Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Det pyr bland pensionärerna - de åboländska pensionärsföreningarna känner sig styvmoderligt behandlade

Från 2017
Uppdaterad 24.10.2017 10:39.
en stor samling pensionärer klappar i händerna i stor sal med röda sitsar
Bild: Mona Lehtonen

De åboländska pensionärsföreningarna är bekymrade. Deras ombudsmannatjänst har blivit nerskuren från 100 procent till 30 procent.

Ombudsmannen som tidigare skötte både Västra Nyland, Åboland och Björneborg sköter för närvarande endast Åboland och Björneborg och arbetar sedan juni bara 10 timmar i veckan.

Det är för lite enligt de åboländska pensionärerna som nu riskerar att förlora sin ombudsman Mona Lehtonen som är IT-kunnig, mycket erfaren av organisationsarbete, och omtyckt av föreningarna. Risken är stor att hon söker ett heltidsjobb någon annanstans.

Vi hade hoppats att det skulle gå att arrangeras på ett annat sätt. Nu är det de åboländska pensionärerna som drabbas mest

― Mikael Reuter

Pensionärerna i Åboland har uttryckt sitt bekymmer i pensionärsorganen God Tid och Parentesen.

De har också närmat sig Pensionärsförbundet med en skrivelse där man vädjar för att få hålla kvar sin ombudsman som behövs speciellt nu när föreningarna samarbetar kring medlemsvärvning.

I det arbetet har Mona Lehtonen varit ett ”ovärderligt stöd” skriver man. ”Vi behöver hennes insatser.”

Eniga pensionärer

Pargas Svenska Pensionärers ordförande Mikael Reuter säger att de åboländska pensionärerna är eniga om att det här är väldigt synd.

- Vi hade hoppats att det skulle gå att arrangera på ett annat sätt. Nu är det de åboländska pensionärerna som drabbas mest.

äldre man sitter på parkbank
Bildtext Mikael Reuter, ordförande för Pargas Svenska Pensionärer
Bild: Yle/Nilla Hansson

Mikael Reuter har svårt att tänka sig att någon i längden kan klara sig på trettio procent av en lön. Risken att ombudsmannatjänsten helt försvinner är ganska stor.

- Jag tycker det är fantastiskt att Mona Lehtonen än så länge verkligen bara sitter kvar och hjälper oss och fortsätter att stöda oss!

Hur stor ivern och insatsen från frivilliga än är, så behövs det ändå en organisation som sköter utbildning och koordinerar. Man kan inte helt spara bort det

― Mona Lehtonen

Ombudsmannen Mona Lehtonen har stor förståelse för pensionärsföreningarnas oro. Hon har jobbat nästan hela sitt liv med tredje sektorn och med föreningar. Tidigare jobbade hon med ungdomsföreningar och nu jobbar hon med pensionärsföreningar.

Frivilliga kan inte sköta allt

- Jag förstår ju deras oro, för att alla som jobbar inom tredje sektorn vet att det behövs folk som koordinerar den här verksamheten. Hur stor ivern och insatsen från frivilliga än är, så behövs det ändå en organisation som sköter utbildning och koordinerar. Man kan inte helt spara bort det.

Mona Lehtonen ser det som fel av en organisation att tänka sig att frivilliga ska organisera allt. Personal behövs i organisationerna inom tredje sektorn.

Det var ingenting nämnt om det på förbundets höstmöte i november. Där var allt gott och väl

― Tryggve Röblom

Det är Svenska Pensionärsförbundet som bestämmer om ombudsmännen och administrerar helheten.

På förbundets webbplats står det att förbundet bedömer det som att de har stabil ekonomi och tryggad finansiering.

Inte minst tack var det stöd förbundet får från Penningautomatföreningen RAY, som numera kanaliseras via Social- och hälsoorganisationernas understödscentral, Stea.

Nedskärningarna kom som en chock

Tryggve Röblom är ordförande i den nygrundade pensionärssamarbetsorganisationen SPF Åboland. Han säger att den 70-procentiga nedskärningen av den åboländska ombudsmannens tjänst kom som en chock efter nyåret.

- Det var ingenting nämnt om det på förbundets höstmöte i november. Där var allt gott och väl. Man gick igenom och slog fast budget och ingenting nämndes om personalen. Där stod att personalen är motiverad och att den är av lämplig storlek. Det stod i planen för 2017. Så att vi blev nog ganska bestörta!

Det sades också att Åboland hade fått en för stor del av kakan. Men dialogen var ganska enkelriktad

― Tryggve Röblom

De åboländska pensionärsföreningarna känner sig orättvist behandlade av Pensionärsförbundet, säger Tryggve Röblom.

- Det har inte varit nån dialog.

På ett möte med förbundets ledning i januari fick de åboländska pensionärsrepresentanterna veta hur läget var. Att nedskärningarna var ekonomiskt nödvändiga.

