Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Pertti Karppinen, OS 1976, med logo för Finlands 100 största idrottsögonblick.

En av Finlands alla tiders OS-idrottare – men roddlegendaren Pertti Karppinen trivdes aldrig i rampljuset

Då det begav sig kändes det inte så märkvärdigt. Speciellt om man var i tonåren och kanske saknade perspektiv. Att Pertti Karppinen vann guld i tre på varandra följande olympiska spel. I dag känns bedriften smått otrolig.

Från 2017

Då den 23-årige brandmannen från Reso vann sitt första OS-guld i Montréal var det bara ett av fyra finländska guld i spelen 1976. Spelens stora blåvita hjälte var givetvis Lasse Virén, som där upprepade sin bedrift från München fyra år tidigare, och vann guld på både 5000 meter och 10000 meter.

Fyra år senare tog Karppinen sitt andra OS-guld i Moskva och därefter sitt tredje i Los Angeles 1984. Världsmästare blev han två gånger, åren 1979 och 1985.

Två år efter det tredje OS-guldet, i juni 1986, är Karppinen 33 år gammal och borde enligt vissa ha förstånd att sluta och “ge rum åt yngre idrottare”.

Pertti Karppinen vann guld i tre olympiska spel – men trivdes aldrig i rampljuset

Tre finländare har vunnit guld i tre olympiska spel: Paavo Nurmi, Veikko Hakulinen och Pertti Karppinen.
Karppinen är dessutom vid sidan av Vjatjeslav Ivanov den enda som tagit tre OS-guld i singelrodd. Alla tiders mest framgångsrika OS-roddare Steve Redgrave har kallat Karppinen för sin största idol och inspiratör.

Själv har jag då nyss fyllt 24 år och börjat sommarjobba på Sportmagasinet, som då var inne på sitt andra år i finländsk tv.

Första träffen med en OS-hjälte

För mig har OS alltid varit det största. Och trots att jag sommaren 1986 kanske inte riktigt insåg hur stor Pertti Karppinens bedrift egentligen var, stod han överst på min idélista då jag satte igång.

Vi träffades i Åbo en solig och fin försommardag och till min glädje svarade OS-hjälten utförligt på mina frågor.

Om vad som ännu sporrar honom efter tre vunna OS-guld, om vad som attraherar i rodden, om vad en roddtävling kräver av psyket, om han alltid kör med samma taktik i tävlingarna och om de goda respektive dåliga sidorna med toppidrottarlivet.

Sportmagasinet: Sportmagasinet 1986: Trefaldige OS-guldmedaljören Pertti Karppinen om toppidrottarlivet - Spela upp på Arenan

Det är först då vi kommer fram till den sista frågan som det tänder till ordentligt.

– Någon kanske ser det som positivt, men jag upplever det i varje fall som negativt att idrotten medför så mycket publicitet. Då man når framgång blir det så mycket publicitet att det börjar störa ens eget liv och familjelivet, inleder Karppinen.

Och kommer så småningom upp i varv.

– Då det sen uppstår något problem finns det mängder med människor som vet bättre än läkarna hur en sjukdom borde ha skötts. Och så finns det mängder av människor som vet mer om träning än någon av tränarna i Finland. De vet både hur man borde ha gjort och vad man borde göra härnäst.

OS-mästaren upplevde då att han för varje liten sak blev utsatt för en väldig kritik.

– Om man sedan, som jag, varit framgångsrik under en längre tid, börjar andra tycka att det pågått för länge. Ingen har längre något intresse att hjälpa mig gå framåt. Istället vill alla ha mig med än här och än där. Jag förväntas offra min tid på det ena och det andra. Man utnyttjas så att det stör idrotten.

Den analytiska träningsnarkomanen Karppinen finkammade den senaste idrottsforskningen och bytte tränare efter varje OS-guld för att ständigt utvecklas.
Han stod i framkant i Finland med att utnyttja bland annat teknologi och mentala övningar. Hans enda totala vilodag under året var julafton.

