Mikael Granlunds sagolika zorromål trollbinder hockeyvärlden – skygga tonåringen blir stor folkhjälte
VM-guld i ishockey. Finalseger över Sverige. Större än så kan det inte bli. Såvida du inte heter Mikael Granlund. Tonåringen stal showen i Bratislava med sitt osannolika mål i semifinalen.
Det är målet som blev ett frimärke.
Det är fullträffen som finländska idrottsvänner fortfarande talar om.
Fast Mikael Granlund skulle stå för vilka bragder som helst i framtiden så kommer han åtminstone i Finland alltid att förknippas med ”det där målet” mot Ryssland.
Kaj Kunnas: Tekningen till Granlund, som nappar pucken. Han kommer runt. OOOOOJ! TITTA! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Vi har sett något helt otroligt! Det är något helt obegripligt, det vad Mikael Granlund gör här! Det är ju som från innebandy! DET ÄR SOM FRÅN INNEBANDY!
Semifinalen mellan Finland och Ryssland i ishockey-VM våren 2011 står och väger i ett mållöst läge.
Fem minuter in på andra perioden har Finland tekning i offensiv zon. Jarkko Immonen förlorar tekningen men Mikael Granlund snor pucken av den ryska backen Dmitri Kalinin.
Granlund avancerar bakom förlängd mållinje, lyfter upp pucken på klubbladet och sätter pucken i mål genom en så kallad zorrofint.

Ordet ”ilmaveivi” blir i och med fullträffen en legendarisk term inom finländskt idrottsliv.
Granlund förbluffar hela ishockeyvärlden med sitt konststycke och Finland leder 1–0.
Kaj Kunnas: Barulin förstår ingenting! Jag förstår ingenting! Och Toni Söderholm förstår absolut ingenting! Mikael Granlund – titta vad han gör! Vips! Och balja! Till och med de ryska fansen står och applåderar det här!
Toni Söderholm: Huh-huh-huh! Vad kan man säga om killen? Helt sjukt.
Citaten i bildtexterna ovan är ur Kaj Kunnas och expertkommentator Toni Söderholms referat i samband med målet.
Det har gått över sex år sedan Granlunds zorromål, men Kunnas är fortfarande förvånad över vad han såg den fredagskvällen den 13 maj i Bratislava.
– Det som jag mest funderat på är: Hur kommer någon på idén att dra en ”ilmaveivi” då en VM-semifinal står 0–0? Varifrån kom det att Micke G plötsligt tänkte att ”Nu kör jag en ilmaveivi”? Det har jag inte lyckats förklara för mig själv.
– I och med att man är totalt oförberedd på en sådan sak minns jag bra hur Toni såg ut. Hur Antero Mertaranta såg ut. Hur paff hela hallen var. Det är det allra starkaste minnet, säger Kunnas.

