Vilka är riskerna med övervård? Professor Teppo Järvinen svarar

En grupp forskare från Schweiz publicerade så sent som i oktober i år en undersökning där de hade skickat en patient utan några som helst problem i munnen till 180 tandläkare. Vid mer än vart fjärde besök fick patienten åtgärdsrekommendationer.

Tidigare forskning visar att om tio tandläkare tittar in i en och samma mun fattar sex av dem olika beslut om vad som ska åtgärdas. Denna kraftiga variation i vårdpraxis är något som spelar de privata tandvårdsjättarna i händerna.

Svenska Yles granskning visar att det inom tandläkarkåren finns en oro för att en allt större privat marknad leder till inskränkningar i tandläkarnas kliniska autonomi.

Den amerikanska modellen

En som har kritiserat läkarkåren i Finland för övervård är professor Teppo Järvinen vid Helsingfors universitet. Han har nyligen prickats av läkarförbundet för okollegialt beteende då han pekat på korruption inom kåren.

Men han är också den första finländaren som finns med på LIIE, en internationell lista över trovärdiga, oberoende experter inom hälsovården. Enligt honom är det en självklarhet att de privata vårdjättarna fungerar just så här.

– Om någon vågar påstå att man inte skulle erbjuda mer åt patienterna inom det privata än inom det offentliga så vill jag diskutera med den personen.

För honom blir det allt tydligare att vi inom Finland rör oss mot en amerikansk vårdmodell där patienten blir kund. Följaktligen blir också läkaren då försäljare och ska erbjuda så mycket som möjligt.

Mera är inte alltid mera

Järvinen menar att det vi talar om som övervård lätt kan vändas till att det är patientens vilja att komma till en säker diagnos, och då accepterar, ja till och med förväntar sig patienten så många undersökningar som möjligt.

Vi människor fungerar ofta så att vi tänker att mera är mera. Att det gör inget om det blir lite för mycket.

Läkaren tänker kanske att patienten inte lider nämnvärt av lite extraundersökningar, eftersom det är bättre att vara på den säkra sidan.

Jag hoppas ju att de personer du har talat med har kunnat följa sin egen moral och inte utfört onödiga undersökningar.

― professor Teppo Järvinen

Men vilka är då riskerna med övervård?

– A, det kostar både för patienten och samhället, och B, vi har hundratals exempel på situationer där vi tänkt att det är bättre att göra för mycket än för lite och sen har det visat sig att åtgärden inte har spelat någon som helst roll, eller att den till och med har varit skadlig, säger Järvinen.

Det klassiska exemplet är ett blodprov som tagits för säkerhets skull, där man kanske lägger märke till ett något förhöjt värde som leder till fler undersökningar som sedan inte leder någon vart alls, men trots det har förorsakat både oro och stress hos patienten.

Tumörer och hål i tänderna

Som andra exempel nämner Järvinen vissa fall av godartade tumörer som behandlats som elakartad cancer trots att växten i sig inte skulle ha varit skadlig för patienten.

– Eller se bara på tarmsjukdomen divertikulos - för tjugo, trettio år sedan opererades hela tjocktarmen bort efter ett par infektioner. För tio år sedan började sjukdomen behandlas med med antibiotika, och i dag sägs det att en mycket stor del av fallen inte ens kräver antibiotika, säger Järvinen.

Men han berättar också att en tandläkarkollega nyligen har diskuterat just hål i tänderna med honom.

Han var bland annat bekymrad över att trenden nuförtiden är att också väldigt små hål ska åtgärdas, trots att de inte nödvändigtvis utvecklas åt det sämre hållet.

Järvinen efterlyser ett digrare oberoende forskningsarbete kring tandvården och noggrannare allmänna riktlinjer för tandläkarna att förhålla sig till.

– Och sen hoppas jag ju att de personer du har talat med har kunnat följa sin egen moral och inte utfört onödiga undersökningar, avslutar han.

Övervård och onödig röntgen – tandläkare vittnar om följderna av en vinstdriven vård

"Röntga var fjärde patient, helst så många som möjligt."