Universiteten betalar sig sjuka på e-tidskrifter

Det blir allt dyrare för forskare att publicera sina resultat. Tiotals miljoner euro av våra skattepengar betalas varje år till internationella förlag.

– Under de senaste åren har avgifterna för tidskriftspaket årligen stigit med mellan 3 och 10 procent, samtidigt som universitetens resurser har minskat. Det ser ohållbart ut, säger ledande informationsspecialist Stefan Ek vid ÅA:s bibliotek.

I år betalar Åbo Akademis bibliotek drygt 1,2 miljoner euro för att prenumerera på elektroniska tidskrifter och andra digitala resurser, och summan ökar för varje år.

Universiteten är tvungna att skaffa tidskrifter, eftersom det är där forskare hittar information och själva publicerar artiklar. Men de senaste årens prishöjningar har gjort att gränsen snart börjar vara nådd för Åbo Akademis bibliotek.

Forskare borde ha tillgång till alla viktiga nättidskrifter

– ÅA är ett stort litet universitet, det vill säga att vi erbjuder en massa utbildningar i många ämnen. Det betyder att forskare, personal och studenter borde ha samma tillgång till tidskrifter som på ett stort universitet.

Om det inte går blir forskarna och studenterna vid Åbo Akademi lidande. Och då kampen mellan universiteten är hård kan det vara avgörande för forskare och för finansiärer var de vill satsa sina resurser.

– I flera år har vi varit i riskzonen med vår budget. Nästa steg är att vi måste säga upp något av de fyra stora tidskriftspaketen.

Orsaken till att biblioteken betalar så mycket för tidskrifterna är historisk. Tidigare var det i huvudsak vetenskapssamfund som gav ut tidskrifter. Då betalades ett lite högre pris för tidskrifterna, och på det viset finansierade man forskningen, förklarar Ek.

– Pengarna gick tillbaka till forskarsamfundet. Men sedan ansåg vetenskapssamfunden att det blev för mycket jobb, så man outsourcade det. Och förlagen som tog över tidskrifterna behöll de höga avgifterna.

Finländska forskarsamfund förhandlar gemensamt

Enligt Stefan Ek har de stora internationella förlagen höjt priserna för att se var smärtgränsen går.

De finländska universiteten förhandlar tillsammans inom FinELib om att hålla priserna låga. FinELib-konsortiet består av finska universitet, yrkeshögskolor, allmänna bibliotek och andra offentligt finansierade organisationer.

FinELib konstaterar att förlagens hela affärsverksamhet bygger på forskarnas arbete: Forskarsamfundet producerar forskning, oftast med allmännyttiga medel.

Forskarna redigerar och granskar artiklarna som frivilligarbete och köper sedan tillbaka slutprodukterna för att få tillgång till sina egna alster.

Avgifterna stiger, men statens stöd minskar

Förlagen har höjt priserna betydligt under de senaste åren, trots att utvecklingen i en digital miljö borde vara den motsatta, säger FinELib.

År 2015 betalade de finska forskningsorganisationerna sammanlagt 27 miljoner euro till e-förlagen. Samma år meddelade regeringen att man minskar universitetens finansiering med mer än 600 miljoner.

– Licenserna går inte heller att dela mellan universiteten. Det är till och med bekymmer med en del förlag som inte ens tillåter att man delar mellan olika campus, så vissa av våra tidskrifter finns enbart vid Åbo Akademi i Vasa, andra finns enbart i Åbo.

– Horribelt är kanske ett för starkt ord, men det är nog nära vad vi tänker, säger Ek.

Universiteten och forskningsinstituten kan ändå förhandla gemensamt, och på det viset få bättre avtal. Men Finland är ändå en liten aktör.

Forskare betalar för öppen tillgång

För den enskilda forskaren finns också en utgift för öppen tillgång, en författaravgift.

Eftersom de flesta finansiärerna kräver att vetenskapsartiklar ska finnas allmänt tillgängliga, så publiceras de med öppen tillgång (open access). Forskarna betalar för att få sina artiklar tillgängliga.

Men en del förlag tar betalt både av forskaren och en gång till av universitetet via prenumerationer, så kallad ”double dipping”.

– De fyra stora är som ett oligopol. De dominerar marknaden så totalt. Personligen tycker jag det här skulle vara en alldeles ypperlig sak att ha på EU-nivå, att hela EU skulle förhandla med förlagen, tycker Ek.

Stora vinster, med offentliga medel

För förlagens vinster är stora. Till exempel hade förlaget Elsevier 2015 en vinstmarginal på 37 % – en vinst som i huvudsak alltså betalas ur offentliga medel.

Istället för att betala dyra pengar till förlagen kunde universiteten understöda sina egna forskares arbete, och Åbo Akademis bibliotek kunde exempelvis få tillgång till stora arkiv.

– Man digitaliserar massor just nu. Allting kostar, men köper vi licens till ett arkiv så är det för evig tid, medan tidskriftslicenserna är årligen återkommande.

Många forskare har skrivit under en protest, som går ut på att de vägrar samarbeta med sådana bolag som inte går med på mer skäliga priser och större öppen tillgång.

Liknande krav har förts fram bland annat i Nederländerna, där forskarna lyckades få ner priserna.