Bokrecension: Samantha Fox talar ut om hur hennes pappa försökte döda henne

De finns fortfarande kvar på sommarstugan. I nedersta lådan till höger i byrån.

Samantha Fox-kalendrarna från 80-talet. Det var viktigt för många tonårspojkar att ha koll på vilken dag det var. Jag var inget undantag.

Julgubben fick en önskelista med nyaste Nicke & Spirou-seriealbumet och Sam Fox topless-kalender. Julgubben köpte sedan dem. Eller var det mamma eller mommo som köpte?

På åttiotalet var det inget konstigt med det.

Vi tar en snabbspolning från 1988 till 2017. Samantha Fox biografi “Min berättelse” är skriven av Fox i samarbete med Leif Eriksson och Martin Svensson.

Jag blir åter nästan lite kär i Sammy Fox när jag läser boken, ser de bekanta pojkrumsbilderna och efter nästan trettio års paus lyssnar på vissa av hennes gamla hitar.

Samantha Fox är åttiotalet förkroppsligat: looken, attityden, sex appealen, dagdrömmarna och de rysliga frisyrerna som idag närmast ter sig som ett rop på hjälp.

Samantha Fox, färgen på kavajerna i Miami Vice och Back to the future-filmerna. Där har vi ett årtionde i ett nötskal.

Obesvarade frågor

Är boken då bra? Åtminstone är den intressant och snabbläst men en fråga som jag funderat på ända sedan jag och miljoner andra finniga tonårspojkar dagdrömde om Samantha Fox förblir kanske obesvarad.

Jag minns att hon någon gång på nittiotalet steg upp och gick ut från en direkt tv-intervju i talk showen Hyvät, pahat ja rumat med Simo Rantalainen och Jari Sarasvuo. Om jag minns rätt hade Rantalainen inte lyssnat på hennes nya skiva eller någonting sådant.

Det gav ju en litet dålig bild av henne men när man inser vilken grym press och kalabalik det varit kring henne så förstår man kanske den sortens reaktioner också.

Det skulle ha varit intressant att höra litet andra involverades synpunkt på Samantha som person, artist och modell. Boken utgår nu helt från hennes egen version.

Det är trots allt en komplexare historia än bara en blond storbystad bimbo som avslöjas i boken.

Tre sidor av Samantha Fox

Tre olika sidor av Sam Fox målas upp när man läser boken: modellen, artisten och privatpersonen.

Först kom sidan tre-flickan som redan som 16-åring visade tuttarna i tabloidpressen och över natten blev en superstjärna. Det var där det startade.

Hon blev glamourstjärna trots att hon var för kort för att jobba som vanlig fotomodell och trots att hon hade ett stort ärr på handen och magen.

Som barn fick hon en elstöt och måste transplantera hud från magen och benen i flera operationer. Ärret på magen dolde hon alltid med fingret på fotona.

I kölvattnet av glamour-modellandet kom sedan musikkarriären med ett antal superhektiska år där hon gjorde allt mellan himmel och jord och fick några riktigt stora hitar.

Samantha Fox - artisten, var sexig men visade inte för mycket och hon hade en kaxig image.

Och till sist har vi privatpersonen Samantha Fox som trivdes bäst hemma osminkad i joggingbyxor och som kände sig lite malplacerad bland (långa) fotomodeller och fint folk i Hollywood.

Den Samantha Fox kom ut ur skåpet som bisexuell långt senare.

I boken ger Samantha på ett ställe svar på tal åt någon fotograf eller liknande som säger att hon “har perfekta bröst”.

- Det första folk ser är mitt vackra leende. Därifrån börjar de sedan jobba blicken neråt, svarade hon.

Det hela började med att hennes mamma såg en annons i tidningen och anmälde henne till en fototävling “The Face and Shape of 1983”.

Man kunde vinna 1000 pund, en fotoportfolio och ett internationellt modellkontrakt.

Samantha blev tvåa.

Samantha var bara 16 år då och mamman var entusiastisk över att dottern skulle få uppleva den modellkarriär hon själv hade drömt om.

Fotosessionen resulterade i att hon erbjöds jobbet som glamourmodell och sidan-tre-modell med ett kontrakt på fyra år.

Att hon behövde ta av sig tröjan framför kameran var den naturligaste saken i världen, verkar det som, och föräldrarna var närvarande för att kolla att allt gick proffsigt till.

Pappan behövde litet övertalas med motiveringen att det var en känd toppfotograf. Resten är historia.

Samantha gick ännu skolan när hon vek ut sig inför hela landet

Det är litet anmärkningsvärt hur liberalt hon själv och alla släktingar förhöll sig till att hon vek ut sig.

I och för sig var det inte meningen att bilderna skulle publiceras genast, de skulle “bara visas för redaktörerna på The Sunday People”.

Naturligtvis publicerades de ändå och Samantha hade en minst sagt jobbig dag nästa dag när hon skulle gå till skolan och hela England hade sett hennes bröst på första sidan.

- Ärligt talat var det bland det otäckaste jag gjort, berättar hon om promenaden över skolgården.

Hittills hade hon inte klätt sig utmanande, snarare tvärtom och nu vändes allas blickar efter henne. Skolan tog inte saken lättvindigt och hon blev till sist relegerad.

