Också kvinnor kan vara sexistiska mot kvinnor - det här är internaliserad sexism
Känns andra kvinnor tjatiga? Tycker du att du är annorlunda? Ingen kvinna är helt fri från internaliserad sexism.
Sexism går i grunden ut på att man placerar människor i olika fack enligt kön och ger denna indelning väldigt mycket makt och betydelser.
- Hur man ses, som man eller kvinna, bestämmer väldigt mycket vad gäller ens kapacitet och möjligheter att göra saker och ting, säger Elina Oinas, professor i sociologi vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
Sexism mot kvinnor innebär en nedvärderande och förminskande syn på kvinnor. Det kvinnliga könet sexualiseras och ses som underlägset det manliga könet. Den här synen följs av en lång rad förväntningar om hur en kvinna ska vara. En kvinna ska inte ta plats, inte utmana och hon ska se ut på ett visst sätt. De här är bara några föreställningar som hör till den sexistiska kvinnonormen.
Internalisering betyder att en person införlivar utomstående värderingar och samhällsnormer i sin egen identitet och tänkande. Internalisering kan leda till självförtryck, särskilt hos nedvärderade marginaliserade grupper. En sådan grupp är kvinnor.
Internaliserad sexism eller internaliserad kvinnofientlighet är idén om att en kvinna kan införliva samhällets sexistiska och kvinnofientliga inställning i sin egen person och andra kvinnor runt sig. Det leder till att hon också handlar, ofta omedvetet, enligt dessa föreställningar. På det viset blir en kvinna själv motvilligt delaktig i upprätthållandet av de sexistiska könsnormerna.
- Man har tagit till sig ett negativt synsätt på kvinnor. Om man själv är definierad eller antagen som kvinna så blir det ju delvis riktat mot en själv, säger Elina Oinas.
I en själv kretsar den införlivande sexismen ofta kring utseende, sexualitet och förhållanden. Det är ändå inte så lätt att märka det i sig själv. Tydligast kommer det fram via relationen till andra kvinnor.
I praktiken kan internaliserad sexism se ut bland annat så här:
- Man ser andra kvinnor som hot eller konkurrenter.
- Man pratar ofta illa och är ogrundat kritisk mot andra kvinnor.
- Man tycker att andra kvinnor är jobbiga, tjatiga, för emotionella, pinsamma, slampiga, ytliga osv.
- Man har ett behov av att säga att man inte är ”som de andra (jobbiga) kvinnorna”. Man är annorlunda.
- Man tar mycket mer hänsyn till männens känslor än till kvinnors och bekräftar männens utsagor till skillnad från kvinnors.
- Man har svårt att se ett problem med sexism i samhället.
- Ett exempel kunde vara ett möte där en kvinna säger något, men det bekräftas inte förrän en man har sagt samma sak. Det här händer ganska ofta. En kvinna har redan sagt något, men först när en man säger samma sak så blir reaktionen ”jo, jättebra, det där gör vi”.
Kvinnors utsagor blir alltså obekräftade också av andra kvinnor. Några andra vanliga scenarier är då en kvinna säger något negativt och stämplas som jobbig också av andra kvinnor, eller när kvinnor förringar varandras jobbiga erfarenheter.
Vilka kvinnor?
Men vilka är då kvinnorna som lider av internaliserad sexism? De flesta kvinnor kan ju känna igen sig åtminstone lite i något av de ovan listade exemplen. Elina Oinas menar att det inte är så svartvitt som man kunde tro.
- Ingenting är någonsin helt och hållet. Man kan ha olika drag och sätt att tänka som är internaliserat sexistiska utan att man är det hela tiden.
En sexistisk inställning till en annan kvinna kan slå en helt plötsligt och omedvetet.
- Genom vissa insikter märker man att ”oj nej, det här var ju just det”. I nästa situation är man trevlig igen och behandlar sina medmänniskor väl.
Elina Oinas berättar också att hon träffar på en hel del kvinnor som tycker att feminism är överdrivet och önskar att vi bara kunde vara neutrala människor.
- Ett sådant tankesätt är helt okej, men oftast är deras följande tanke att det flickiga och kvinnliga är en börda som vi borde lägga av med.
Betydelsen av det kvinnliga blir i sådana fall något tröttsamt och obehagligt som man inte skulle vilja vara.
