Bokrecension: Flickors vänskap skildras i skräckromantiskt ljus

Alla som någon gång haft en bästis som kunnat få tillvaron att skimra genom sin fantasi kan känna igen sig i Minna Lindebergs och Jenny Lucanders Snön över Azharia.

Skidutflykten klass 4 B gör till slalombacken börjar grått och glåmigt men visar sig för två flickor bli en av de allra bästa dagarna fylld av både fantasi och frihet.

I första uppslaget spyr en flicka i en plastpåse, medan klasskamraterna glor eller håller sig för näsan. I hörnet sitter en flicka och ser riktigt ledsen ut.

Bokens berättare har kommit i gräl med sin bästa vän Siw. De har gjort slut, och sorgen är stor och svart. Men när barnen tumlar ut ur bussen där några redan har hunnit bli åksjuka och spy, då sker undret. Siw väljer att inte åka snöbräda med Basse och Tobias utan istället säger hon Kom!

Friheten hägrar

Flickorna springer in bland träden, fågelfria i vårvinternaturen.

I gemenskapen föds berättelsen om flickorna Arrow Valadon och Amelie Wilson som flyr från byn Errit Seimir undan mörkrets furste.

Fantasiberättelsen markeras med ålderdomlig font och Jenny Lucander har i illustrationerna av Errit Seimir och berget Azaharia använt färg över hela uppslaget som för att betona dramatiken.

När fullmånen lyste över fältet. Ja, då tog Arrow Valadon Amelias hand och gav sig av till Azharia.

I lägereldarnas värld

För det är livet som står på spel för de två flickorna Arrow Valadon och Amelie Wilson. Alldeles som bröderna Lejonhjärta tvingas de fly en tyrann som tagit över deras dal.

En tyrann som bara är ute efter Seimirs döttrar. Han är en ”en härskare med kalla ögon”, med ekon av Edith Södergrans dikt Dagen svalnar, som inte har något hjärta.

Sagan kan läsas som en sexuellt färgad, skräckromantisk bearbetning av det läge tioåriga flickor kan uppleva när barndomen tar slut och tonårstiden står för dörren.

Ska man underkasta sig kvinnlighetens outtalade krav eller finns det ett sätt att fly, en frihet att välja? Och till vilket pris?

Azharia - frihetens rike

När mörkret sänkt sig över Errit Seimir flyr flickorna till bergen Azharia. Namnet är hebreiskt och betyder hjälpt av gud. I vita linnen, som änglar nästan, flyr de till det snötäckta Azharia för att aldrig återkomma.

Ingen, inte ens krigarna som liknar Tengils män, kan någonsin finna dem. Därigenom hävs förbannelsen och ljuset återkommer till dalen.

Den ljuva, romantiska döden

Vi är vänner tills döden skiljer oss åt. Det finns något lockande i den tanken och flickorna njuter en stund av tanken att aldrig återvända till de andra, att ligga som Snövit under isen och se ut som om de sover.

Men det här är inte en sorglig berättelse med depressiva undertoner. Det är mera en romantisk tankens utflykt med gotiska undertoner.

Hästen en symbol för frihet

Som snabbt växlar stäningsläge när flickorna hör att någon travar genom skogen.

Möjligheten att få klappa hästar, dessa flickornas bundsförvanter i alla tider, lockar dem tillbaka till verklighetens äventyr.

Utflykten slutar lyckligt, de får inga bannor för att de rymt och vad de upplevt blir deras gemensamma hemlighet som stärker vänskapen.

För en vuxen läsare kan bilden av de flyende flickorna som jagas av män som vill dem illa ge associationer till unga kvinnors utsatta läge i dagens konfliktsituationer. Den aspekten finns där, men betonas inte.

Organisk helhet

Snön över Azharia är en berättelse där text och bild är alldeles superbt väl sammanfogade, rentav organiskt sammanväxta. Det är ett kraftprov i bildberättande!

Det är svårt att säga vad som mera driver berättelsen framåt, bilderna eller texten och för en bilderbok är det högsta betyg!

Lucanders bilder är uttrycksfulla, detaljerade och poetiska på samma gång. När flickorna springer ut i vårvinterskogen kan man nästan känna doften av smältande skarsnö.

Tidlösa berättelser

Liksom i sin förra gemensamma bilderbok Vildare, värre, Smilodon lyckas paret Lindeberg & Lucander skapa uppslag som är både är vackra helheter och lockar till att bläddra vidare. Det är skickligt gjort.

Det blir tidlösa berättelser och böcker som, tänker jag mig, kommer att leva länge.