Men jobberbjudandena började hagla in.

Alltihop var hur som helst rätt odramatiskt. Jag menar, på den här tiden solade de flesta tjejer topless, och likt många andra mödrar och döttrar i England hade mamma och jag följt sidan-tre-tjejerna i The Sun så länge jag kunde minnas, berättar Fox.

På tumis hemma hos Lemmy med hans Sam Fox-toplessplanscher

I och med kändisskapet började Samantha röra sig bland idel superstjärnor och hade flera kändispojkvänner.

En intressant person var Lemmy Kilmister från Motörhead som hon träffade när de båda var domare i en spaghettiätartävling. Det var mycket av den sortens tillställningar.

Lemmy frågade om hon kunde sjunga och när hon svarade att hon hade haft ett band tidigare (SFX hette det) så tyckte han att de borde göra en låt ihop.

Lite därefter körde hennes pappa henne hem till Lemmy, som hade tapetserat sitt hem med toplessbilder på henne och där lämnade han sin 18-åriga dotter för att göra musik tillsammans med den betydligt äldre rockstjärnan.

Först hälldes det upp Jack Daniel´s till brädden i glaset och därefter vred de upp volymen till elva. Resultatet blev en låt som hette “Beauty and the Beast”.

- Jag skrattade, för som så många andra “hårda” rockmusiker var han allt annat än ett odjur. Tvärtom var han en riktig gentleman och behandlade mig från första stund med stor respekt, berättar Fox.

Paul Stanleys hårförlängningar och hundbajs på dyra bilmattan

Ett av bokens roligaste kapitel handlar om Paul Stanley i Kiss, som hon dejtade i slutet av åttiotalet.

Samantha diggade tuffa rockstjärnor och föll naturligtvis för snygge Stanley, men i praktiken var det två skilda världar som möttes.

Det var den ordentliga och världsvana rockstjärnan som samlade på dyra antikviteter och privat helst klädde sig i kostym när de gick ut.

Och så var det hemmaflickan Samantha från England som tyckte om att gå omkring i myspys-sockor hemma.

Han var utan tvekan den bästa manliga älskare jag haft och också någonsin skulle komma att ha

Stanleys hem var också tiptop välstädat och hennes nervositet är som direkt från “Bridget Jones dagbok”.

Först klev hon in i hans flotta bil med hundbajs på skorna, sedan när de hamnade i sänghalmen blev det inget av det eftersom hon hade tandvärk.

När han lämnade henne hemma hos sig för att gå till studion lyckades hon dra ner alla dyra gardinerna när de av misstag sögs in i dammsugaren och sedan sprängde hon av misstag bönor i hans mikrovågsugn.

Och Stanleys hårförlängningar hon hittade under dynan kastade hon i panik under sängen innan han kom tillbaka från duschen.

Förhållandet ebbade ut och övergick i en god vänskap istället. Hon konstaterar dock att förhållandet trots allt hade sina fördelar också.

- Så här i efterhand kan jag bara säga att han utan tvekan var den bästa manliga älskare jag haft och också någonsin skulle komma att ha, berättar hon.

Pappan var en skitstövel

Med respekt behandlade hennes egen pappa tyvärr inte henne eller hennes mamma. Farsan var tidvis en aggressiv suput och han blev Samanthas manager.

Med kändisskapet kom sprit och droger in i bilden för pappan, och långt senare fick hon mer eller mindre fixa allting själv för att farsan var så full.

Samantha själv jobbade hårt dag och natt och var enligt boken moderat på att festa.

Det hela slutade med att pappan på fyllan bankade skiten ur henne så hon trodde han skulle ta livet av henne. Först då tog hon mod till sig och sparkade ut honom ur sin business och sitt liv.

Antagligen borde hon ha gjort det långt tidigare. Första hiten Touch Me var en monsterhit som åtföljdes av några till och massor av konserter och turnéer.

Hon kunde spela på gig inför flera tiotalstusen människor när det var som störst, men hennes manager (pappa) fattade inte i början grejen med rockturnéer när man kunde förtjäna mer pengar på sunkiga playback-gig i köpcenter.

Där mimade hon Touch Me, sedan en annan låt och sedan Touch Me igen och *ka-ching* via kassan med limousin till nästa kattdop.

Hon tyckte det var förnedrande och ville hellre bygga upp en trovärdig rock-karriär i stil med Roxette som var lämpligt “edgy”.

Skivbolagsbossarna däremot försökte få henne att rappa eller göra musik som Paula Abdul och allting blev litet halvdant gjort.

Musikkarriären

Med facit i hand kan man säga att de bästa låtarna håller måttet med en rejäl touch av 80-talskitsch men albumhelheterna med all världens remixar hit och dit blir en ganska plastig lyssningsupplevelse.

På senare år slog hon sig också ihop med gamla rivalen Sabrina och de gjorde några cover-låtar som duett tillsammans.

Är Sam Fox en trevlig person?

Om jag skulle möta henne i en hiss nånstans, inte skulle jag ju kunna inleda en konversation med att berätta om den där byrålådan på stugan.

Vad säger man om man möter Samantha Fox? Kanske lika bra att aldrig få veta.