För sommaren 1986 har den trefaldige OS-mästaren ännu inga planer på att lägga av, tvärtom. Han berättar om inspirerande testresultat och viljan att fortsätta söka sina egna gränser.

Pertti Karppinen skulle komma att delta i två olympiska spel till efter vår träff. I Soul 1988 blev han sjua och i Barcelona 1992 tia.

Roddtävlingens psykologi

Under Karppinens tid på toppen var tysken Peter-Michael Kolbe hans tuffaste motståndare. I Moskva var Kolbe inte med på grund av Västtysklands OS-bojkott, men både i Montréal och Los Angeles ledde han loppet nästan ända fram till mål.

Tills en bekant finländare gick förbi och vann.

– Det skulle vara bäst om man kunde ro i jämn fart hela sträckan, utan att bry sig om någon annan. Men det är svårt, för vem känner sin egen kapacitet så bra, att man skulle våga bli fem sekunder efter under de första 500 metrarna och räkna med att ta fast alla på slutet med sin jämna fart?

Med facit i hand var det ändå lite så det såg ut.

201 centimeter långa Pertti Karppinens största vapen i kampen mot tekniska fulländade Peter-Michael Kolbe var en fruktansvärd fysik.
Mot en landsman förlorade Karppinen inte en enda gång under singelscullerkarriären.

– Det är alltid psykiskt lättare att vara i täten. Det är tungt att vara bakom och så småningom börja ta fast de andra. Man måste bara försöka hålla sig lugn, inte råka i panik och undra “vad ska jag göra nu?” och “borde jag höja tempot nu?”.

Karppinen höll sig lugn och vann. Kolbe å sin sida tog hela fem VM-guld under sin karriär, men i de olympiska spelen fick han nöja sig med tre silver.

Ogillar hur idrottare behandlas

Drygt tjugo år efter vår första träff hälsade jag på hos Pertti Karppinen på nytt, med anledning av Sportmagasinets 20-årsjubileum. Han hade då sadlat om och blivit massör.

Man kunde skönja en viss bitterhet över den behandling han fått under slutet av och efter sin karriär.

– För idrottsledarna är idrottarna spelknappar som kommer och går på löpande band. De som rullar ut ersätts av nya, utan att någon bryr sig om vad som händer sen.

– Ingen har nånsin efteråt frågat mig hur jag har det, trots att det var många som hade åsikter om min karriär och när jag borde ha dragit mig tillbaka för att ge plats åt yngre idrottare, sa Karppinen i intervjun år 2005.

OS-mästarnas hemkomst från Montréal 1976:

Olympiajoukkue palaa Montrealista - Spela upp på Arenan

Trots att alla delar av idrottarlivet inte tilltalat guldroddaren, har ändå själva idrotten alltid gjort det. Enligt honom borde idrotten ingå som ett element i varje människas uppfostran.

För 31 år sen formulerade han det så här:

– Man lär sig uppskatta det arbete man gör, och på sätt och vis är idrotten det område där man allra bäst ser att ju bättre man arbetar, desto bättre blir utdelningen i form av framgång.

I dag ingår Karppinen i dottern Eevas tränarteam. Eeva Karppinen siktar på att komma med till OS i Tokyo 2020.

Pertti Karppinens OS-trippel kommer in på placering 12 i Yle Sportens ranking över Finlands hundra största idrottsögonblick. Se hela listan här!

Finländska idrottsögonblick: Matti Nykänen, Marja-Liisa Hämäläinen, Tommi Mäkinen, Tiina Lillak, hockeylejonen och Jari Litmanen.

Ranking: Finlands 100 största idrottsögonblick genom tiderna

Guld och bejublade segrar, svidande förluster och skandaler.

Finlands 100 största idrottsögonblick

Taggar:

Diskussion om artikeln

Yle Sportens redaktion finns fysiskt i Böle i Helsingfors (Radiogatan 5). Redaktionen är väl representerad även i Åbo och Österbotten.
Skicka e-post - Alla kontaktuppgifter
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle