Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Marja-Liisa Kirvesniemi, 1984, med logon för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Fula orden gav tändvätska – Marja-Liisa från spottkopp till Finlands främsta olympiska idrottskvinna

Från 2017

Marja-Liisa Hämäläinens genombrott på seniornivå dröjde längre än vad många hade tålamod med. Då det tidigare tonårslöftet sedan vann samtliga individuella skidguld i OS i Sarajevo 1984 tystade hon alla sina kritiker. Visst kändes det bra att visa åt alla tvivlare, säger Finlands alla tiders OS-drottning.

Marja-Liisa Kirvesniemi fick kämpa sig igenom många motgångar på vägen till att bli Finlands genom tiderna mest framgångsrika damidrottare.

OS-debuten kom som 20-åring i Innsbruck 1976, då med flicknamnet Hämäläinen. Hon slutar på 22:a plats på 10 kilometer, en besvikelse.

Två år senare blir hon världsmästare då Finlands damer vinner stafetten i Lahtis.

Marja-Liisa är ändå ingen hjälte. Hon behandlas trots segern skoningslöst. Hon får fruktansvärd respons, till och med hot.

Hon tappar stort på den andra etappen och kritiken haglar in: Finland vinner guld trots den långsamma och klumpiga Hämäläinen, heter det.

Finlands damer vinner stafettguld i VM i Lahtis 1978 med laget Taina Impiö, Marja-Liisa Hämäläinen, Hilkka Riihivuori och Helena Takalo.

Trots segern blir Hämäläinen utskälld medan de andra hyllades som hjältar.

OS i Lake Placid 1980 blir ingen framgångssaga det heller, och då hon misslyckas i VM 1982 är det få som tror att hon någonsin kommer att vinna något stort.

Mentalt tunga år

Det tidigare tonårslöftet är nu en 26-årig flerfaldig mästerskapsåkare som aldrig vunnit en individuell medalj. Istället har hon stämplats som en evig förlorare som saknar vinnarskalle.

– Sådant glömmer man inte, säger den i dag 62-åriga Marja-Liisa Kirvesniemi.

– Det var tufft för mig. Min tränare Sulo Repo insåg ändå läget redan i ett tidigt skede vilket ledde till att vi arbetade mycket med den mentala biten. Det var enormt viktigt för mig.

Bara den som själv fått uppleva något liknande kan förstå

Livet hade även bjudit på andra motgångar då hennes far överraskande dog 1979.

– Det var utmanande år. Han hade varit en viktig stöttepelare för mig ända sedan jag var liten. Hans död ledde till att jag också oroade mig onödigt mycket över hur andra i närkretsen orkade.

Efter de svåra åren hittar hon igen den rätta balansen, både i det civila livet och i skidspåren.

Farten kommer smygande

Träningsmetoderna genomgår en rejäl uppdatering efter VM i Oslo 1982. Nu börjar hon göra saker med allt större fokus på detaljer.

– Jag förberedde mig noggrant inför varje träningspass. Jag behövde, och fick också mer hjälp från folk runtomkring mig för att jag skulle kunna vila och återhämta mig ordentligt.

Resultaten går att se redan följande år. Hon är i bra form hela säsongen och vinner den totala världscupen 1983.

Då OS i Sarajevo närmar sig vet Hämäläinen att hon är i grym form, men hon vågar inte tala högt om guld.

Även om hon vet att det kan lyckas på 5 kilometer, som skidas några dagar efter den inledande dubbla distansen.

”Titta, hon gav allt!”

Den 9 februari 1984 är det dags för damernas första start i Sarajevo. Sin vana trogen inleder Hämäläinen hårt och mot slutet har hon en knapp ledning till tvåan Raisa Smetanina som hade startat två minuter senare.

Marja-Liisa är framme vid en snabb och utmanande nedförsbacke. En backe där hon hade fallit under ett träningsåk dagen innan.

"Jag tog en medveten risk och körde med full fart. Jag visste att om jag inte faller så kommer det att bli medalj."

Hon faller inte utan fortsätter med högsta växeln. Efter en ursinnig sista spurt på upploppet rasar hon ner i snön vilket får Yles referent Pentti Salmi att utropa de legendariska orden ”katsokaa, hän antoi kaikkensa!” (sv: ”titta, hon gav allt!”).

