De undervisas i tält, på gårdar eller inte alls - Afghanistan klarar själv inte av alla återflyttare

Den största skaran afghanska flyktingar finns i grannländerna Pakistan och Iran, som nu vill bli av med dem. Det är fråga om så stora mängder återvändande att det instabila hemlandet inte klarar av att förse dem med allt de behöver för att bygga upp sitt liv på nytt. Lennart Berggren har träffat afghaner som har kommit tillbaka till östra Afghanistan.

Ute i en stenöken omgiven av höga, bergiga kullar reser sig en mur. Innanför muren ligger en låg skolbyggnad. På den öppna planen framför skolan står ett tiotal små tält.

Under varje tältduk lyssnar cirka trettio små flickor intresserat på läraren som står framme vid en enkel svart tavla.

Trots att det är november gör solen att det blir tryckande varmt i tältet. Å andra sidan är det så många elever här nu att de flesta får sitta ute i det fria under undervisningen.

Ute på gårdsplanen finns också ett trettiotal stora dukar utbredda direkt på marken. Detta är tillfälliga klassrum.

Eleverna har alla återvänt från Pakistan och många har flytt strider med militanta grupper i närheten. Det här skapar ett stort tryck på hela samhället, inte minst skolorna.

- Varje dag kommer hit tio till tolv nya skolbarn som vi försöker ta hand om, säger Bibi Rahellah, som har arbetat som lärare i sju år.

Hon sveper det svarta tygstycket lite längre ner för att ordentligt dölja håret och fortsätter:

- Det är inte bara de som har tvingats iväg från Pakistan, det är också fråga om familjer som har flytt striderna mellan regeringsstyrkor och olika grupper, som talibaner eller IS, eller ibland bara strider mellan olika byar. Förra veckan kom det nära 2000 familjer ner till Jalalabad från bergen.

I bakgrunden syns några höga berg, snötäckta toppar skymtar i diset. Vi befinner oss i Behsud, strax norr om Jalalabad som är provinshuvudstad i Nangarhar i östra Afghanistan.

- Många av familjerna placerades här så vi behöver bättre skollokaler, mera utrustning och flera lärare. Det går inte att undervisa ordentligt när barnen sitter i tält eller ute i det fria. Dessutom får vi sällan vår lön i tid. Ibland kan det ta flera månader, säger Bibi Rahellah.

Att lärarna inte får sina löner i tid är ingen nyhet. En lärarlön är bara ca 100 euro. Enorma biståndsummor försvinner i Afghanistan som är ett av världens mest korrupta och fattiga länder.

Löften till de återvändande har inte infriats

För att underlätta situationen för de återvändande har den afghanska staten lovat upplåta statlig mark till skolor, husbyggen och odling.

Men marken är stenig och till råga på allt hindrar lokala makthavare de återvändande från att bosätta sig här.

Bakom kullen har områden delats ut till de återvändande som har fått äganderättsbevis, men en parlamentsledamot som är den lokala potentaten, hindrar dem med hjälp av egna säkerhetsstyrkor.

Förföljda i Pakistan

Inne på rektorns kontor sitter Najibullah, en äldre man i traditionell pakul-mössa och den yngre Nazif i skinnjacka. De har barn i den provisoriska skolan och är på ett möte med rektorn.

Bägge männen var flyktingar i ett trettiotal år, men kom tillbaka från Pakistan när polisens trakasserier till slut blev för mycket för dem.

- När vi hörde från andra att pakistansk polis förföljde afghaner i vårt område visste vi att det bara skulle vara en tidsfråga innan de kom till oss, säger Najibullah, den äldre mannen.

- Då bestämde jag att vi skulle åka hem till Afghanistan innan vi blev utsatta för problem, säger han.

Som exempel nämner han misshandel av männen i kvinnornas och barnens åsyn, eller att männen deporterats och kvinnorna lämnats kvar.

Att som kvinna vara ensam betraktas som vanhedrande i den pashtunska kulturen, den stam de flesta här tillhör.

Det politiska spelet bakom dagens flyktingsituation

På rektorns skrivbord står ett inramat foto av landets president Mohammad Ashraf Ghani och hans företrädare Hamid Karzai.

Ghani har länge försökt få Pakistan att militärt ingripa mot de väpnade grupperingar som har baser inne på pakistanskt territorium och som tar sig in i Afghanistan och utför attentat.

Många menar att utan Pakistans stöd skulle Afghanistan vara betydligt mera fredligt. Liknande anklagelser riktas också mot Iran.

Men Pakistan har inte velat lyssna på president Ghani och till slut vände sig Afghanistan ännu mera österut, till Indien som är Pakistans ärkefiende.

