Frivilligarbetet är guld värt för asylsökande - men samarbetet med kommunen kunde förbättras

Det är många som frivilligt hjälper de asylsökande i Raseborg. Men arbetet mellan olika aktörer kunde koordineras bättre så att olika målgrupper prioriteras.

I en lägenhet i centrum av Karis bor för tillfället åtta irakiska män och en katt. De är raseborgaren Maija Lehtinens underhyresgäster.

I köket bakas bröd och ute på balkongen bolmas det friskt. I tamburen står långa rader med skor.

Hyrde lägenhet åt asylsökande

Lehtinen jobbade som volontär vid de två flyktingförläggningarna i Raseborg.

När de stängdes beslöt hon sig för att hjälpa de asylsökande som hade blivit hennes vänner. Eftersom de trivdes i Karis ville de inte flytta från orten.

Maija Lehtinen hyrde därför en stor lägenhet åt dem. Själv bor hon på ett annat ställe.

- De betalar sin hyra och jag besöker dem ibland. Om det blir problem av något slag så löser vi dem genom diskussion.

Hjälp utanför kontorstid

Så länge en invandrare väntar på asyl är det närmast frivilliga som kan och hinner ställa upp för dem. När och om de får sitt uppehållstillstånd är det kommunen som har ansvar för att hjälpa i olika ärenden.

- Ofta är det ändå så att de kontaktar mig för att de känner mig och vet att de kan ringa när som helst, inte bara under vissa kontorstider, förklarar Maija Lehtinen.

Förutom sina hyresgäster, som har varit upp till tolv irakiska män, är hon också engagerad i flyktingfamiljer.

En ny finsk mamma

Musa Al-Shirefi är ny i bostaden medan Safaa Al-Badri redan bott där en tid.

Al-Badri har fått sitt tredje negativa besked om asyl och är mycket ledsen. Han visar ett fotografi av sina tre barn som är kvar i Irak.

Al-Shirefi tycker om att kocka och baka och rör sig redan hemvant i köket. Här går diskussionen het kring matbordet, ämnet är fotboll.

Mitt ibland dem sitter en leende Maija Lehtinen som pratar och konfererar om vardagliga saker, med de få ord man har gemensamt.

- Maija är vår finska mamma. Hon är så vänlig och hjälpsam, förklarar Musa Al-Shirefi.

Han bakar brödet som ska serveras under kvällens träff för volontärer och asylsökande i Villa Haga i Karis.

Massor av arbete utanför förläggningen

En som är på plats på torsdagens träff (28.9) i Villa Haga är Minna Fabricius. Hon jobbade som volontär på flyktingförläggningen Raasepori Resort i Antby.

Förläggningen utanför Karis stängdes för ett år sedan, men det innebar inte att hon blev sysslolös.

- Vi kände att det fortfarande fanns saker vi kunde hjälpa till med utanför förläggningen. Det finns ju hur mycket som helst att göra, säger Fabricius.

Tillsammans med Nina Fagerström grundade hon föreningen MiNi, som bland annat skapade en mötesplats för flyktingar i Raseborg.

För tillfället försöker de bland annat aktivera de asylsökande kvinnorna på olika sätt. Många av kvinnorna har små barn och det kan vara svårt att få ut dem från sina lägenheter.

- Vi funderar på att få igång en matlagningskurs eller språkkurs. Det kan också handla om att ge dem helt vanlig information om var man kan köpa olika saker eller var det finns skolor, förklarar Minna Fabricius.

Hjälp med hyran behövs

Minna Fabricius förstår mycket väl att kommunen satsar på dem som har beviljats asyl eftersom resurserna är knappa.

Men hon önskar ändå att de frivilliga kunde få mera stöd. Främst handlar det om ekonomisk hjälp.

- Vi jobbar helt gratis, det är absolut inga pengar involverade, säger hon.

I första hand behöver föreningen MiNi pengar till hyran för sitt kontor som de hyr av Raseborgs stad.

Det senaste halvåret är det föreningen Emmaus som har stått för hyran eftersom den står för samma värderingar som MiNi.

Själv har Minna Fabricius flera gånger funderat på att sluta eftersom hon inte längre behövs.

- Men nog behövs vi.

Utvecklingsbehovet mellan olika aktörer är stort

Karin Ljung är invandrarkoordinator i Raseborg. Hon säger att det finns ett stort utvecklingsbehov mellan staden och den tredje sektorn.

För tillfället försöker Raseborg hitta olika projekt att samarbeta kring med bland annat Mannerheims barnskyddsförbund och Folkhälsan.

Men de olika aktörerna inom den tredje sektorn borde också kolla med varandra att de inte planerar likadana program, säger hon.

- Att det inte bara är en målgrupp som prioriteras, som invandrarkvinnor. Olika aktörer kan göra saker med olika målgrupper.

Raseborgs stad uppbär alltid hyra

De som hjälper de asylsökande gör det ofta utan ersättning. Karin Ljung säger att det säkert finns möjlighet att få stöd.

Men Raseborg kan till exempel inte låta någon använda stadens lokaler gratis, förklarar Karin Ljung.

- Staden uppbär hyra för alla sina lokaler, även om stadens egna aktörer använder dem.

Mindre engagemang då uppehållstillstånd beviljats

I Raseborg är engagemanget för de asylsökande relativt stort och det är Karin Ljung glad över.

Däremot är det inte lika många som engagerar sig i dem som har beviljats uppehållstillstånd. Karin Ljung gissar att det beror på att hjälpbehovet hos de asylsökande är så stort och uppenbart.

- Hjälpbehovet hos dem som har fått uppehållstillstånd är inte lika uppenbart. Men den sociala nöden kan vara stor. Många är ensamma och isolerade och skulle behöva vägar för att få kontakt med raseborgare.

För tillfället försöker invandrarbyrån förstärka samarbetet med den tredje sektorn så att projekt till exempel inte ska överlappa varandra, säger invandrarkoordinator Karin Ljung.

- Vi vill speciellt lyfta fram den potential som finns i frivilligarbetet, speciellt när det gäller vänverksamhet och stödpersoner.