David Söderberg: Kroppen har sagt stopp många gånger redan

Det är sen förmiddag ute på de österbottniska vidderna.

Vägarna är hala från morgonens frost och det ligger ett harmoniskt lugn över vidderna.

Vid Karvsor skola står Kevin, Axel och Jakob och välkomnar mig till "byin".

Jag passerar Norrvalla och svänger till vänster, helt enligt instruktionerna.

Vi har stämt träff kvart över elva.

Efter en del trevande hittar jag fram till gården där David Söderberg numera håller hus, på Kakolabacken i Rökiö i Vörå.

Det är en slimmad, skäggig och rofylld Söderberg som med sitt bekanta rejäla handtag hälsar Yle Sporten välkommen till hemmagymmet.

– Jag lade på värmen när jag visste att du var på kommande, säger Söderberg och leder oss in i hans farfars gamla rödfärgade ladugård.

För tillfället är ladugården tillika en byggarbetsplats.

Golvytan på gymmet kommer att växa rejält, bara betonggolvet får torka ordentligt.

Ombyggnaden av faciliteterna på hemmaplan är något som bland annat sysselsatt Söderberg sen VM-äventyret i London tog slut redan i kvalet.

Snart ska han bland annat lyfta in ett löpband och även bygga en för honom skräddarsydd anordning med krokar fästa i golvet.

Syftet är att skapa en anordning för en speciell sorts övning med gummiband, som ska stärka den rygg som vållade så stora problem under 2017.

Men det är inte bara ryggen som varit problematiskt under de senaste åren.

Vörås egen "Rainman"

När jag pratar med David Söderberg i ladugården i Rökiö slås jag med häpnad av den exakthet med vilken han minns varje skada, åtgärd och rehabiliteringsperiod under den snart 20 år långa elitkarriären.

"Kroppen har sagt stopp många gånger, men dagen efter ligger fokus redan på att hitta en lösning på problemet."

Latinska benämningar på muskelgrupper, datum för åtgärder och namn på vårdande läkare rinner ur honom som självklarheter, trots att vissa ingrepp redan kan ha 10-15 år på nacken.

– Det är nog samma med resultat också. Behöver du veta vad jag gjorde i en tävling i Joensuu 2003 finns det nog nära till hands, småler Söderberg.

För precis lika aktuellt som att diskutera längder på kast och placeringar i tävlingar är det att blicka tillbaka på en hel drös av epikriser från den imponerande karriären i landets släggelit.

– Kroppen har sagt stopp många gånger, men dagen efter ligger fokus redan på att hitta en lösning på problemet, konstaterar Söderberg utan att blinka.

Bristning i ländryggsmuskeln

I somras fick han en känning av styvhet i ryggen i samband med en träning i Kuortane och tog upp saken med sin massör. Han valde ändå att träna vidare.

– Då gick det så att jag drog på mig en bristning i den kvadratiska ländryggsmuskeln och det krampade till i hela ryggen. Kroppen gav visserligen mig en varningssignal, men det var fyra eller fem dagar kvar till Kalevaspelen och formen var jättebra och dessutom på stigande.

Det är med djup insikt som Söderberg talar om sitt tränande under vår intervju i hemmagymmet.

"Nog har jag kastat bort slägghandskarna och skorna många gånger, men två dagar senare har jag slagits av tanken att vad ska jag göra nu då?"

Han berättar hur han i dagsläget lägger mer tid på träningen än någonsin, men att mängden hård grenspecifik träning kanske ligger på en fjärdedel av vad det var för femton år sedan.

– Allt det andra jag gör runt själva hårdarbetet som massage och alla möjliga återhämtande övningar tar mycket tid. Det går otroligt länge till att få kroppen varm så att jag vågar kasta.

Kastat bort slägghandskarna många gånger

Med tanke på att Söderberg redan är 38 år gammal undrar jag om det inte kan vara så att kroppen helt enkelt försöker säga något.

