Denkkan är rapparen som vågar snacka känslor

Rapparen Denkkan, eller Dennis Stor som han egentligen heter, vägrar stå vid sidan om och se på när andra mår dåligt. Genom sin musik vill han visa att det finns någon som lyssnar och försöker förstå.

Dennis Stor lyssnar på pop, rock, country, ja det mesta, men det är ändå hiphop som tilltalar honom allra mest.

- Jag tror hiphop tilltalar de flesta ungdomar för det är något helt annat än popmusik. I popmusik pratas det mest om kärlek och festande, men livet är inte bara det. Så många känner igen sig i hiphopen tror jag.

Dennis tycker att man i hiphop kan man ta upp svåra ämnen och tyngre grejer på ett annat sätt, och det är precis det han vill göra.

Ser att man kan göra skillnad

Dennis började göra egen musik efter att ha blivit inspirerad av olika rappare.

- Jag ser att de kan göra en skillnad, speciellt bland unga. Med hiphop ser jag en plattform att få ut mina idéer och tankar, säger han.

När Dennis pratar om att förändra saker nämner han Logics låt 1-800-273-8255 som ett exempel. Låten handlar om självmord och titeln är telefonnumret till en hjälplinje.

- Många har blivit hjälpta av den låten. De känner igen sig i texten och så har de ringt in till hjälplinjen. Det skulle kännas bra att veta att man hjälpt någon att komma igenom något svårt.

Känns fel att göra glada låtar

Dennis musik är ganska lugn och melankolisk, och det beror på läget runt omkring honom.

- Jag ser mina kompisar och andra unga i Kronoby och Jakobstad som inte mår så bra. Jag skulle inte riktigt kunna göra en glad låt just nu för det känns fel på något sätt.

Är det svårt att vara ung just nu?

- Jo, jag skulle nog säga att det är svårt, speciellt med sociala medier eftersom man är i rampljuset hela tiden. Vi har det nog svårare än unga hade det för tio år sedan, säger Dennis.

Dennis tror att det är lätt att skapa falska bilder av sig själv och sitt liv på sociala medier.

- Det man lägger ut är så som man skulle vilja leva. Sedan blir man ledsen när man vet att det inte är så där egentligen.

Det finns helt enkelt en press på att utåt vara lycklig hela tiden och därför är det lätt att känna sig misslyckad när det inte är så som på bilderna.

- Det är viktigt att leva sunt, gå på gym och äta god mat. Annars känns det som att man lämnas utanför.

Skriver om det som andra upplever

Dennis skriver om svåra ämnen såsom ångest, depression och ensamhet, men det är inget han själv upplevt. Han skriver om det för att han vill hjälpa och försöka förstå.

- Jag försöker förstå men kommer aldrig göra det fullständigt eftersom alla går igenom saker på olika sätt. Så jag försöker bara hjälpa så gott jag kan.

Dennis har nära vänner som mår dåligt och det är främst dem han vill hjälpa genom sin musik.

- Jag vill få dem att känna att de har någon som lyssnar på dem, för det är det viktigaste. Man behöver inte förstå hur de känner sig men man måste vara där för dem.

Lyssnar samhället och vuxna på de unga?

- De försöker nog så gott de kan, men jag tror inte att det är så lätt. Unga är inte så öppna med hur de har det heller. Så vuxna försöker förstå vad de unga går igenom och behöver, men de kanske inte riktigt får fram det.

För att kunna skriva om de här sakerna på rätt sätt har Dennis pratat med sina kompisar och de har förklarat vad de gått igenom.

- Sedan försöker jag lägga ner känslorna på papper utifrån mina egna upplevelser. Så nära det bara går. Men det är nog en utmaning.

Vad har kompisarna sagt om din musik?

- De tycker det är bra och att jag gör viktig musik för dem. De vet att jag finns där.

Vågar snacka känslor

Normen har länge varit att killar ska vara tuffa och inte visa känslor, men det håller på att förändras. Dennis tycker inte det är svårt eller konstigt att skriva om saker som är känsliga.

