Familjeterapeut: Fråga ditt sörjande barn hur det känns – var lyhörd

Då beväringarna kommer hem efter en svår olycka gäller det att vara lyhörd för vad just mitt vuxna barn behöver, säger familjerådgivare Ann-Sofi Storbacka.

- Det är individuellt. En del behöver prata, en del vill hellre söka sig till sina kompisar. Kanske föräldrarna inte är de bästa. Ibland behöver man sin förälder, ibland vill man vara tyst.

- Det är väldigt individuellt hur man reagerar i en sådan situation. Det finns inte ett rätt sätt eller ett bästa sätt.

- Man kan vara lyhörd och fråga: Vad behöver du, vad kan jag göra för dig?

Hurudana olika uttryck kan sorgen ta just när det gäller ungdomar i den här åldern?

- Det är också väldigt individuellt, säger Storbacka.

- En del kan vara väldigt arga eller en del vill dra sig undan och en del vill bara prata.

- Sorg är bara ett ord men det är många olika slags reaktioner.

Man behöver söka sig till en trygg plats eller trygga människor

― Ann-Sofi Storbacka, terapeut

- Man behöver söka sig till en trygg plats eller trygga människor. Ibland kan det vara familjen och ibland kan det vara kompisarna.

- Så att samla sig någonstans till gemenskap och närhet, men också till möjlighet att sätta ord på vad som har hänt och till förståelse.

Vad ska man fråga och vad ska man inte fråga?

- Jag tror att föräldrarna bäst känner sina barn men det klokaste är att fråga så öppet som möjligt till exempel att vill du prata eller vill du vara tyst, säger Storbacka.

- Hurudan mat vill du ha? Ska jag elda bastun?

- Fråga och lyssna på vad personen säger.

Vad är din uppfattning med livslång erfarenhet som familjeterapeut, går stor sorg över?

- Nej, men jag behöver förklara.

- Ordet sorgearbete leder tankarna till att det tar slut någon dag eller att man är färdig någon dag.

- Men man blir inte färdig. Och det är som det ska vara. Stor sorg förvandlas till saknad.

- Man behöver inte lära sig att glömma. Man lär sig att gå vidare och man lär sig att gå vidare med en saknad men säkert också med goda minnen och med tacksamhet.

- Det är möjligt att leva med det men det försvinner inte, säger Storbacka.

Finns det tröst?

- Tröst kan betyda flera olika saker.

- Tröst kan vara att hoppas tillsammans, att ha kontakt, att hjälpa varandra att gå vidare.

- Trösten är kontakten, närheten, att sätta ord på, att leva vidare och att minnas tillsammans. I den bemärkelsen finns tröst.

- Men snabba ord om mening eller snabba ord om vad du behöver, sådan tröst finns inte.

Det här var beväringar och armétiden är en starkt upplevelse för många, vad innebär det här för sorgearbetet.

- Det innebär ju det att det som har hänt har hänt på någon annan plats än hemma.

- Om man funderar på det ur föräldrasynvinkel blir det fråga om hur min ungdom behöver tackla det här tillsammans med dem som har varit med om det, eller med kompisarna, och hur mycket kan jag hjälpa.

- Det innebär att man har olika perspektiv.

- Nylands brigad är en gemensam plats eller mötespunkt för väldigt många så å andra sidan innebär ju det att också om min ungdom inte är där just nu så har de flesta någon anknytning ditåt.

Vad vill du Ann-Sofi Storbacka i egenskap av präst och terapeut säga åt beväringarnas familjer?

- Hör dig för, vad behöver du. Om man annars sysslar med kramar hemma ska man krama. Men det är så olika. Titta efter och hör dig för och respektera svaret.