Att det kanske vore dags att lägga ner elitsatsningen som ohållbar?

– Nog har jag kastat bort slägghandskarna och skorna många gånger, men två dagar senare har jag slagits av tanken att ”vad ska jag göra nu då", erkänner Söderberg.

Söderberg jobbar deltid på Vörå Idrottsgymnasium och har också under de senaste åren hört till den högsta kategorin av friidrottare som åtnjuter statligt stöd för sin satsning.

Han vet att han kan lägga av när som helst, men ställer också den retoriska frågan "varför ska jag sluta med ett jobb som jag tycker om?".

"När det är slut är det slut"

Utmaningen just nu ligger i att se hur mycket han ännu kan få loss ur sin sargade lekamen.

– Jag brukar tala om frågetecknet. Tänk om? Om man tänker på min karriär som ett pussel kan man säga att jag haft pusselbitarna på plats i 13-14 år, men det har varit lite glapp här och där. De senaste 3-4 åren har jag slipat på pusselbitarna för att de ska passa ännu bättre ihop.

– Jag ser nog utmaningen i att man med några år på mätaren kan följa med intresse hur man ännu kan få effekt ur kroppen även om den börjar ha många år på nacken.

Men är han då rädd för att sluta?

Att inte längre kunna definiera sig själv som släggkastaren David Söderberg. Är det helt enkelt fråga om en kamp mot en tynande identitet som elitidrottare?

– Nej, rädd är jag inte. När jag slutar är det slut. Jag gör ingen comeback.

– När jag slutar lägger jag släggskorna på hyllan och kan vara ganska säker på att jag gjort allt med mina resurser och inom min makt för att nå så bra resultat som möjligt.

Termen "så bra resultat som möjligt" blir och eka i det lilla gymmet.

David Söderberg har varit ohyggligt bra under många år och hört till den internationella eliten i en stenhård gren.

David Söderbergs hemmagym är inrett i hans farfars gamla ladugård på Kakolabacken i Rökiö i Vörå.

När jag frågar av honom vad målet för 2018 är inleder han med att snegla bort mot väggen i gymmet och räkna.

– Ett, två, tre, fyra.

– Jag har fyra diplom på väggen från att ha tagit poäng vid mästerskap, nog skulle det vara häftigt med medaljen där bland de fyra diplomen.

"Ingen nytta av mindre tävlingar"

Under morgonen har Söderberg tränat i det gym där vi nu sitter och pratar. Under träningen håller han temperaturen kring 14-15 grader för att kroppen ska trivas bäst.

En kropp som i tävlingssammanhang kanske bara utmanas på allvar två eller tre gånger per säsong.

Dels har de få tävlingarna under de senaste åren handlat om skadornas begränsningar, men att tävla lite är också ett medvetet val.

– Det är mästerskapen som gäller, jag har ingen större nytta av att göra en massa mindre tävlingar.

– Jag vill göra mina resultat i mästerskapen och däri ligger utmaningen. Jag har varit med många gånger, tagit mig dit och tagit mig till final. Hur jag bygger upp säsongen och sommaren för att vara i perfekt form just den dagen, det är utmaningen.

För 2018 är den dagen, eller dagarna den 6 och 7 augusti.

EM-kval.

EM-final.

Känner man David Söderberg rätt kommer vägen dit inte att vara spikrak.

Den kommer inte att vara enkel.

Den kommer troligtvis att vara kantad av styvhet, smärta och motgång.

– Jag har haft så mycket genom åren och alltid hittat lösningar på problemen, det må ha handlat om belastningsfrakturer, ödem, eller bristningar här och där.

Han håller en liten paus och fortsätter.

– Man måste tänka efter, jag har tränat professionellt i 20 år och idrottat mycket innan också. Har man två decennier med träning i kroppen är det inte en så himla "big deal" att rehabilitera i fyra månader, säger han avslutningsvis med ett självmedvetet leende och sneglar upp mot diplomen på väggen i gymmet och den tomma ytan som finns intill dom.