Svårt för unga som mår dåligt att få läkarhjälp på svenska i Östnyland
Den ungdomspsykiatriska vården på svenska haltar betydligt i Östnyland. Viktiga vårdsamtal med läkare förs ofta på finska.
De jobbar i två skilda städer, men svårigheterna är till stor del samma för skolkuratorerna Nina Böhls från Lovisa och Mona Bergman från Borgå.
- När våra ungdomar behöver expertishjälp inom psykiatrin så är det jättesvårt att få den på svenska, säger Nina Böhls.
I skolan och inom den kommunala sektorn går det bra för eleverna att få hjälp på sitt modersmål men då specialsjukvården tar över blir det svårare.
Böhls ger som exempel unga som är så självdestruktiva att deras vänner slår larm.
- Det finns unga som säger att de inte orkar längre, att de funderar på att kasta sig framför en bil. Den intensiva psykiatriska vård de kan få finns på Mariefors sjukhus, på finska.
Också inom HNS öppenvård i Östnyland är det svenska språket en stötesten. Mona Bergman och Nina Böhls har ofta arbetat tillsammans med den ungdomspsykiatriska polikliniken i Borgå.
- Många i vårdpersonalen på polikliniken tar bra hand om våra elever på svenska men möten med läkare och psykiatrer sker oftast på finska, säger Bergman.
Polikliniken i WSOY-huset i Borgå betjänar 13–17-åriga ungdomar och deras föräldrar. Antalet unga klienter är omkring 500 årligen och av dem har cirka 200 svenska som modersmål.
- Jag var nyligen där med en svenskspråkig familj och läkaren kunde inte tala svenska med dem, säger Böhls. Så vi bytte alla om till finska.
- Att kunna berätta om sina känslor på ett annat språk är jättesvårt, säger Bergman. En del av våra elever är väldigt svenskspråkiga.
Att hitta bra läkare som också behärskar svenska är svårt.
― Överläkare Markku Paavola
Mona Bergman tror att språkförbistringen ibland leder till att de unga inte får den vård de skulle behöva.
- Jag tror att mycket blir osagt, när de redan på sitt eget modersmål har svårt att berätta hur de mår och känner sig, säger hon.
- Då de unga inte hittar orden blir det lätt så att de bara säger att allt är bra, säger Nina Böhls.
Överläkare Markku Paavola från vuxenpsykiatrin vid Borgå sjukhus klarar bra av att berätta om läkarsituationen på den ungdomspsykiatriska polikliniken på svenska. Han beklagar läget.
- Läkarsituationen varierar kraftigt på polikliniken. Vi har redan en längre tid haft läkarbrist och sedan april jobbar vi med inhyrda läkartjänster.
Av de två läkartjänsterna på polikliniken är en obesatt och överläkartjänsten tar Paavola själv tillfälligt hand om. Själv är han vuxenpsykiater.
- Det är klart att de unga ska få tala sitt modersmål hos oss. Det är en lagstadgad rätt. Men att hitta bra läkare som också behärskar svenska är svårt.
Han ser det som viktigare att läkarna är kunniga inom ungdomspsykiatrin än att de kan tala svenska med sina klienter.
Beträffande den övriga vårdpersonalens språkkunskaper i svenska är överläkare Markku Paavola nöjd.
- De flesta här hos oss talar en bra svenska. Av tio personer har sex svenska som modersmål och ytterligare två har en stark svenska.
- Läget är mycket bättre här än inom vuxenpsykiatrin på Borgå sjukhus, säger Paavola.
"Det handlar om elevens rätt att få vård på sitt modersmål.
För Nina Böhls och Mona Bergman är en sak ändå uppenbar.
- Vi är nog medvetna om att det är svårt att hitta svenskspråkiga läkare, men nu handlar det om våra elevers rätt att få samma service och vård på sitt modersmål som de finskspråkiga.
- Allt är ändå inte helt dystert. När det gäller den barnpsykiatriska polikliniken i Borgå är möjligheten att använda svenska mycket bättre.
' /%3E%3C/svg%3E)
