Ensamhet vår nya folksjukdom – ensamma har större risk att dö i förtid

Värre risker än med rökning. Bland annat så beskriver forskning riskerna med ensamhet. Upplever du ensamhet? Mejla gärna in och berätta.

Idag känner sig nästan en halv miljon finländare ensamma och det har betydliga följder eftersom ensamma uppvisar större sjuklighet än övriga samhällsgrupper.

Ensamheten påverkar oss ända ner på cellnivå. Känner man sig ensam får man nämligen ett nedsatt immunförsvar.

Forskning visar också att det bland ensamma finns ökad risk för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, demenssjukdomar och cancer.

Dessutom visar nu en omfattande forskningsstudie vid Brigham Young University att risken för att dö i förtid ökar med 32 procent om personen i fråga är socialt isolerad.

Risker beträffande denna grupp varnar även THL, alltså Institutet för hälsa och välfärd, för. Också en riktigt färsk undersökning gjord av Helsingforsmissionen visar på detta samband.

Ifall man upplever att man är ensam men inte nödvändigtvis är socialt isolerad, ökar risken med för tidig död med 26 procent.

Det här sambandet gäller oavsett socioekonomisk status, ålder och kön.

Upplever större fysisk smärta

Vi vet sedan tidigare att ensamhet kan leda till psykiska besvär så som stress, oro och ångest.

Men att ensamheten är ett hälsoproblem i klass med rökning och fetma är relativt nya upptäckter.

- Det är inte enbart ett lidande på psykologiskt plan utan det är också det att man ofta har mera symtom och man har en upplevelse att man har mera smärta.

Det säger ensamhetsforskaren Peter Strang med rötterna i Karleby.

Han är professor och överläkare på institutionen för patologi och onkologi vid Karolinska institutet i Stockholm.

Strang säger att det som har hänt de senaste 10-15 åren är att forskningen visar att det verkligen händer något med hjärnans smärtsystem då man upplever ofrivillig ensamhet.

Man har på ett mätbart sätt med hjälp av magnetröntgen kunnat se att hjärnans smärtsystem blir väldigt aktivt vid ensamhet medan det dämpas vid gemenskap.

Handlar om överlevnad

Man brukar skilja mellan social ensamhet och existentiell ensamhet.

Den existentiella ensamheten kan upplevas trots att man befinner sig i sällskap.

Historiskt sett har gemenskap varit avgörande för människans överlevnad. Ofrivillig ensamhet har däremot inneburit livsfara eftersom den ensamma individen inte kunde försvara sig för rovdjur eller fiender.

Då gällde det att antingen söka sig till en gemenskap eller att stanna kvar och slåss för sitt liv.

Forskningen menar att det här har blivit kvar i oss människor och kan vara förklaringen till att kroppen förbereder sig för hot när vi upplever ensamhet.

- Ensamhet har varit ett så stort hot mot vår överlevnad att vi utvecklat ett kroppsligt varningssystem som ska driva oss tillbaka till gemenskapen.

Ny grupp av ensamma

Tidigare fanns det en uppfattning om att det var äldre människor som var de som var ensamma. Där har det skett en förändring.

- Den grupp som är ensammast just nu det är nog unga vuxna. Visst finns det fortfarande pensionärer som är väldigt ensamma men dagens pensionärer är väldigt aktiva.

Strang påpekar att ensamhet är en samhällspolitisk fråga som vi inte riktigt förstått vidden av.

- Uppfattningen är fortfarande att ensamhet är en tråkig känsla men att det är på ett psykologiskt plan. Men man har inte förstått att det här har en stor betydelse för den totala hälsan.

Strang påminner om att all ensamhet inte är negativ. Den självvalda ensamheten, eller avskildheten, är något positivt.

Det är då ensamheten är ofrivillig som den gör ont och kan bli skadlig.

Känner du dig ensam? På vilket sätt och hur känns det? Mejla anki.westergard@yle.fi. Du får vara anonym om du vill.

Här kan du läsa de berättelser som kommit in.