Hector: Jag skulle vara snällare och sundare om jag fick leva om mitt liv

Många av de dekadenta hårdrockarna bleknar i jämförelse med det liv som artisten Hector har levt. I den nyutkomna biografin erkänner han öppet de problem han har haft med både droger och alkohol.

Det är få inhemska artister som på samma sätt som Hector har lyckats få framgångar under varje decennium sedan 60-talet. 1974 kom skivan Hectorock 1 som blev en milstolpe i finländsk rockhistoria och en storsäljare.

Men balansgången mellan familjeliv, rockstjärna och redaktör på Yle blev svår att hantera. Livet som stjärna var ofta ett liv i sus och dus.

Framgången höll på att bli undergången

Och det var efter framgången med Hectorock 1 som Heikki Harma, som han egentligen heter, hade de största problemen med sitt drickande. Men andra droger fanns också med i bilden.

Följden blev att han skrev in sig på Lappvikens sjukhus då både familjelivet, karriären och jobbet höll på att bränna ut honom.

I boken beskriver han också en situation då han tillsammans med Juice Leskinen hade haft ett värre sjöslag i Tammerfors och båda vaknade på morgonen på en parkbänk.

De som var på väg till sina jobb kunde bara konstatera att där ligger två kändisar och sover ruset av sig.

- Tur att det inte fanns kameror i telefonerna eller sociala medier på den tiden, konstaterar Hector.

Och tillvaron bland musikerna i Finland på 70-talet var mycket mer dekadent än vad den är idag.

Jag har aldrig spottat i pipan heller

― Hector om användningen av droger

Men stora framgångar bland de inhemska musikerna skulle på den tiden kompenseras med häftigt festande. Man kanske ville fly från kändisskapet och det stora trycket på att prestera något bättre på följande skiva.

Supandet var en del av jargongen.

I turnékontrakten fanns det ofta en klausul om vilka sorter och hur mycket alkohol det skulle finnas i omklädningsrummet. Jaloviina hörde till musikernas favoriter men det räckte inte alltid till.

- Jag har aldrig spottat i pipan heller, medger Hector i boken och antyder då att det var fråga om starkare än tobak.

Höstvisa och sedan solo

Han startade karriären 1966 med protestlåten Palkkasoturi och av en slump kom han med i musikalen Hår som gick på Svenska Teatern. Efter det var han med och bildade Cumulus i början av 70-talet.

- Jag är inte helt säker på det men jag tror faktiskt jag också var med och sjöng Höstvisa berättar Hector.

Låten blev senare en enorm hit i Sverige och Cumulus turnerade flitigt i folkparkerna i mitten av 70-talet. Men då hade Hector redan en egen karriär på gång.

Åkte runt Europa i en Kupla

Tillsammans med Anki Lindquist, som också var känd sångerska på 60-talet, åkte de runt i Europa i hennes Volkswagen i slutet av 60-talet.

Meningen med resan var att Anki skulle kolla in musikalen Hår – Hair i olika länder. Svenska Teatern hade redan skrivit kontrakt med henne för en roll och samtidigt som hon körde så repeterade hon sina repliker och sånger.

Hector satt bredvid och kollade att hon följde manuskriptet.

Väl hemma i Finland igen lyckades också Hector komma med i musikalen eftersom han i det skedet kunde alla låtarna utantill.

Då Hår var slut bildades Cumulus av medlemmar som medverkat i musikalen.

Gymnastikläraren skällde ut honom

I sina låtar har Hector behandlat samhället och framför allt tillvaron och känslorna bland människorna.

En stor framgång var låten Lumi teki enkelin eteiseen som blev något av en motsvarighet till Ulf Lundells Öppna landskap.

Båda beskriver den nationella känslan men där Lundell lovsjunger den svenska sommaren så ger Hector en bild av hemlandet där många har tappat tron på en bättre framtid.

Efter låten Palkkasoturi fick han genast erfara att låttexter har en stor genomslagskraft och påverkar människor väldigt olika.

Sku du ha försvarat landet med gitarren mot ryssarna

― Hector i boken Asfalttihippi om hur han blev utskälld av en lärare för texten i Palkkasoturi

Låten som hade ett pacifistiskt budskap fick inget vidare gensvar hos en del lärare i gymnasiet där han ännu gick.

Han berättar i boken Asfalttihippi om hur gymnastikläraren som hade varit i kriget hade skällt ut honom totalt för den låten.

- Jag framförde låten på någon tillställning i skolan och jag blev genast kallad till gymnastikläraren som skällde ut mig inför klassen. Sku du ha försvarat landet med gitarren mot ryssarna skrek han röd i ansiktet.

Nästan allt var bättre förr

Men idag tycker Hector att det var mycket som var bättre i Finland på 60-talet jämfört med idag.

- Då var krigen över och återuppbyggnaden av landet hade startat samtidigt som krigsskadestånden var betalda. Människorna hade arbete och det kändes tryggt för alla. Situationen idag är mycket mera utmanande för vi har mera att oroa oss för trots att vi materiellt har det ganska bra.

Sjöng sig in i den finländska folksjälen

År 1974 så utkom den kanske kändaste och mest spelade av Hectors låtar. Lumi teki enkelin eteiseen är fortfarande en av de låtar som bäst beskriver den trauma som Finland var i just då.

Arbetslösheten var hög och många flyttade till Sverige efter arbete. Landsbygden höll på att dö ut och mindre jordbruk var helt enkelt inte lönsamma längre.

Hector jobbade då som redaktör på Yle och han brukade ofta bläddra i de små lokaltidningarna för att se om där fanns något intressant att läsa.

En dag hittade han en dödsannons i liten östfinländsk lokaltidning och den väckte hans uppmärksamhet. Intill annonsen fanns en liten nekrolog.

Det visade sig att det var en ung flicka som hade tagit livet av sig och i nekrologen berättade man att hon brukade skriva sina egna underfundiga dikter.

Hector skrev snabbt låten som blev en beskrivning av landet just då. Det var en låt som berörde den finländska folksjälen där den är som skörast.

I skuggan av Juice

Jag har alltid haft en lite tudelad bild av Hector. Jag kommer ihåg att albumet Hectorock 1 gjorde ett djupt intryck på mig då den utkom 1974.

Det var i övrigt också ett gyllene år för den finländska rockmusiken.
Då kom också Roadrunner med Hurriganes.

Efter att ha läst den första delen av hans biografi, som alltså sträcker sig till år 1979, kan jag medge att bilden av personen och artisten Hector har ändrat.

Från att ha varit ganska stöddig och arrogant ger han nu bilden av en mycket mänsklig och skör människa.

Länge kämpade han mot sina egna demoner men slutligen lyckades han vinna dem.

Under många år så fick han också leva i skuggan av Juice Leskinen som blev hela folkets hjälte. Och bokens namn, Asfalttihippi, är beskrivande för Hector.

Han rörde sig i kulturkretsarna i Helsingfors och jobbade med många intellektuella som MA Numminen och Tommy Tabermann.

Och han har haft svårt att bestämma sig när han skall sluta uppträda. Det har blivit flera avskedsturnéer under årens lopp.

Men blodet drar tillbaka till scenen och nu är han aktuell med både boken och en turné.

Men vilka goda råd skulle dagens Hector ge den Hector som spelade in första skivan 1965?

- Säkert skulle jag uppmana honom att vara mera ödmjuk mot sig själv och inte stressa utan ge tid att fundera litet längre. Och leva ett sunt liv och sköta om sin hälsa och inte springa efter alla frestelser för att hitta njutning och eufori.

Och så summerar han upp sina tankar idag.

- Måtta med allt!