husmanskost (a.k.a. grisgryta), värmande grisgryta.

Och på riktigt, klagas det på smaken på gratis, näringsrik mat är det nog ett tecken på att vi har det ganska bra ställt. Skolmaten får då gärna väcka känslor.

En annan fråga är sedan om man uppnår bättre skolmat genom mera halvfabrikat, storkök och cook-and-chill-metoder. Den diskussionen är värd att föra.