- Jag tycker det är ganska självklart att man ska försöka beskriva de här känslorna för annars stänger man in dem och det är inte bra. Det kan vara svårt för vissa, för de ska vara tuffa och inte prata om känslor, men jag har inget problem med det.

Dennis tycker också att folk omkring honom mer och mer vågar öppna upp sig och prata om saker som känns svåra.

- Det är ett steg i rätt riktning, för det är viktigt att kunna prata om det, säger han.

Hiphopscenen i Kronoby är inte så livlig

Hiphopscenen i Dennis hemort Kronoby är rätt liten. Väldigt liten till och med.

- I Kronoby är den nog ganska död skulle jag säga. Det är i princip jag och Oskar Lund som håller på med det.

Tar vi oss ut till Jakobstad blir scenen större.

- Det tilltalar folk lite extra, jag vet inte varför. Förr kunde man koppla ihop hiphop med droger och våld, och Jakobstad har haft mycket sådant, så folk har kanske tagit inspiration därifrån och tyckt att hiphop varit bästa plattformen för att få ut känslorna kring det.

Under de senaste veckorna har många medier rapporterat om drogproblem i bland annat Jakobstad, men Dennis tror inte det är så farligt som medierna vill få det att framstå.

- Jag skulle inte säga att det är så farligt som de säger, men visst är det ett problem som vi borde ta itu med. Men det överdrivs nog mycket, säger han.

Jeppis summer jam var en upplevelse

Under sommaren ordnades Jeppis summer jam i Skolparken i Jakobstad och då var scenen fullpackad med lokala hiphoppare och andra artister – också Dennis.

- Det var nog en upplevelse. Jag var jättenervös innan men när de sa vårt namn och jag gick ut på scen så släppte allt och jag fick energi. Så jag körde bara på och det var jättekul.

Dennis berättar att man i hiphopkretsen i Jakobstad inte konkurrerar. Istället tar man hand om varandra.

- Det är ändå ganska få hiphopartister så man försöker ta hand om varandra och se vad man håller på med, och så stöttar vi varandra så att man kan göra ännu bättre musik.

Lärt sig rappa av Eminem

Dennis tycker om att rappa snabbt, och det har han lärt sig genom att öva. Till en början tog han hjälp av Eminem.

- Jag hade fram texten och lyssnade på musiken och rappade med, så därifrån kommer snabbheten. Det är roligt att rappa snabbt för man får mycket sagt.

Skulle du kunna rappa på svenska, så som till exempel Tom Alfons från Jakobstad?

- Jag tror inte det. Det känns mer personligt när man gör det på egen dialekt, men jag tror inte jag skulle klara av det. Jag är van att rappa på engelska så det skulle bara kännas fel.

Dennis skriver själv alla texter medan hans kompisar gör musiken. För att kunna skriva måste han vara inspirerad, och inspiration får han oftast på natten.

- Den kickar oftast igång riktigt ordentligt mitt på natten, så då skriver jag ofta, säger han.

EP:n Never alone

I september gav Dennis ut en EP med två låtar: Farewell och Never alone.

- Never alone betyder mycket för mig, för det handlar om känslor som berör mina kompisar och de som är nära mig som går igenom en tuff tid. Jag tror det kommer att kännas bra i framtiden när jag lyssnar på den. Förhoppningsvis kan jag säga att de gick igenom det här, men kom ut ur det.

- Farewell är egentligen tre berättelser om tre olika personer. I slutändan blir det så att allt de gjorde så gjorde de för ingenting. Den tredje versen är lite mer personlig för jag rappar om en som vill hjälpa folk, men folket vill inte ha den där hjälpen.

Hur svårt är det att som utomstående se på när någon man gillar har det svårt?

- Man kan hjälpa så gott man kan, och ibland kanske de inte uppskattar hjälpen, men i slutändan så gör de det säkert ändå. Men det är svårt att uttrycka tacksamhet.

I framtiden hoppas Dennis få ihop ett album, men album eller inte, så blir det i alla fall fler låtar.

- Jag ska fortsätta så som jag har gjort för det här är allt jag vill göra. Jag får bara hoppas på att det går bra, säger han.