Alvar Aalto tyckte det var okej med flugskit och spindelnät i fönstren – "Det var ju en hemskt stor lättnad för oss!"

Rurik Wasastjerna ska på ett möte. Han säger att vi får följa med.

Det har börjat regna. Vi promenerar raskt förbi höga furor och vita sockerbitar.

Luta dig tillbaka i Sunila. I Alvar Aaltos stadsdel slipper du tvätta fönstren.

Höga furor och vita hus präglar stadsdelen Sunila i Kotka.

Sockerbitarna är hus; långa, låga längor av hus som ligger glest i solfjäderliknande formationer i slänten som vetter ner mot havet.

På andra sidan viken brummar cellulosafabriken. Ibland glimtar den till mellan de höga träden.

Alltför länge glömmer man inte bort den. Ibland pustar och pyser den ut av sin kännspaka lukt.

Den där lukten ja, just idag är den framträdande, men oftast inte. Det luktar ju inte varje dag, det beror på var i produktionsprocessen man är där inne på fabriken. Snart glömmer vi bort den.

Nu är vi framme. Vi går in i en av ingenjörsbostäderna nära stranden. Wasastjerna lämnar skorna i tamburen och vi följer snällt hans exempel.

Mötet vi ska på visar sig vara ett plättkalas hemma hos paret Maritta och Risto Pellava. De har bott i Sunila i mer än 30 år.

Och plättmöten är viktiga möten.

Men före vi hamnar där har vi alltså stämt träff med Rurik i den gamla direktörsvillan Kantola. Alla hus i Sunila har egna namn som hänvisar till den omgivande naturen. Honkala, Mäntylä, Kuusela…

Rurik Wasastjerna är arkitekt och ordförande för Pro Sunila-rörelsen.

Pro Sunila arbetar för att Sunila, stadsdelen i Karhula strax utanför Kotka, ska få mer synlighet. Trots att det inte är vilken stadsdel som helst är det inga stora turistmassor som kommer hit, precis.

Inte vilken stadsdel som helst, nej. Alvar Aalto har planerat den för alla som arbetade på Sunilafabriken.

– För de första arbetarna som flyttade in här var det som ett himmelrike.

Det var fullständigt unikt som tanke att också arbetarna skulle ha rätt till att bo så här bekvämt

Rurik Wasastjerna

Ett modernt arbetarparadis

Arbetarbostäderna blev utrustade med egen wc, tvättutrymmen, elektrisk belysning och andra moderna bekvämligheter.

– Bostäderna hade stora bandfönster som gjorde dem väldigt ljusa.

De smala husen möjliggjorde fina proportioner på rummen, berättar Rurik Wasastjerna.

– Det här var fullständigt unikt som tanke. Att också arbetarna skulle ha rätt till att bo så här bekvämt.

Gamla Sunilabor minns hur det var att flytta in här som barn när föräldrarna jobbade på fabriken.

– Somliga säger att det var som att komma till paradiset, berättar Wasastjerna.

Aaltos experiment

Alvar Aalto fick i början på 1930-talet fria händer att planera stadsdelen Sunila. Hans gamla polare Harry Gullichsen var ordförande för aktiebolaget Sunila och det föll ju sig naturligt att anlita Aalto för arbetet.

Tillsammans visionerade de hur det här, ett modernt arbetarsamhälle, skulle byggas. Sunila blev en förebild för hur många förorter till Helsingfors sedan utformades.

Mer i harmoni med naturen, i enlighet med människans behov.

Och visst är det harmoniskt i Sunila.

Och också roligt. Hemma hos paret Pellava är det Risto som steker plättar ute i regnet medan Maritta häller upp mera vin åt gästerna och berättar historier.

– Välkommen på vårt traditionella plättkalas! utbrister hon när vi yrar in i hennes hem, och fast vi aldrig träffats förut är det självklart att vi ska sätta oss till bords.

Det ljusa vardagsrummet är fyllt av prat och vi får en stor trave tjocka plättar framför oss. Skålar med sallader trängs också på det tidsenliga designerbordet.

