Finland visar vägen för Sveriges räddningstjänst

Finlands nödcentral i Helsingforsområdet hade nyligen besök av sina kollegor från SOS Alarm i Sverige. Tanken är att Sverige ska kunna lära sig av det finländska systemet, som tydligen på många sätt fungerar bättre.

Sveriges system är mera splittrat och gör det svårt att koordinera verksamheten effektivt. I det svenska systemet finns en frivillighet som gör att vissa landsting kan välja att köpa in räddningstjänster från andra aktörer än SOS Alarm. Och polisens system fungerar separat vilket gör att insynen i deras process saknas.

Problemet bli att en person som ringer efter hjälp kan hamna i ett läge där hen kopplas om till olika instanser i kedjan och får svara på samma frågor om och om igen medan klockan tickar.

Ett annat problem som Sverige tampas med är frågan om positionering av den som ringer, alltså möjligheten att hitta den som ringer nödsamtalet via telenätverk och satellitteknik. Juridiken ställer sig nämligen i vägen för det här:

- På grund av det personliga integritetsskyddet får man i Sverige inte positionera ett mobilsamtal, säger Maria Khorsand, VD för SOS Alarm.

- Den man talar med måste ge tillstånd.

I Finland har man tolkat reglerna annorlunda.

- I Finlands nya nödcentralslag är det definierat så att alla samtal som kommer in till nödnumret 112 får lokaliseras för att vi måste utgå från att det är någon som är i livsfara eller i nöd, berättar Stefan Thessmann vid Nödcentralsverket.

Erica

Och de tekniska framstegen är flera. Nästa år ska Nödcentralsverket rulla ut användandet av ett nytt datasystem, kallat Erica (förkortning för det minst sagt osmidiga namnet Emergency response integrated common authorities), med målet att göra nödarbetet effektivare.

- Erica bildar ett gemensamt nätverk mellan alla nödcentraler i hela landet, säger Thessmann. Behandlingen av samtalen kan skötas från vilken central som helst.

Utöver att bli mera sammanhållet och ge operatörer i hela landet möjlighet att ta emot och koordinera nödsamtal så ska systemet även göra operatörernas liv enklare.

I dagsläget sitter operatörerna med tre skärmar framför sig med kartor, detaljer om den nödställda, och olika räddningsinstanser, och dessutom håller de igång samtal mellan den som ringer in och den relevanta räddningsinstansen.

Det här ska nu strömlinjeformas och göras snabbare och mera hanterligt. Erica automatiserar den del av processen genom att lokalisera samtalet, samla ihop och erbjuda operatören information om bland annat närliggande räddningsfordon, och skicka ut information direkt via systemet till räddningsinstanserna medan operatören håller igång samtalet med den nödställda.

Utbildning för personalen i Erica-systemet pågår som bäst på Nödcentralsverkets instanser i landet.

Koordinerad kriscentral för en orolig samtid

Utöver Erica ska Finland dessutom inrätta en slags krisberedskapscentral, ett arbetssätt man tagit från svenskt håll.

Krisberedskapssamordnarna i Sverige omvärldsbevakar, gör löpande lägesbilder, varnar relevanta samhällsaktörer för potentiella kriser och samordnar arbetet mellan myndigheter och andra aktörer när något inträffar. Det kan exempelvis röra sig om naturkatastrofer, större olyckor eller terrordåd.

De följer också inkommande 112-samtal för att upptäcka plötsliga ökningar och exceptionella händelser som till exempel terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, Sverige.

Den mänskliga faktorn

Men varken SOS Alarm eller Nödcentralsverket här i Finland har direkt klarat sig utan kritik. Problem med att komma fram till rätt plats, snabbt och effektiv och att ta emot samtal på rätt sätt, och på rätt språk har alla lyfts fram av missnöjda.

Finlands och Sveriges satsningar på organisationsutvecklingar och ny teknik är steg för att komma åt den här problematiken. Men i slutändan handlar det ändå om en enda sak som avgör om det hela bär eller brister.

- Tekniskt ser allt bra ut, säger Thessmann. Det som borde tas tag i här i Finland är bristen på personal vid våra centraler. Det är ändå personalen som gör det här jobbet.

I Sverige tampas man också med det här dilemmat där ny teknik ger möjlighet att få in mycket mera information, men som också skapar ett hårt tryck på dem som ska ta emot den.

All teknik i världen hjälper inte om det inte finns någon som kan ta emot nödsamtalet när det väl kommer.