Mamma till Lovisabeväring efter den tragiska olyckan i Raseborg: ”Jag är inte orolig för min son”
Mia Aitokari från Isnäs i Lovisa har en son som just nu gör sin militärtjänst vid Nylands brigad. Sonen är okej, men då Aitokari fick höra om den tragiska plankorsningsolyckan i Raseborg hann hon redan tro det värsta.
Hela Svenskfinland berördes av den tragiska plankorsningsolyckan i Raseborg på torsdagen. Beväringar från Nylands brigad var på väg till Syndalen då deras fordon krockade med rälsbussen.
Olyckan krävde tre beväringars och en tågpassagerares liv.
På torsdagsmorgonen satt Mia Aitokari från Isnäs i Lovisa på bussen och försökte koncentrera sig på sina kommande möten. Hennes son Vincent som är 20 år gammal tjänstgör som bäst vid Nylands brigad i Dragsvik.
Hennes son är skärrad men fysiskt okej.
– Jag följde med sociala medier som jag brukar och förstod plötsligt att någonting hade hänt. Så hur reagerar man? De värsta tankarna kom genast. Jag kunde inte koncentrera mig innan vi sedan fick veta att allt är okej, säger Aitokari.
Också mormor blev skärrad
Mia Aitokari berättar att hennes 87-åriga mamma lyssnade på nyheterna och att hon blev upprörd då hon hörde om den tragiska olyckan.
Hon försökte kontakta Aitokari, som konstaterade att hon inte kunde svara just då.
– Jag kan inte sitta i bussen och diskutera med en person som har dålig hörsel och försöka få henne att lugna ner sig. Vi väntade på besked.
Det värsta är att någon mamma och pappa har genomlevt de här tankarna och sedan har de blivit verklighet
Mia Aitokari
Aitokari tycker att det som skedde är fruktansvärt och säger att hon deltar i de berörda familjernas sorg.
De omkomna beväringarna var från Karleby, Pedersöre och Vanda.
– Det värsta är att någon mamma och pappa har genomlevt de här tankarna och sedan har de blivit verklighet. Det känns helt meningslöst att jag sitter här och pratar om en sådan här händelse när allt gick bra för vår del.
Är man rädd får man vara rädd hela tiden
Mia Aitokaris son kommer att fortsätta sin militärtjänstgöring i Dragsvik. Hon säger att han har varit nöjd med hela utbildningsperioden och att allt har gått bra hittills.
Hon är inte orolig för sin sons säkerhet, eftersom pojkar håller på med allt möjligt ändå. Hon har inte heller några klagomål vad gäller försvarsmakten.
– Om man är rädd så får man vara rädd varenda minut och sekund som de är vakna. Bara nattetid kan det vara lite lugnare.
Man måste bara låta livet gå sin gilla gång och låta alla lära sig det de har möjlighet att lära sig, säger Aitokari.
Ibland kan det vara lite riskfyllt, men säkerheten är inte något hon tänker på hela tiden.