– Ta nu! Här finns två sorters sylt. Ska ni ha rött eller vitt?

Vinet får vi tacka nej till den här gången trots att den inbjudande stämningen skulle locka till att stanna här hela kvällen. Kring matbordet sitter ett helt gäng Sunilabor.

En naken Alvar Aalto på näthinnan

– Ja, jag är ju en av de få som sett arkitekt Aalto klädd i enbart sin födelsekostym, berättar Maritta ystert.

Marittas mamma och morbror bodde i närheten Aaltos sommarvilla i Muuratsalo i Jyväskylä. När Maritta var barn fick hon åka med sin morbror som arbetade som gårdskarl för kändisarkitekten.

– När Alvar var på plats kom han alltid spritt språngande naken ut på sin långa brygga.

Inte är det här ju något problemområde längre

Sunila har ett rykte för sig

En av gästerna berättar att hon levt här i Sunila tillsammans med sin man, som avled för några år sedan. Det har visat sig att lägenheten hon bor i är svårsåld.

Det här beror delvis på det inbitna rykte Sunila har, berättar invånarna. Under depressionen på 1990-talet var det många bostäder här som hyrdes av staden. Det var arbetslöshet och medföljande sociala problem.

– Men inte är det här ju något problemområde längre. Tydligen hänger ändå det gamla ryktet kvar, säger kvinnan.

Bara 70-talsdiskomusik hörs genom väggarna

Noora Kiili bor i ett av husen tillsammans med sin dotter.

När hon först besökte Sunila för att kolla om stället vore något för henne och dottern med tanke på boende, kände hon en tomhet av utebliven wow-effekt.

– Det fina med Sunila kommer fram först med åren - de vackra gräsmattorna, hur husen följer terrängens former.

Noora Kiili berättar att hon och dottern ofta sjunger och spelar violin och piano högt, men att inget någonsin hörs igenom de tjocka väggarna.

– När vi precis hade flyttat in var det ett par grannar som bad mig öppna fönstret nästa gång vi spelar så att de också skulle få njuta av musiken. Stämningen här är så skön!

Ja, en gång var det fest i en våning ovanför och Noora kunde urskilja dunket från en diskodänga från 70-talet. Men låt gå för en gång, när vardagen annars är så fridfull.

Risto Pellava håller med om harmonin.

– De här sneda takbalkarna, allt är designat för att ljuset ska komma in. Tänk att det är planerat så fullfjädrat med tanke på människans välmående - jag hittar nya dimensioner av det här huset och den här miljön hela tiden.

– Det här är fantastiska hus att bo i. Lukten vänjer man sig vid - det är ju lukten av pengar, ha ha.

De stora fönstren i Kantola vetter ner mot en stor gräsmatta och havet.

Aalto-turismen, kom hit!

Pro Sunila-gänget skulle vilja utveckla området och få till stånd en fungerande turismverksamhet i direktörsvillan Kantola. Någon skulle gärna få överta hotellverksamheten sedan paret som haft hand om det nu går i pension.

Men redan nu irrar sig Alvar Aalto-fans in på området. En gång travade ett gäng arkitektstuderande japaner in på Risto och Maritta Pellavas gård.

– De hade en lapp med sig där det stod på engelska att de beundrar Alvar Aalto. Vi sa till dem att kom in, kom in!

Tillstånd av arkitekten att slippa fönstertvätt

Men hur var det nu med de smutsiga fönstren?

– Vi har tillstånd av arkitekten, förstår du. Vi var och tittade på en visningsbostad här och vi frågade kvinnan som var där varför det finns flugskit och spindelnät i fönstren.

Svaret var att Alvar Aalto ansåg att ljuset silas så mycket vackrare genom smutsiga fönster, förklarar Maritta Pellava.

– Det var ju en hemskt stor lättnad för oss!

Ett område i skuggan av fabriken är Sunila. Fabriken och patronerna tog hand om arbetarna när livet var njuggt efter krigen. Globaliseringens bruna bromsstreck syns allra bäst här...

Publiktips till Egenland

3 min

Alvar Aaltos stadsdel Sunila, Kotka - Spela upp på Arenan