En beskrivning som guldmedaljören undertecknar till fullo.

– Det var så det kändes. Då jag kom i mål fanns det inget kvar, jag skulle inte ha kunnat åka en sekund snabbare. Då visste jag ännu inte att jag skulle vinna, men jag tänkte att det nog blev medalj.

– Då det klarnade att jag hade vunnit så var känslorna obeskrivbara. Bara den som själv fått uppleva något liknande kan förstå.

Jag måste medge att visst kändes det bra att visa åt alla tvivlare och dem som talat fult om mig

Då det blir dags för prisutdelning är segerns storhet nästan för mycket att hantera. Marja-Liisa Hämäläinen står på den högsta pallen med Raisa Smetanina och Britt Pettersen på varsin sida.

– Den var en fin fest men jag vågade inte riktigt tänka på något. Jag är en mycket känslig människa och måste stänga av alla tankar för att klara mig igenom ceremonin. Normalt brukar jag sjunga men när jag stod där ensam så kunde jag inte göra det. Jag var tvungen att koncentrera mig på att hålla mig samlad.

Hockeylandslaget gav extra nervositet

Tre dagar senare är det dags för favoritsträckan 5 kilometer. Utgångsläget är ändå inte det bästa möjliga.

Allt ståhej efter det första guldet gör att Hämäläinen inte kunnat sköta om återhämtningen enligt normala rutiner. Dessutom faller tävlingsdagens förhållanden med lössnö i spåret inte henne i smaken.

Osäkerheten under uppvärmningen blir allt starkare då hon reagerar på den stora blåvita publikmassan på startområdet. Det är herrarnas ishockeylandslag som kommit på plats för att följa med tävlingen.

– Jag tänkte att herregud! Deras närvaro gjorde situationen ännu mer spännande. Jag började tänka att om jag inte lyckas nu så blir inte bara jag besviken utan också ishockeyspelarna.

Efter tävlingen syns ändå inga besvikna finländare till. Marja-Liisa Hämäläinen vinner med tio sekunders marginal till Norges Berit Aunli och erövrar sitt andra guld i Sarajevo.

"Man talar ofta om att den första segern är den läckraste, men för mig smakar guldet på 5 kilometer bäst av alla. Säkert för att jag själv hade satt det som mitt mål."

Även om också den andra starten hade slutat i segerjubel är de följande dagarna jobbiga. Efter två guld bryter stressen ut och Marja-Liisa tappar matlusten. Det är nära att hon inte alls deltar i stafetten.

Hon startar ändå till slut. Och trots att tävlingen är allt annat än enkel så slutar den i nytt medaljjubel då Finlands damer tar brons.

– Jag återhämtade mig någorlunda men det var ju nog dumt att åka i det skicket. Som tur blev det brons men jag hade nog överskattat mig själv. Energiförrådet var ganska tomt.

Hemresan favoritsträckan

Med en tävling kvar i Sarajevo har Hämäläinen redan vunnit två guld och ett brons, mycket mer än vad hon hade vågat drömma om.

I huvudet snurrar tanken att stå över avslutade 20 kilometer, som står på OS-programmet för första gången.

– Vissa hade den uppfattningen att jag trivdes bättre på de långa distanserna, vilket inte alls stämde. Under presskonferensen dagen innan loppet var det någon som påstod att 20 kilometer skulle vara min favoritsträcka men då sade jag att det nog är hemresan som är min favoritsträcka!

Med sina tre guld och fyra brons är Marja-Liisa Kirvesniemi den mest framgångsrika finländska OS-idrottaren på damsidan.

Hon har även tre guld och fem silver i VM-sammanhang och är med totalt femton mästerskapsmedaljer alla tiders finländska längdåkare.

Dubbelmästaren får ändå det stöd hon behöver för att orka vidare. Och då förhållandena följande dag dessutom är optimala känns det lätt att ställa sig på startstrecket.

Efter de första tio kilometrarna slår hon till. Skidorna känns perfekta, det finns gott om energi och allt löper på som en dröm. Marja-Liisa vet att hon kommer att vinna – och blir alldeles till sig.

– Mot slutet fick jag känslan att ”hjälp, hur ska jag våga komma i mål?” Jag visste att jag skulle bli en trefaldig OS-vinnare och började tänka på allt det skulle hämta med sig.