”Jag visste att han kan göra det”
Toni Söderholm säger att han hade en känsla i ryggmärgen över vad som komma skulle. Vi ska minnas att han var klubbkamrat med Mikael Granlund under tre säsonger i Helsingfors IFK.
– När jag kollade på situationen så hände allt ganska långsamt. Som en repris. På något sätt såg jag att han kommer att skopa upp pucken men jag hann ändå inte med.
– Innerst inne visste jag vad som skulle hända för jag såg att han hade möjligheten och han hade tränat på det. Jag visste att han kan göra det. Men den sekvensen visar att han reagerar snabbare på situationer än man själv gör, säger Söderholm som vann ligaguld med Granlund samma vår.
Hela nationens Micke
Branschfolk hade redan i åratal talat om Mikael Granlund som den finländska ishockeyns stora påläggskalv. Zorromålet mot Ryssland innebar att han blev en rikskändis.
Alla ville ha sin beskärda del av det 19-åriga stjärnskottet och förväntningarna på honom steg till kosmiska sfärer. Man talade allmänt om att Granlund skulle bli en superstjärna i NHL. Bums.
– Förväntningarna blev kanske för stora. Han visste hela tiden själv vart han var på väg och med vilken tidtabell. Han visste hela tiden att han inte är helt färdig för NHL ännu. Fast han sade det så ville allmänheten inte förstå det, säger Söderholm och fortsätter:
– Han är lite skygg till sin natur och vill inte göra ett stort nummer av sig. Med tanke på det tryck han levt under så kan man inte annat än lyfta på hatten. Allting vad han gjorde, varje dag, hade en mening och en riktning. Det var helt galet.
Turneringen ingen dans på rosor för Lejonen
Granlunds 1–0-mål i semifinalen visade vägen i Finlands 3–0-triumf över Ryssland.
Ett steg återstod. Ett steg som Lejonen haft fruktansvärt svårt att ta. Att vinna finalen.
Inför VM-finalen mot Sverige i Bratislava hade Finland medverkat i åtta finaler. Och vunnit en enda. I Globen 1995.
Det som inte brukar hända hände – Sverige rämnade. Sverige höll inte mentalt.
I sammanhanget är det också värt att minnas att Lejonens resa till VM-finalen var allt annat än spikrak. Det krävdes till exempel straffläggning för att Lejonen skulle få Lettland och Tyskland på fall.
– Jag vill minnas att det var kris så gott som hela tiden i Lejonen. Man fick höra att Mikko Koivu hade gått och knackat på Jukka Jalonens dörr och sagt att så här kan vi inte spela. I stort sett hade Koivu rivit alla tänkbara spelsystem som fanns.
– Spelet fungerade inte och ändå vann Finland på något sätt de flesta matcherna, säger Kunnas.
Finland vände underläge till seger sex gånger under turneringens gång.
Toni Söderholm påpekar att det fanns positiva tecken. Finlands takter blev allt bättre ju längre turneringen pågick.
– Det började inte som en dans på rosor. Men ju längre det gick så insåg man att det finns chanser.
– Om man tog tiden att jämföra Finlands insatser med det spel som de andra lagen hade så insåg man att Finland är starkare än det där laget och det där laget och det där och det där. Utvecklingsprocessen var fin.
Lejonen driver ut finaldemonerna
Den utvecklingsprocessen kulminerade under turneringens sista 21 minuter.
Magnus Pääjärvi Svensson hade fört Sverige upp i en 1–0-ledning halvvägs in i finalen. Därefter var det Finland för hela slanten.
Jarkko Immonen kvitterade då sju sekunder återstod av andra perioden, men det var bara ett preludium på vad som var på kommande.

Petteri Nokelainen och Niko Kapanen slår till med var sitt mål i början av tredje perioden. Under de sista fyra minuter brister fördämningarna sedan fullständigt. Mål av Janne Pesonen, Mika Pyörälä och Antti Pihlström betyder att Finland vinner finalen med siffrorna 6–1.
– Det låter som en utskåpning, men det var långt från det. När 1–1 kom och så småningom 2–1, så hände det som inte brukar hända – Sverige rämnade. Sverige höll inte mentalt, analyserar Kunnas.
– Finland hade starka ledare i laget. Mikko Koivu, Tuomo Ruutu och Lasse Kukkonen. Och en bra målvakt i Petri Vehanen. Dessutom hade Finland ganska bra bredd på målproduktionen, säger Söderholm.

