Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Ahlnäs: Luften har pyst ur VPS-ballongen – marginalerna borta efter nattsvarta hösten

Från 2017
Jesper Engström, VPS.
Bildtext Jesper Engström har varit en av stöttepelarna i VPS, som har haft det jobbigt sedan mitten på juli. I senaste hemmamatchen stal FC Inter med sig poäng i slutsekunderna.
Bild: Harri Bragge/All Over Press

Sol, sommar, Europa League-eufori. Det där är tre månader sedan. Då var då, nu är nu. VPS har fallit fritt genom fotbollshösten. Är det faktiskt rätt att stånga sig blodig för en identitet?

Från himmel till helvete. Petri Vuorinens resa från en fotbollsideolog i finländsk framkant till en naiv fotbollstränare i stormens öga är snudd på fascinerande.

I går gick VPS segerlöst för fjortonde gången i följd i fotbollsligan. Fjortonde gången. I följd.

I dag firar VPS tre månader utan att ha tagit tre poäng.

I morgon måste verkligen den viktiga fotbollsdiskussionen sjösättas i Österbotten. Är det rätt att stånga sig blodig för sin identitet?

Olli Huttunen ser åt vänster.
Bildtext Olli Huttunen ledde VPS till ligabrons 2013, men våren 2015 var hans saga all i Vasa.
Bild: All Over Press

Resultaten styr ryggmärgsreaktionerna

VPS bytte bort Olli Huttunens hängslen och livremsfotboll efter en bedrövlig vårsäsong 2015. Med Petri Vuorinen som huvudtränare har klubben kört in på ett helt nytt spår. Långt skulle bli kort, defensivt skulle bli mer offensivt, allt skulle framför allt bli proffsigare.

Nu står VPS här efter en nattsvart höst. Resultaten styr ryggmärgsreaktionerna. Det skriks på förändring, det skrivs om tränarbyte.

– Vi är medvetna om hur snacket går. Kritiken är befogad eftersom vi förlorar. För mig handlar det om att jag måste tro på det jag gör och det vi gör, sa Vuorinen nyligen i en intervju med Vasabladet.

– Jag vill faktiskt få till stånd någonting och om jag skulle byta spelstil varje gång jag får kritik ... Ja, vad händer om vi skulle byta spelstil till ett rätlinjigare spel och bara slå raka långa bollar och det sedan inte fungerar? Man måste hitta en balans i det här, jag tycker inte att man ska vända hela tiden om det går dåligt. Men man ska heller inte vara dum och släppa det för långt.

Jag har alltid gillat samtalet med Petri Vuorinen när vi har stött på varandra efter matcher. Han vill alltid föra fram sina åsikter och sin syn på orsaker till varför det gick som det gick – men framför allt är han svårrubbad i sin fotbollssyn.

Bollen ska befinna sig på marken. Punkt. VPS har fotbollsligans tydligaste spelmässiga identitet, men att man inte tummar på principerna efter tre månader utan seger är snudd på rörande. Hur långt är man beredd att gå för sakens skull?

Petri Vuorinen, VPS.
Bildtext Petri Vuorinen gör sin andra hela säsong som huvudtränare i VPS.
Bild: Harri Bragge/All Over Press

Dumt att sparka Vuorinen nu

Vuorinens kontrakt sträcker sig till 2020. Att sparka honom med två omgångar kvar av säsongen vore dumt. Spelarnas självförtroende är kört i botten och en ny tränare gör nog ingen nytta i det här läget.

VPS ska dessutom ha extrem otur för att bli indraget i streckstriden (läs: nästjumbon HIFK ska plötsligt få precis allt att stämma och vinna sina tre sista matcher samtidigt som VPS kammar noll), men i den stora bilden måste Vuorinens val upp på bordet. Är den här ensidiga vägen rätt?

Ett fint fjolår, en stabil säsongsstart i våras och ett par euforiska Europa League-veckor i somras har följts upp av en hemsk höstsäsong.

Med de här resultaten hade de flesta fotbollsledarna i Europa valt att trycka på omstart och sparka tränaren. Finländsk fotboll fungerar lite annorlunda (ursäkta, jag glömde nästan SJK) och med små resurser följer mindre utrymme för agerande.

En klubb som VPS badar inte i pengar och att tvingas ha två huvudtränare på lönelistan är ingen bra situation. Samtidigt måste man släppa de naiva skygglapparna och i stället fråga sig vart VPS vill gå.

Sebastian Strandvall, VPS.
Bildtext Sebastian Strandvall avgjorde dubbelmötet med Olimpija Ljubljana i den första rundan av Europa League-kvalet.
Bild: imago/Eibner Europa/ All Over Press

Länge sedan Europa League-euforin

Vasaborna har röstat med fötterna under många matcher i höst och inte tagit sig till Sandviken, där läktarna har gapat halvtomma. Spelet är försiktigt och ineffektivt (tolv mål på de fjorton segerlösa matcherna flörtar inga målsugna åskådare) – och vem vill se ett förlorande lag?

I somras gick VPS, Vuorinen och Vasa på små moln. Men då var då, nu är nu. Det känns som att Europa League-euforin är två evigheter bort.

Harmonin, systematiken och nytänket tog VPS dit. Nu är drömmen över för länge sedan. VPS faller fritt genom fotbollshösten.

När laget har landat i vinteridet måste Vuorinen tillbaka till ritbordet. Luften har pyst ur ballongen. Marginalerna är eliminerade för ett lag och en tränare som riskerar att ha vunnit en enda match på en halv ligasäsong.

VPS dystra svit:

23 juli: VPS–JJK 1–1
29 juli: Ilves–VPS 0–0
6 augusti: VPS–PS Kemi 3–3
9 augusti: HIFK–VPS 2–1
14 augusti: VPS–FC Lahti 0–2
20 augusti: VPS–Ilves 1–1
27 augusti: IFK Mariehamn–VPS 1–0
8 september: VPS–HJK 0–3
11 september: SJK–VPS 2–1
16 september: VPS–KuPS 1–3
24 september: PS Kemi–VPS 1–1
29 september: VPS–HIFK 1–2
12 oktober: VPS–FC Inter 2–2
15 oktober: RoPS–VPS 3–0