Jonas Jungar: Om kommentarerna här på Svenska.yle.fi

Vi är tacksamma för ert engagemang i kommentarsfälten. De ger ofta ett tilläggsvärde till artikeln. Vår webbanalytik visar tydligt att ni vill läsa hur andra resonerar. Men eftersom sättet på vilket vi modererar kommentarerna ständigt väcker kritik, vill vi igen påminna om vissa principer, skriver Jonas Jungar.

“Jag skrev inget osakligt, men ändå har min kommentar refuserats”.

“Ni är helt tydligt en bunt rödgröna feminister som väljer vilka åsikter som är politiskt korrekta”.

“Svenska Yle idkar åsiktsförtryck genom att godkänna bara sådant som stöder er egen agenda”.

Ungefär sådana här åsikter stöter vi på så gott som dagligen, antingen i kommentarerna eller via annan respons. Två saker framträder:

* uppfattningen om att vi ibland förkastar kommentarer även om man uttrycker sig sakligt

* uppfattningen om att man “inte får säga” vissa saker

Båda dessa uppfattningar stämmer, men inte av de orsaker som kritikerna ofta är hårt övertygade om. Jag ska försöka förklara varför.

Rätten till anonymitet har ett pris: Hård moderering

Svenska Yle tillåter folk att kommentera anonymt, även om vi är medvetna om att det är en omstridd fråga. Under årens lopp har vi blivit övertygade om att anonymiteten trots allt har ett värde.

Det gäller i synnerhet i lilla Svenskfinland, där kretsarna är små. Skulle endast de vana debattörerna som skriver under eget namn ges utrymme, skulle väldigt få röster höras i den finlandssvenska offentligheten.

Den som betvivlar det kan ta en titt på papperstidningarnas insändarspalter. Samma skribenter tenderar att återkomma gång på gång.

Men anonymitetens pris heter förhandsmoderering. Alla har rätt till en anonym åsikt, men alla kan inte ha rätt att få den publicerad.

Därför sker en gallring där vi försöker se till att debatten blir så varierande och meningsfull som möjligt, men också så välkomnande som möjligt.

Märk väl: en debatt där både de som skriver och de som läser känner sig hemma. En tjänst för alla.

Motivera din åsikt, upprepa inte

Vissa saker understryks tydligt i vår kommentarspolicy.

En är önskemålet om att man faktiskt motiverar sin åsikt. En god debatt kännetecknas av någon form av genomtänkt argumentation.

Mycket ofta tvingas vi ändå refusera sådant som bara är lösa, småelaka slängar, “spottloskor” utan dess mera eftertanke. Ingen debatt vinner på sådant.

Då blir det bara ett virtuellt klotterplank som är tröttsamt att se på.

Alla har rätt till en anonym åsikt, men alla kan inte ha rätt att få den publicerad

En annan sak vi poängterar är att inte upprepa det som redan sagts. Intressant blir debatten då olika typer av åsikter bryts mot varandra, inte genom att folk hejar på eller sablar ner varandra genom att konstatera i princip samma som föregående talare.

Att man skrivit något man själv tycker är sakligt och korrekt är alltså inte i sig någon självklar inträdesbiljett till diskussionen.

Tar vi oss alltså rätten att bestämma vad som är en “bra” debatt och vad som inte är det? Ja, det gör vi.

Förhandsmodereringen sker manuellt vilket betyder att någon måste fatta besluten. Det är i sanning ingen lätt uppgift, men det sker inte enligt någon förutbestämd agenda eller enligt personliga preferenser, utan med utgångspunkt i kommentarspolicyn.

En debatt där både de som skriver och de som läser känner sig hemma

Kan det variera beroende på vem som modererar? Visst, det här är ingen exakt vetenskap eftersom det handlar om subjektiva bedömningar.

Kan det ske misstag? Visst, med mellan tre- och fyrahundra kommentarer per dag att ta ställning till slinker det säkert med uppenbara felbedömningar av endera slaget.

I synnerhet som modereringen (liksom också den övriga närvaron i kommentarstrådarna) sköts vid sidan av det egentliga redaktionsarbetet.

Men att vi skulle motivera enskilda modereringsbeslut (ett krav som ofta framförs) är en praktisk omöjlighet. Resurserna räcker inte på långt när till för det. Och då skulle vi inte ha någon tid kvar för det egentliga innehållsarbetet d.v.s. vårt primära uppdrag.

Saker man inte får säga

Så har vi avslutningsvis denna seglivade uppfattning om att vi aktivt skulle driva en världsåskådning där vissa åsikter är acceptabla och andra bannlysta.

Med risk för att låta tjatig upprepar jag det som blivit så viktigt att understryka i dagens förgiftade debattklimat: det måste gå att diskutera på ett respektfullt och sakligt sätt även om ämnet är kontroversiellt och eldfängt.

Vi upplever att vi på Svenska Yle har ett särskilt ansvar att försöka främja en sådan debatt. Det goda samtalet, hur naivt det än må låta.

Dessutom är vi helt konkret bundna av både Journalistreglerna och Yles egna etiska regler för program- och innehållsproduktion, vilket gör att vi har ett publicistiskt ansvar också för det som sägs i kommentarstrådarna.

Konsekvensen av det är att vi ibland tvingas gallra med hårdare hand än vanligt, eller i vissa fall t.o.m. stänga av kommentarsfunktionen.

Vi upplever att vi på Svenska Yle har ett särskilt ansvar att försöka främja det goda samtalet

Betyder det att man “inte får säga” vissa saker i våra kommentarsfält? Ja, det betyder det. Men vi anser att det är något helt annat än censur eller åsiktsförtryck.

Slutligen: ovanstående resonemang ger en alltför dyster bild av debatten på våra sidor. Kring många av våra artiklar utspinner sig ofta långa och intressanta diskussioner som kännetecknas av respekt och lyhördhet inför meddebattörerna.

Ibland leder diskussionerna t.o.m. till nytt innehåll och nya artiklar. Tack för det!

Fortsätt alltså gärna diskutera livligt. Jag hoppas ni trivs i vårt och varandras sällskap också i fortsättningen!

Jonas Jungar är chef för kvalitetskontroll och publikdialog vid Svenska Yle