Mikko Koivus ledarskap guld värd
VM-guldet våren 2011 personifierades främst i Mikael Granlund och lagkaptenen Mikko Koivu.
Efter finalen konstaterade chefstränaren Jukka Jalonen att Lejonen var Mikko Koivus lag. De övriga spelarna följde honom konstaterade förbundskaptenen.
Med Mikko Koivu i truppen har Lejonen tagit VM-guld, OS-silver, två VM-silver och två VM-brons.
Kaj Kunnas är inne på samma linje. Han påminner om att Koivu var i avgörande roll också då Finland, mot alla odds, besegrade ett stjärnspäckat Ryssland i VM-semifinalen i Moskva våren 2007.
– Fast det handlar om en lagsport så är nog Mikko Koivu speciell för mig i Lejonen. Man kan tycka att saker och ting sker på måfå, men då man får några år på sig att fundera varför något händer så hittar man oftast en förklaring.
– Mikko Koivu är en förklaring till att Lejonen klarar av att höja sig mentalt. Han sprider en känsla i ett lag att vi kan, att vi står pall. Han är ju inte alltid själv den som avgör de här matcherna. Men han sprider en aura. Det ledarskapet sprider sig till sådana spelare som inte annars är genuina ledartyper.
Jalonens lag har en tendens av svetsas ihop
Jukka Jalonen må ha lyft fram Koivu som den stora ledaren i guldlaget, men hans egen insats ska inte underskattas. Kunnas påpekar att det inte är en tillfällighet att Jalonen lotsat både Lejonen och juniorlejonen till VM-guld och att hans nuvarande lag Jokerit är i urstark form.
– Han fick våra juniorlejon att flyga inför hemmapubliken. Fast det kom bakslag och en kvittering av Ryssland 6,9 sekunder före slutet. Ändå tror Kasper Björkqvist ut i sina fingerspetsar att den här matchen vinner vi. Det samma gällde för Lejonen och gäller för Jokerit nu.
– Någonting måste ju Jukka Jalonen ha som vi journalister kanske aldrig får veta. Något som gör att han får ett lag att svetsas ihop, fungera ihop och tro på sig själv.
Toni Söderholm håller med. Han poängterar att Jalonen har ett lugn kombinerat med utstrålning och självförtroende.
– Han klarar av att lugnt förklara saker och ting åt spelarna. Så att de inser att läget är under kontroll. Jag tror dessutom att personligheterna passade bra ihop i samarbetet mellan tränare och spelare i Bratislava.
Lyckorus i Finland
Efter VM-finalen bryter festligheterna ut i Finland. Tusentals finländare firar på gatorna under natten till måndagen.
Fansen trotsar vårkylan och badar i fontäner. Stämningen är uppsluppen och euforisk. Den 16 år långa väntan på ett nytt VM-guld är över.

Uppskattningsvis 100 000 finländare är på plats vid Helsingfors salutorg för att hylla guldhjältarna dagen efter finalen.
– Jag hade hunnit glömma hur stort ett VM-guld är för finländare. Jag blev överraskad av reaktionerna. Att VM-guldet sparkade i gång dylika festligheter är ju härligt. Vad är bättre än att svetsas ihop genom en sådan seger, konstaterar Söderholm.
Festandet spårar ur
Också laget tog ut svängarna efter finalen. För vissa spårade festandet ur.
Assisterande tränaren Pasi Nurminen föll pladask på den röda matta som rullats ut för Lejonen vid Helsingfors flygplats och backen Anssi Salmela kramade Tarja Halonen så länge under festen vid salutorget att republikens president såg generad ut.
– Jag håller med om det som Filip Saxén skrev om Jere Karalahti i HBL. Vi har ibland en väldigt hög tolerans för folk som gör bort sig i fyllan och villan. Det som skedde var ett litet smolk i bägaren, säger Kunnas och får flankstöd av Söderholm.
– Det kanske gick lite överstyr, säger han. Då tänker jag främst på det skick man var i då man uppträdde i offentligheten. Klart att man ska fira ett VM-guld, det är snarare sättet man firar jag avser. Jag tror man lärde sig en liten läxa. En bra läxa.
Mikael Granlunds zorromål och Finlands andra VM-guld i ishockey kommer in på placering 34 i Yle Sportens ranking över Finlands hundra största idrottsögonblick. Se hela listan här!
Ranking: Finlands 100 största idrottsögonblick genom tiderna
Guld och bejublade segrar, svidande förluster och skandaler.