En svensk fransyska med brittisk skådespelarutbildning tolkar judinnan Suzanne i Vår tid är nu

När Suzanne Goldstein stiger in i familjen Löwanders restaurang är det uppenbart att hon kommer från en annan värld. Hedda Rehnberg hade lätt att hitta accenten, men jobbade hårt med bakgrunden.

Under de två första avsnitten av Vår tid är nu funderade jag en hel del på Suzanne Goldsteins accent - lystrade lite extra varje gång hon steg in i bilden.

Förvånades över att man lät så pass många franska repliker glida in i dialogen, undrade hur länge hon övat på accenten.

Oroade mig för att hon skulle snubbla ner i det där besvärliga trovärdighetsdike som uppstår när en accent blir så övertydlig att den kantrar över i kliché.

Men hon klarade sig – och idag vet jag varför hennes språk finner sin plats.

Fransk bakgrund

- Jag är uppvuxen i Frankrike och franska var mitt modersmål tills jag var tretton år gammal, berättar Hedda Rehnberg när vi träffas i Stockholm.

- I samband med Vår tid är nu har jag verkligen haft nytta av min bakgrund och det var väldigt intressant att komma fram till vilken typ av brytning Suzanne skulle ha.

- Realistiskt sett borde hon ha haft en ännu kraftigare accent, men vi valde att tona ner den så att det inte skulle bli alltför distraherande i förhållande till det som rent innehållsmässigt förmedlas.

- Det som också var roligt var att manusförfattarna och regissören gav mig utrymme att improvisera. Jag fick översätta delar av manuset till franska och trivdes bra med att få ta del av den processen, säger Rehnberg som även i övrigt engagerade sig djupt i hur hennes karaktär tog form.

1 min

Hedda Rehnberg om sin rollkaraktär Suzanne - Spela upp på Arenan

Härifrån till 1940

Vid sidan av att läsa på om andra världskriget och situationen i koncentrationslägren valde Rehnberg att söka efter någon som med egna ord skulle kunna beskriva hur det var.

- Jag kontaktade den judiska församlingen i Skåne och fick via den träffa en kvinna som själv suttit i läger. Det var en enorm fördel att få tillgång till en förstahandshistoria, säger Hedda Rehnberg som tyckt om att få arbeta med en och samma rollkaraktär under en längre tid.

- Ur mitt perspektiv var det var lite speciellt i och med att Suzanne anländer ensam och har en bakgrund som är en hemlighet.

- Inledningsvis fick inte heller jag veta något om hennes tidigare liv så för mig var det lika spännande att läsa de kommande manusen som det är för publiken att lära känna henne.

Fördomar då - fördomar idag

Karaktären Suzanne tvingas i serien kämpa med såväl minnet av det förflutnas traumatiska erfarenheter som de fördomar som kastas mot henne i det efterkrigstida Stockholm.

Det är inte svårt att dra paralleller mellan de attityder Suzanne möter 1945 och de samhällsströmningar som är aktuella idag och Hedda Rehnberg är övertygad om att publiken kan plocka upp den signalen.

- Det tror jag absolut! Rent generellt är folk väldigt fördomsfulla – det kvittar om det gäller synen på utlänningar eller skåningar som skämtar om stockholmare.

- Som människor är vi fördomsfulla, har förutfattade meningar och vill gärna vara med dem som är lika oss. Det är något vi alla kan relatera till.

- Och det är bra att det är så pass tydligt i serien att man kan bli provocerad.

Intresset för det förflutna

Det är ingen hemlighet att det är skildringen av en svunnen tid som är en del av tjusningen med en serie som Vår tid är nu. Men där många talat om yttre aspekter som miljöer och klädsel tar Hedda Rehnberg fasta på andra sidor.

- Så fort man talar om andra världskriget så tror jag det ringer en klocka inom oss alla. Det är något som aldrig slutar att fascinera oss - hur det kunde bli som det blev.

- Sedan är det inte bara det att man får följa Sverige under efterkrigstiden utan också att man väljer att spegla det faktum att landet kanske inte var så neutralt som man gav sig ut för att vara, säger Hedda Rehnberg som också är glad över själva genrevalet.

- Det har varit mycket krim den senaste tiden, det är bra att det görs drama också, konstaterar skådespelaren som hunnit med en examen i företagshållbarhet innan hon som 27-åring insåg att hon nog hellre ville bli skådespelare.

Och det faktum att hon kunnat inleda sin nya karriär med en roll i en jättesatsning som Vår tid är nu fungerar säkert utmärkt som bevis för att valet att byta inriktning var helt rätt - och gjordes i rättan tid.