Det ekonomiska samarbetet mellan Indien och Afghanistan har nu stärkts betydligt.

Följden av detta är att Pakistan ökat trycket på de flera miljoner afghanska flyktingarna som under årtionden har bott i landet.

Pakistanska uppehållstillstånd har inte förnyats för flyktingarna, pakistanska polisen har börjat trakassera afghaner och till och med pressat dem på pengar.

Ledande afghanska politiker har i reklamkampanjer uppmuntrat folk att flytta tillbaka och lovat de återvändande stöd. Detta har lett till en miljonström tillbaka över gränsen under de senaste åren.

Korruption och misstro mot de egna politikerna

De afghanska politikernas löften anses inte vara mycket värda.

- När jag hörde dem trodde jag att de skulle stå vid sitt ord. Att vi skulle få en bit land att bruka, kunna bygga hus, få arbetsmöjligheter och ekonomiskt stöd. Men sedan jag kom hit för åtta månader sedan har vi inte fått någonting, klagar Nazif, som föddes i Pakistan för 35 år sedan.

Najibullah fyller argt i att ingen politiker gör någonting för folket.

- Alla bara tänker på att fylla sina egna fickor, så nu tror vi inte längre på någon. Allt politiker och andra makthavare kan komma åt behåller de själva, säger han.

Högutbildad skräddare

Efter föräldramötet följer vi med Najibullah hem till det hus han har lyckats hyra för sin familj. Det är minst sagt anspråkslöst.

Huset består av enkla lerväggar och ute på den inhägnade gården finns köket, som utgörs av en gasbrännare och några sotiga kastruller. I bortre hörnet ligger ett torrdass.

Under taket sitter Najibullahs son med korslagda ben bakom en symaskin.

Av blå tygstycken syr han vant ihop salwar kameez-plagg, den pyjamasliknande långa skjorta och pösiga byxor som man använder här.

Najibullah är skräddare. Sonen Sanaullah gick i privatskola i Pakistan fram till tionde klass och vill fortsätta sin utbildning, men efter snart ett år har myndigheterna inte klarat av att erbjuda honom någonting.

Nu tillbringar Sanaullah sina dagar med att hjälpa till med att sy kläder för att försörja familjen.

- För de tio eller ibland tolv par shalwar kameez som vi gör varje dag tjänar vi inte mer än 700 pakistanska rupees, berättar han.

Det motsvarar åtta eller nio euro.

Mycket hänger på de internationella organisationernas hjälpinsatser

De återvändande saknar medel. Det belopp FN:s flyktingorganisation UNHCR betalade ut vid gränsen vid återkomsten (425 dollar per person för registrerade flyktingar och 425 dollar per familj för oregistrerade) gick snabbt åt.

Det är de internationella organisationerna som måste ta hand om miljontals återvändande, hjälpa med ekonomiskt stöd, utbildning och hälsovård.

- I mångt och mycket är det ju vi som får rycka ut och försöka bemöta behoven så gott det går, säger Andreas Stefansson som är generalsekreterare på Svenska Afghanistankommittén när jag senare intervjuar honom i Kabul.

Kommittén ansvarar för de provisoriska skolorna utanför Jalalabad , driver lärar- och barnmorskeutbildningar och erbjuder hälsovård i stora delar av landet.

Redan tidigare fanns det 1,5 miljoner flyktingar som hade flytt striderna inne i Afghanistan.

Den miljon som kom förra året från grannländerna Iran och Pakistan och de ca 600 000 som beräknas komma i år skapar stora behov av land, vatten och arbete i det fattiga och oorganiserade Afghanistan.

Framtiden är mycket oviss – men det här är ändå hemlandet

Redan idag är det vanligt att kampen om de begränsade tillgångarna bryter ut i väpnade konflikter, speciellt mellan olika släkter, byar och stammar. Dessutom underblåses konflikterna av de militanta gruppernas agerande.

- Fortsätter det så här kan det innebära ännu mera fattigdom och att konflikter i vissa områden förvärras. Områden som är stabila idag kan helt plötsligt bli instabila när ett stort antal återvändande måste bo och leva någonstans, säger Andreas Stefansson på Svenska Afghanistankommittén.

Men ett fattigt hemland är trots allt ett hemland, menar åtminstone skräddaren Najibullah.

- Även om vi hade tillstånd och möjlighet att återvända till Pakistan, så skulle vi inte göra det. Afghanistan är vårt hemland och det land våra förfäder bodde i och vi kommer att leva här nu för resten av våra liv. Om vi återvände skulle pakistanierna bara kalla oss flyktingar och anklaga oss för att vara terrorister. Dit vill vi inte, säger Najibullah.

Text: Lennart Berggren, Afghanistan