Finns det mycket mårdhund där du bor? Då är risken för borrelios troligen högre

Där det finns mycket mårdhund ökar också risken för borrelios. Det visar en färsk studie som utförts av Finlands viltcentral och naturresursinstitutet Luke.

Fästingen är en parasit som behöver suga blod för att utvecklas från larv till nymf och vuxen fästing. Värddjuren är därför viktiga för fästingen, och påverkar också spridningen av fästingburna sjukdomar, som borrelios.

- De analyser vi har gjort visar tydligt ett positivt samband mellan förekomsten av borrelios och förekomsten av många olika potentiella värddjur. Det är helt klart och ganska logiskt också, säger Mikael Wikström, specialplanerare vid Finlands viltcentral.

Mårdhunden populär värd

Varför då lyfta fram just mårdhunden som värddjur för fästingar?

Enligt Wikström är den intressant eftersom det finns väldigt mycket mårdhund i skogarna jämfört med andra arter.

- Mårdhunden är också mycket utbredd i södra Finland, egentligen i samma område där det finns fästingar. De lever också i liknande områden som fästingar trivs i, fuktiga miljöer med tät undervegetation.

Men det är inte bara mängden mårdhundar och fästingar som korrelerar, utan också den fästingburna sjukdomen borrelios.

- I alla de områden där det finns mycket mårdhund finns det mycket borrelios och där det finns lite mårdhund, finns det lite borrelios.

Varför det är så kan Wikström inte ännu ge ett säkert svar på.

- Det är jätte intressant, men vi har inga slutliga resultat. De preliminära resultaten visar att det sannolikt är så att i och med att det finns mycket mårdhundar så finns det också mycket värddjur för fästingarna.

- Samtidigt har det visat sig att mårdhunden är en art som är värd också för borreliabakterier. Det kan vara så att fästingar som använder mårdhunden som värd för sin blodportion på samma gång kan bli smittade av borrelia.

- Det här gäller alla de tre aktiva stadierna. Larver, nymfer och också vuxna fästingar kan använda mårdhundar.

För tidigt för konkreta åtgärder

Enligt Wikström ska man ändå inte dra förhastade slutsatser gällande konkreta åtgärder.

- Vi ska komma ihåg att det här är en preliminär studie och det finns många andra faktorer som man borde ta in i analysen.

- Vi ser ett samband men att säga att nu borde vi utrota alla mårdhundar av den orsaken är kanske att gå lite för långt.

Studien är ett samarbete mellan Wikström vid Finlands viltcentral och Jyrki Pusenius och Tuomas Kukko vid naturresursinstitutet Luke.

Rådjurens roll diskuteras

Mikael Wikström presenterade resultaten i Åbo på fredagen då fästingforskare från flera europeiska länder var samlade i staden. Då diskuterades också rådjurens roll som spridare av fästingar och fästingburna sjukdomar.

Wikström är kritisk till idén om att rådjuren skulle vara det mest betydelsefulla värddjuret, och att fästingarna och de fästingburna sjukdomarna skulle minska om man eliminerade rådjuren.

- Ställvis kan det finnas förhållandevis mycket rådjur och lite andra arter, men om vi ser på ekosystemen i Finland så är rådjuren ändå oftast ganska få.

Enligt Wikström finns det också en viktig skillnad mellan rådjuren och mårdhunden beträffande borrelios.

- Man har konstaterat att rådjuret inte har möjlighet att vara värd för borreliabakterien. Tvärtom finns det studier som visar att en fästing som är smittad av borrelia och sätter sig på ett rådjur så att säga tvättas. Ju längre fästingen har suttit på rådjuret, desto mindre borrelia har den.