Kritikerna fick sig

Marja-Liisa Hämäläinen blir en hyllad hjälte.

– I många finländska hem såg barnen pappa gråta för första gången, säger en av dem som kommit för att hedra traktens stora dotter på guldfesten hemma i Simpele i Rautjärvi kommun.

Marja-Liisa Hämäläistä juhlitaan Simpeleellä - Spela upp på Arenan

Samtidigt får Marja-Liisa revansch på alla som skällt ut henne under årens lopp.

– Jag måste nog medge att visst kändes det bra att visa åt alla tvivlare och dem som talat fult om mig.

– Efteråt har flera personer säkert tänkt att de varit lite fräcka. Men det fula pratet tände en extra gnista i mig. Det gav mig lite mera sisu och kämparanda.

Marja-Liisa Hämäläinens tre OS-guld i Sarajevo kommer in på placering 7 i Yle Sportens ranking över Finlands 100 största idrottsögonblick. Se hela listan här!

Finländska idrottsögonblick: Matti Nykänen, Marja-Liisa Hämäläinen, Tommi Mäkinen, Tiina Lillak, hockeylejonen och Jari Litmanen.

Ranking: Finlands 100 största idrottsögonblick genom tiderna

Guld och bejublade segrar, svidande förluster och skandaler.

Finlands 100 största idrottsögonblick

Marja-Liisa Kirvesniemi, Jari Litmanen, Lasse Virén och Mika Häkkinen, med logon för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Rösta: Virén, Nurmi eller Lejonen – vilket är Finlands största idrottsögonblick?

Välj din favorit bland 100-åriga Finlands största händelser.

Emil Zatopek och frun Dana Zatopeka, OS 1952, med logon för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Det lilla landets stora fest – totalt utopistisk dröm blir sann

Finland gjorde det omöjliga och klarade OS 1952 med glans.

Harri Kirvesniemi, VM 2001, med logon för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Den katastrofala skammen och skandalen som lamslog en hel nation

Lahtis 2001 har lämnat djupa spår i blåvita idrottssjälen.

Finlands spelare efter VM-kvartsfinalen 2003.

Tre mardrömmar mot Tre Kronor: De gör ont – fortfarande

Finland lider av ett djupt och kollektivt ishockeytrauma.

Nina Holmén, 1976 med logo för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Nedräkning: Mor och son Holmén, ”Julma-Juhas” hemmadubbel och 3.33,33

Finlands 100 största idrottsögonblick har nått topp-40.

Leo-Pekka Tähti årets idrottare, med logo för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Nedräkning: Banbrytande belöning, hockeyhysteri och Finlands första OS-guld

Mika Myllylä och Kaarlo Kangasniemi bland 45 största.

Mika Myllylä, 1999, med logon för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Mika Myllyläs tragiska livsöde – en historia om sorg, ilska och förlåtelse

Från nationalhjälte till landsförrädare över en natt.

Stafettkarnevalen 1999, med logon för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Ett livsverk fyllt av glädje och gemenskap – samma iver och entusiasm finns kvar

"Homis" souvenir har växt till finlandssvensk institution.

Finland firar VM-guldet 2008, med logo för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Från superstart via genomklappning och pånyttfödelse till första VM-guldet

Finland slog Sverige i finalthriller i innebandy-VM 2008.

Finlands spelare firar seger över Danmark, EM 2005, med logo på Finlands 100 största idrottsögonblick.

Sommaren när Finlands fotbollsdamer tog Europa med storm

Finlands damer skrev fotbollshistoria under sommaren 2005.

Jarno Saarinen, Giacomo Agostini och Hideo Kanaya på prispallen, Nürburgring 1973. Med logon för Finlands 100 största idrottsögonblick.

Jarno Saarinen var större än livet – tills han slets ifrån det

En av alla tiders roadracingförare glöms aldrig bort.

Finländska idrottsögonblick: Matti Nykänen, Marja-Liisa Hämäläinen, Tommi Mäkinen, Tiina Lillak, hockeylejonen och Jari Litmanen.

Ranking: Finlands 100 största idrottsögonblick genom tiderna

Guld och bejublade segrar, svidande förluster och skandaler.