Vår tid behöver ett drama som Vår tid är nu - Suzanne Reuter om höstens stora tv-satsning
Suzanne Reuter har underhållit den nordiska tv-publiken i komediserier som "Lorry", "Svensson, Svensson" och "Cleo". I "Vår tid är nu" får hon spela ut sitt dramatiska register.
Det är något speciellt med sättet på vilket Suzanne Reuters Helga spänner blicken i sina barn i serien Vår tid är nu. En hökmamma redo att nafsa ungarna i fjädrarna om de inte beter sig som folk, men samtidigt beredd att när som helst breda ut de egna vingarna till beskydd om någon utomstående hotar flocken.
Farligt stark som motståndare, starkt lojal som lierad.
Helga utstrålar helt enkelt auktoritet. Och det gör Suzanne Reuter också. Hon godtar inte några frågor automatiskt rakt upp och ner utan bemöter dem med en viss skepsis. Jag inser snabbt att det gäller att vara noga med formuleringarna, inte lämna utrymme för missförstånd.
En skådespelare söker sin roll
- Jag tyckte det var förvånansvärt enkelt att komma in i rollkaraktären och tiden, svarar Reuter när jag ber henne beskriva hur hon hittade sin tolkning av Helga.
- Kostym, mask och scenografi är så perfekt att det bara var att hälla ner sig själv i olika klänningar och frisyrer.
Och inte heller språket tycktes vara främmande. Det gick bra att arbeta fram ett tonfall lämpligt för en matriark i 1940-talets Stockholm.
- Det gjorde vi i överenskommelse med regissören och manusförfattarna, en överenskommelse vi sedan ganska långt höll oss till. Jag själv niade mina föräldrar långt upp i åren - "vill mamma ha det" eller "vill pappa att jag skall hämta det och det", berättar Suzanne Reuter vars mamma Bojan Westin också var skådespelare.
Varken tiden eller språket utgjorde någon större utmaning för Suzanne Reuter som inte heller ryggar för att tala om sin rollkaraktärs åldrande. Den biten kommer hon automatiskt in på när jag undrar om det är besvärligt att jobba med en serie som sträcker sig över en lång tid.
- Där tror jag att Hedda (Stiernstedt - som spelar dottern Nina) haft mera arbete än jag. För egen del går jag ju in i rollen i min verkliga ålder och blir sedan äldre.
- Så i början gör man mig lite mindre gammal än jag är i verkligheten, säger Reuter och duttar åskådligt i luften som om hon höll i en pudervippa.
- Och sedan tar man bort det lagret och då blir jag... gammal, ler hon med glimten i ögat.
Även om handlingen rusar framåt så befinner man sig tidsmässigt ändå långt borta i förhållande till 2010-talet. Varför går då publiken så gärna in i epokskildringar?
- Jag tror det har att göra med elementet av saga - det är spännande att se hur det var. Det är spännande att se kostymer och interiörer från en svunnen tid - och i dethär fallet har vi också maten och musiken med på ett hörn.
Det konstaterar skådespelaren som själv inte sett den serie som ofta nämns i samma andetag som Vår tid är nu - nämligen Downton Abbey.
Den brittiska succén har Reuter alltså inte sett, men mot slutet av intervjun associerar hon däremot i en helt annan tv-riktning - på tal om att det idag finns ett sug även hos yngre människor att se dramaserier som utspelar sig i det förflutna.
- Nuet skildras så mycket via dokusåpor - och detta på ett väldigt obehagligt sätt med unga människor som utsätter sig för situationer där allt kretsar kring sex och sprit.
- Då kan det vara nog så avkopplande för alla att få se ett drama som Vår tid är nu - då behövs det, avslutar Suzanne Reuter som snart också är bioaktuell med en uppföljare till tv-succén Lorry. En serie som i filmtappning hette Yrrol, 1995.
Uppföljaren har för enkelhetens skull döpts till Lyrro - och ställer än en gång Reuter mot kollegan Peter Dalle, han som i Vår tid är nu spelar köksmästare Stickan Backe.
I den svenska stjärnkarusellen möts vissa radarpar gång på gång. Till publikens förtjusning. Vill man ha mera av kombinationen Reuter & Dalle redan innan nästa avsnitt av Vår tid är nu rekommenderar jag varmt den underbara dramakomedin Ogifta par - en film som skiljer sig (1997).
Det finns filmer som skiljer sig. Från mängden.
' /%3E%3C/svg%3E)