- Det sades också att Åboland har fått en för stor del av kakan. säger Röblom. Men dialogen var enligt mig ganska enkelriktad. Vi försökte fråga och komma med förslag men vi fick inget riktigt gehör.

Leif Westerén som är den enda åboländska representanten i Pensionärförbundets styrelsen vill överhuvudtaget inte kommentera situationen.

Rättvist att skära ner anser Ole Norrback

Pensionärsförbundets verksamhetsledare Berit Dahlin säger att det fanns behov av omstrukturering och att kostnaderna på Pensionärsförbundet skenade iväg. Två personer på kansliet i Helsingfors blev uppsagda och den åboländska ombudsmannen blev 30-procentig.

Berit Dahlin vill inte bli intervjuad utan kastar bollen till Pensionärsförbundets ordförande Ole Norrback.

Pensionärsförbundet leds av Ole Norrback, tidigare minister och diplomat.

Det är Norrback som har hand om alla pensionärsföreningar och alla de frivilliga som på alla orter i Svenskfinland engagerar sig för sina föreningar.

Ole Norrback gästar Yle debatt 10.12.2015
Bildtext Ole Norrback, ordförande för Svenska pensionärsförbundet
Bild: Heidi Finnilä / Yle

Jag känner igen argumenten och vet varifrån de kommer

Men Ole Norrback vill inte svara på några frågor om ekonomi eller andra frågor som pensionärerna i Åboland ställer sig. Han blir väldigt upprörd över frågorna och förbjuder oss att använda inbandningen av samtalet. Han säger att han känner igen argumenten och att han vet exakt varifrån de kommer.

Han säger också att det inte är sant att Åboland är förfördelat och att våra påståenden om att åbolänningarna skulle vara bekymrade bara kommer från några missnöjda som han precis vet vilka de är.

Det här trots att samtliga åboländska pensionärsföreningar meddelar att de är eniga om sitt bekymmer.

Stabil ekonomi

På sin webbplats meddelar Pensionärsförbundet att de har en stabil ekonomi tack vare stöd från bland annat Social- och hälsoorganisationernas understödscentral, Stea, som får pengar via Veikkaus.

Trots det skar förbundet ner hela 2,7 tjänster i sin personal.

När jag frågar Ole Norrback om de ekonomiska orsakerna till nedskärningarna vill han inte tala om Pensionärsförbundets ekonomi.

Pensionärsförbundets bokslut visar ett underskott på 10.000 euro för 2016. Hur går det ihop med nedskärningar av 2,7 tjänster vid förbundet? Den åboländska och två på kansliet i Helsingfors. Två som ännu inte hade velat gå i pension, men sades upp och så ombudsmannen Mona Lehtonen som sedan juni jobbar endast tio timmar i veckan.

Enligt Ole Norrback har kostnaderna på Pensionärsförbundet stigit så häftigt att det nästa år hade inneburit ett underskott på 40 000 eller 50 000.

Åboland för litet för egen ombudsman

Ole Norrback framhåller att Åboland är ett så litet distrikt att det inte kan ha en egen ombudsman. Arbetsmängden är enligt storleken på distrikten. Nyland och Österbotten har egna ombudsmän men Åboland är för litet.

Han har inte förståelse för den oro över verksamheten som de åboländska pensionärsföreningarna uttrycker. Pensionärsföreningarna är rädda för att det i framtiden inte kommer att finnas någon åboländsk ombudsman eftersom man inte gör så mycket med en 30-procentig tjänst.

Ole Norrback, ordförande för Svenska Pensionärsförbundet tycker inte Åboland är förfördelat.

Väldigt svårt att sköta jobbet efter nedskärningen

Men de åboländska pensionärsföreningarna oroar sig för framtiden utan sin ombudsman. För ombudsmannen själv, Mona Lehtonen står framtiden öppen:

- Jag ser det här som en utmaning. Det ger ju mig möjlighet att till 70 procent göra något annat som jag tycker om.

Men risken att hon söker något annat jobb är överhängande.

- Såklart om jag hittar något trevligt så söker jag ju något annat. Vi får se vad framtiden för med sig.

Pensionärsombudsman Mona Lehtonen.
Bildtext Mona Lehtonen, åboländsk pensionärsombudsman
Bild: Yle / Mattias Simonsen

Är det då överhuvudtaget möjligt att sköta den åboländska ombudsmannens jobb som 30-procentig anställd? Det blir nog väldigt svårt, tror Mona Lehtonen:

- Bara det att hålla kontakter via e-post och uppdatera webbsida och sånt så dit går ju nästan den arbetstiden. Man kan inte vara så aktiv, tyvärr!

Den åboländska ombudsmannen har tagit initiativ till många projekt i förbundet, exempelvis det femåriga IT-projektet som startade i Åboland.

- Vi har gjort många stora saker här som sedan har spritt sig till hela Svenskfinland.

Radio Vega Åboland

Programmet är inte längre tillgängligt

Diskussion om artikeln