Minst 52 barn lever som papperslösa i Finland - Unicef bestört över Svenska Yles uppgifter

Det senaste året har Finland avbrutit mottagningstjänsterna för 24 asylsökande familjer, visar siffror som Svenska Yle har bett om. Av dem har tre återvänt hem. De övriga lever nu som papperslösa.

Det är tre månader sedan pappa Qusai, mamma Wasan och deras dotter Alrayan fick ett nekande svar på frågan om de inte får invänta Högsta förvaltningsdomstolens svar på den flyktingförläggning, där de har bott under de dryga två år som gått sedan de anlände till Finland.

Beskedet om att deras mottagningstjänster upphör kom av förläggningens chef kort efter att de hade fått sitt andra negativa beslut.

– Hon sade att det inte finns någonting hon kan göra, ingen service vi kan få. Vi skulle nu förlita oss på gatan eller våra vänner.

– Jag frågade vad vi ska göra med vår dotter. Hon behöver blöjor och mjölk. Hon behöver medicinsk vård för både svår eksem och sina tänder.

På det fanns inga svar.

Chefen har enväldig beslutsrätt

Det är inte heller sant att förläggningschefen inte kunde göra något.

Lagstiftningen som handlar om mottagningstjänster, det vill säga rätten till boende och ett visst annat stöd, ändrades sommaren 2015.

Det var en av de sista åtgärderna, som regeringen Alexander Stubb (Saml) gjorde.

Sedan dess har den som fått ett verkställbart negativt beslut och vägrat frivillig återresa inte längre rätt till mottagningstjänster i mer än 30 dagar.

I regeringsproposition om lagändringen angavs bland annat att enskilda asylenheters chefer i vissa fall kan förlänga boenderätten då en asylsökande som fått avslag vägrar åka hem. Det här finns också inskrivet i Migrationsverkets instruktioner.

Undantaget kan man göra om det av olika orsaker kan anses vara oskäligt att köra ut folk.

36 familjer har riskerat papperslöshet

Som särskilda grupper nämns bland annat gravida, svårt sjuka och barnfamiljer.

I de uppgifter som Svenska Yle har bett ut av Migrationsverket, framkommer också att det finns chefer som tillämpat den här möjligheten.

Sammanlagt har 36 familjer, med 84 barn, det senaste året varit föremål för påbörjade processer med att avsluta mottagningstjänsterna.

Tolv familjer har av olika skäl slutligen fått bo kvar eller också har de fått återvända till förläggningen en tid efter att de avlägsnats.

Orsakerna har bland annat varit att de lämnat in nya asylansökningar eller att förläggningens chef beslutat att inte avlägsna dem.

Men 24 familjer har inte omfattats av den här möjligheten till undantag.

Av de familjer som har avlägsnats från flyktingförläggningar runt om landet har tre valt att återvända hem, inom det så kallade frivilliga programmet.

21 familjer, med sammanlagt 52 barn, har valt att stanna.

Och en av dem är Alrayans familj.

Över ett halvt liv i väntan

Hon var ett efterlängtat barn, säger hennes mamma.

– Vi försökte få barn i nio år. Sedan fick vi henne. Hon är allt jag har, det enda jag bryr mig om.

När de lämnade Bagdad var Alrayan lite på ett år gammal.

Nu är hon tre och ett halvt.

Utöver att hennes tänder är i eländigt skick och att hon har utbrett eksem över hela kroppen så har hon också svårigheter att tala.

Eller hon talar. Det är bara ingen som förstår vad hon säger.

– Det kommer inga arabiska ord ur henne. Inga alls. Vi vet inte vad det är för ord som kommer ur henne. Vi förstår det helt enkelt inte, säger Qusai.

Deras situation beskriver pappan som hopplös. De senaste tre månaderna har de inte fått något som helst stöd, utan de lever gömda på olika adresser där de hittar någon madrass.

Den bostad där de nu befinner sig är deras fjortonde plats och snart måste de vidare. Vart, eller hur, vet de inte.

Nu börjar också de besparingar familjen har haft att sina.

– Vi är rädda hela tiden. I två år och fyra månader har vi varit i det här landet. Det enda vi vill ha är trygghet. När ska det här ta slut?

På det finns heller inga svar.

Unicef: Chockerande

Däremot finns det en djup oro hos Unicef i Finland då vi delar med oss av de uppgifter vi fått ut.

– Vi var beredda på att det blir fler papperslösa och att det finländska samhället är oförberett på det. Men det är chockerande att det finns så här många barnfamiljer bland de papperslösa, säger Inka Hetemäki, programdirektör vid Unicef.

Enligt henne finns det en lång rad problem i den nuvarande situationen.

Ett av dem är att enskilda chefer vid förläggningarna har en så stor makt att avgöra vad som är barnets bästa. Eller omvänt: Vilka familjer bedöms klara av ett liv som papperslösa?

– De kan inte ha den kompetensen. Att utvärdera vad som är barnets bästa är en väldigt komplicerad process, som kräver sakkunskap.

Ett annat är att Finland har förbundit sig till FN:s barnkonvention och det är också den som ska tillämpas framom all annan lagstiftning då det handlar om minderåriga barn.

Och nu fallerar den tillämpningen, menar Hetemäki.

– Nu följs inte det här. FN:s kommitté för barnens rättigheter har starkt tagit ställning för att länder alltid ska ta beslut som stöder barnets intresse i alla de fall där det uppstår luckor i annan lagstiftning. Det här görs inte i Finland just nu. Asylpolitiken och alla de lagändringarna som gjorts har förbisett barnens rätt.

Risikko: Barnets bästa alltid först

Inrikesminister Paula Risikko (Saml) är av annan åsikt. Enligt henne har barnets intresse genomsyrat all den asylpolitik som förts.

Som exempel nämner hon att papperslösa barn har rätt till skolgång, att minderåriga speciellt beaktas i asylprocessen och att det finns strikta regler för hur de minderårigas situation sköts inom mottagningscentralerna.

För de papperslösa familjernas del utgår hon ifrån att det finns en legitim orsak till att de inte beviljats asyl. Då skulle det vara bäst att återvända hem.

– Vägrar de göra det så blir situationen ju komplicerad. Men förläggningarnas chefer kan av särskilda orsaker bevilja fortsatt service.

Fast majoriteten av cheferna verkar inte använda den rätten. I alla fall har merparten av de familjer vi fått uppgifter om avlägsnats från förläggningarna.

Barn under skolåldern har inte heller rätt till dagis- eller annan service.

Dessutom har riktigheten i Migrationsverkets asylprocesser och asylbeslut ifrågasatts kraftigt under det senaste året, bland annat av en rad människorättsjurister och -organisationer.

Papperslöshet framom Irak

Och i den lilla bostaden, belägen på en hemlig adress, är två föräldrar djupt olyckliga.

Pappa Qusai säger att de varken har fått läkar- eller annan hjälp för de hälsoproblem dottern har.

De vågar knappt gå ut om det inte är absolut nödvändigt.

Några andra barn träffar dottern inte.

– Så här lever vi nu. Vi vet ingenting om vår framtid. Vi vet bara att vi inte kommer att återvända hem. Här lever vi kanske i misär, men hemma riskerar jag dö ifall jag återvänder.