Miljöaktivister och forskare sågar EU:s utsläppshandel: Att släppa ut ett ton koldioxid kostar som en hamburgare

EU har enats om hur utsläppshandeln ska fungera så att utsläppen av växthusgaser kan minskas fram till 2030. Men enligt både forskare och miljöorganisationer går EU:s nya utsläppshandel inte tillräckligt långt.

Efter en lång natt av förhandlingar kunde EU-parlamentet och medlemsländerna i torsdags enas om de nya reglerna för utsläppshandeln som ska gälla år 2021-2030.

Bland annat ska antalet utsläppsrätter minska i snabbare takt än tidigare och nya branscher såsom sjöfarten ska omfattas av systemet.

Huvudmålet är att EU:s utsläpp av växthusgaser, som bidrar till den globala uppvärmningen, ska ha minskat med 40 procent år 2030, jämfört med nivåerna år 1990.

WWF: “Det här räcker inte”

Medan EU:s nya förslag hyllas av medlemsländerna är miljöorganisationerna mera skeptiska.

- Det här kommer inte att räcka till för att fixa utsläppshandeln. Det krävs en starkare prissignal för att få in EU:s industri på ett grönt spår, säger Kaarina Kolle, klimatexpert på WWF i Finland.

Då Svenska Yle intervjuar Kolle kostar en utsläppsrätt 7,5 euro. Det är alltså så mycket ett företag måste betala för att få frigöra 1000 kg växthusgaser i atmosfären.

- Det är ju ungefär lika mycket som en hamburgermåltid kostar. Från början var det tänkt att en utsläppsrätt skulle kosta 30 euro, men troligtvis skulle det krävas ett ännu högre pris än så för att stenkolen skulle börja fasas ut ur energiproduktionen, säger Kolle.

Finländsk industri kommer under den nya fasen i utsläppshandeln, fram till år 2023, att få en stor del av sina utsläppsrätter gratis. Det är speciellt den här så kallade gratistilldelningen som WWF kritiserar.

Miljögruppen Carbon Market Watch anser också att utsläppsrätter fasas ut i för långsam takt. Enligt den nya överenskommelsen skulle antalet utsläppsrätter minska med 2,2 procent varje år från och med 2021.

Det är ändå bara en aning snabbare än dagens utfasningstakt på 1,75 procent.

Enligt Carbon Market Watch skulle det krävas en årlig minskning av utsläppsrätter på 4,3 procent för att EU ska uppfylla målet i Parisavtalet, alltså att bromsa den globala uppvärmningen till under två grader.

Myten om ”kolläckage” gav urvattnat förslag

Orsaken till att en stor del av industrin får sina utsläppsrätter gratis och att utsläppsrätterna bara minskar med 2,2 procent per år, är risken för ”kolläckage”.

Med kolläckage menas risken för att strängare miljöregler leder till att industrin flyttar sin produktion till länder utanför EU. Det här leder både till färre jobb inom EU samt sämre kontroll över utsläppen.

Markku Ollikainen, professor i miljöekonomi och ordförande för Finlands klimatpanel, anser ändå att risken för att finländska företag skulle flytta sin produktion utomlands på grund av dyrare utsläppsrätter är minimal.

Bland annat visar utredningar från OECD på en liten risk för kolläckage.

- EU-kommissionen har också minskat antalet branscher som anses vara utsatta för kolläckage. Det ser nog ut som om kolläckage inte direkt är något problem, säger Ollikainen.

Både Ollikainen och Kolle anser tvärtom att strängare regler kunde gynna sysselsättningen i nya branscher, bland annat inom ren teknologi.

- Föreställningen om att det handlar om ett val mellan miljön och arbetsplatser är fullständigt missvisande, säger Ollikainen.

Regeringen nöjd med gratistilldelningen

Miljöminister Kimmo Tiilikainen (C) kommenterade EU:s uppgörelse i ett pressmeddelande på torsdagen och konstaterade att Finland nådde sina mål i förhandlingarna.

- Utsläppen begränsas så mycket att utsläppshandeln i fortsättningen mer effektivt ska leda till en utsläppsfri energiproduktion. Å andra sidan tryggar lösningen arbetsplatserna inom vår energieffektiva industri.

Professor Ollikainen håller inte med. Enligt honom är reformen av utsläppshandeln inte tillräckligt ambitiös och för det får beslutsfattarna axla skulden.

- Det är en lätt besvikelse. Jag skulle ha hoppats att förslaget om en snabbare utfasning av utsläppsrätter skulle ha gått igenom, säger Ollikainen.

Borde utsläppshandeln ersättas, till exempel med en skatt, när det tydligen inte fungerar?

- Det här är den bästa modellen vi har. Men svagheten är viljan hos EU:s beslutsfattare. Viljan att minska på utsläppen är inte tillräckligt stor.

Bollen är nu hos medlemsländerna

Då den förnyade utsläppshandeln inte räcker till för att uppnå målen i Parisavtalet kommer det att krävas mera miljöåtgärder från enskilda medlemsländer.

Man måste helt enkelt hitta på andra sätt att få ner utsläppen, eller få utsläppshandeln att fungera.

- Storbritannien har till exempel ett prisgolv för utsläppsrätter och där har också utsläppen minskat snabbast, säger Kolle.

Om EU lyckas dra ner sina totalutsläpp med 40 procent de kommande 13 åren så står hela unionens ändå bara för en tiondel procent av de globala utsläppen av växthusgaser.

Så vad är det för poäng med att vi strider om decimaler när till exempel Kina förorenar oerhört mycket mera?

- EU:s betydelse är större än andelarna. Världen behöver någon som visar exempel. EU har hittills haft en positiv roll men nu är vi varken initiativtagande eller ambitiösa, säger Ollikainen.

Överenskommelsen kring utsläppshandeln ska ännu formellt godkännas av EU-parlamentet och medlemsländerna innan den blir lag.