Ingen kvinna är helt fri från internaliserad sexism. Traditioner såsom feminismen hjälper ändå att reflektera kring hur vår kultur påverkar oss.
- Det är inte en egenskap som man har hela tiden, utan man övar, provar och försöker bearbeta de fel som begås mot en själv och som man gör hela tiden. Det är en process.
Ju mer man reflekterar, desto mer medveten kan man bli om sina sexistiska tankemodeller. Det är ändå inget lätt uppdrag.
Man måste spela med. Den som kallar spelet för vad det är råkar ut för problem.
― Elina Oinas
- De som försöker leva och agera helt och hållet utan att internalisera kulturens smygande sexism får nog känna av det också. Man blir satt på sin plats ganska lätt. Man blir tolkad som en jobbig kvinna, säger Elina Oinas.
Det här beror mycket på att sexismen ofta handlar om outtalade gester.
- Man tar hänsyn till männens känslor utan att de behöver tala om dem, man visar en viss respekt och säger inte klart ut när något är fel eller orättvist.
Elina Oinas påpekar att det är senast då man kallar spelet för vad det är som det blir väldigt svårt att inte internalisera skammen för att man har varit jobbig.
Varför blir det så?
Hur kommer det sig att kvinnor tar till sig en sexistisk kvinnosyn överhuvudtaget? Som med internalisering överlag ligger orsaken i samhället, kulturen och uppväxten.
- Barn lär sig vissa saker om flickor och pojkar och kvinnor och män. I en kultur där mycket handlar om flickor och kvinnor som något som är lite nedvärderat, lite pinsamt och fel är det inte lätt att hitta något positivt med det kvinnliga.
Det är alltså naturligt att flickor tar till sig de här föreställningarna när de växer upp och lär sig om sig själva. Därför borde inte internaliserad sexism ses som en enskild individs problem, menar Elina Oinas.
Det är kulturens problem, snarare än de enskilda kvinnorna som på något vis är hemska mot sig själva.
― Elina Oinas
- Det finns en otrolig paradox med kulturen som påstår att vi är alla väldigt jämställda och vårt propagandamaskineri som ifrågasätter det flickiga och sätter det på andra plats hela tiden.
Det här kommer fram till exempel genom att vi fortfarande gör en stor grej av att en kvinna är stark, vågar vara lite större eller sticker ut ur skönhetsnormen. Helt enkelt då hon gör saker på sina egna villkor.
Vad kan vi göra?
Elina Oinas menar att Finland har en väldigt chauvinistisk kultur där det är typiskt för sexismen att vara en del av vardagen. För att bete oss artigt i vardagslivet måste vi spela med i könsspelet som upprätthåller tystnaden kring kränkningar. Säger man ifrån blir man lätt tolkad som en jobbig typ utan humor, vare sig man är kvinna eller man.
- Kvinnor vänjer sig vid att tvingas stå ut med en massa kommentarer och obehagligheter utan att säga någonting. De känner att det hör till att växa upp till kvinna här.
Det finns ingen enkel lösning på problemet. Det bästa vi kan göra är att försöka bli mer medvetna om vad vi känner, hur vi tänker och hur vi reagerar - och bryta tystnaden. Det är ett stort steg att ta.
- Att överhuvudtaget uttrycka de här sexistiska vardagspraktikerna är i sig ett enormt steg. Att börja försvara andra är ett till steg. Det kräver en förmåga att märka och analysera.
Man blir starkare genom att få hjälp av andra att förstå vad som hänt. Vi har nog också en sådan kultur som ger ord för sådana upplevelser.
― Elina Oinas
- Det som metoo-kampanjen lyckades bra med är att folk berättade om situationer som hade hänt för länge sen och som de aldrig talat om förut.
Elina Oinas föreslår att man kunde bekämpa internalisering av smygande sexistiska antaganden genom att gå igenom händelser och tolka dem i grupp.
Det är viktigt att prata om sina erfarenheter, att analysera händelser och ta vara på sina känslor. Det är också viktigt att inse när man själv som kvinna sagt eller gjort något dumt mot en annan kvinna.
Vilka erfarenheter har du av internaliserad sexism? Dela med dig i kommentarsfältet.