Läker tiden alla sår? Sex frågor om att handskas med sorg

På alla helgons dag fylls gravgårdarna med ljus och vi minns anhöriga som gått bort. Filosofie doktor Mari Pulkkinen, som har forskat i finländarnas sätt att sörja, hoppas att vi skulle stanna upp inför sorgen också i vardagen.

Vi har frågat Mari Pulkkinen om olika aspekter på sorg och hur vi klarar av att leva med den.

1. Hur viktiga är ritualerna, till exempel att vi för ljus till anhörigas gravar på alla helgons dag?

- Ritualerna har stor betydelse. Vi är inte enbart kännande varelser utan också varelser som agerar. All sådan verksamhet som för oss närmare sorgen är viktig.

Ritualerna har stor betydelse.

- Jag uppskattar högtider, som ger oss möjlighet att ens för en stund vara tillsammans och nära, både med de levande och de döda. Det är ett viktigt arv som vi kan ger våra barn, säger Pulkkinen.

2. Vad berättar sorgen för oss?

- Trots att den gör ont visar sorgen hur viktiga och kära vi är för varandra. Jag tycker det här är sorgens andra sida - på sätt och vis det pris vi betalar för kärlek.

3. Det sägs att tiden läker alla sår. Stämmer det?

- Den här klichén kopplas ofta samman med sorg, och visst stämmer det på sätt och vis. Med tiden känns sorgen inte längre lika svår och intensiv, och gör sig inte påmind hela tiden.

- Det kan också hända att en människa inte har kunnat, orkat eller hunnit sörja då en närstående gått bort. Då gör sig sorgen påmind senare, kanske i samband med en annan förlust eller motgång i livet.

Känslan av saknad blir ofta starkare med åren.

- Sorgen mattas kanske av med tiden, men den övergår i saknad, säger Pulkkinen. Känslan av saknad blir ofta starkare med åren.

4. Hur lär man sig leva med sorg?

- Det bästa vore om vi kunde acceptera sorgen. Jag tycker om tanken på att vi kan "krypa upp i den stora sorgens famn". Vi ska inte tänka att sorgen är ett slags undantagstillstånd, som vi snabbt måste komma ut ur. Sorgen är en naturlig del av vårt varande, där vi kan dröja kvar utan brådska.

Vi kan krypa upp i den stora sorgens famn

- Det finns inget mål för sorgen, det är tillåtet att bara sörja. Det utesluter inte att vi kan vara glada och till och med lyckliga samtidigt.

- Livet går vidare trots att vi själva upplever att det helt och hållet har stannat upp, påminner Mari Pulkkinen.

5. Vad är sorgearbete?

- Jag är inte särskilt förtjust i tanken att sorg beskrivs som ett arbete, som måste utföras. Jag är rädd att det medför att vi tänker att vi måste prestera för att komma över sorgen.

- Jag tycker inte om uttrycket att vi måste gå igenom olika skeden i sorgen, eller det nya modeuttrycket: att vi ska överleva sorgen. Vad är det att överleva, och var går gränsen, undrar Pulkkinen.

- Det går lätt så att vi använder klichér när vi talar om sorg, att det skulle vara frågan om ett arbete som framskrider enligt en viss modell.

6. Hur vill en som sörjer bli bemött?

- Här behövs ingen filosofi. Det räcker att man visar att man hört om förlusten, och att man deltar i sorgen. En hand på axeln räcker bra.

En hand på axeln räcker bra.

- Du behöver inte desperat leta efter tröstande ord eller förklaringar, som "hon var ju rätt gammal, kanske det var bra att hon fick gå". Vi tror att det tröstar, men så är det inte.

- Det är också viktigt att vi inte glömmer bort den som förlorat en anhörig strax efter begravningen. Sorgen upphör inte vid begravningen, säger Pulkkinen. Lämna inte varandra ensamma, uppmanar hon.

Heli Kaski/Yle Uutiset
Översättning: Sara Langh