Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

En film om de gula stövlarna som vandrar på framtidens stränder

Från 2017
barnfötter i gula stövlar går på strand
Bildtext De små gula stövlarna som vandrar på framtidens stränder
Bild: John Webster

Med Tulevilla rannoilla, har John Webster gestaltat den känsla av förlust som klimatförändringen skapar hos oss.

— Den här filmen gjorde jag under fyra års tid och det blev också en upptäcktsresa för mig själv. Jag är mera optimistisk nu än när jag började göra filmen, säger Webster

Varför det?

— Världen kommer visserligen att se mycket annorlunda ut under de kommande åren. Men det jag lärde mig var hur mycket en person kan göra, hur mycket det finns att göra och att var och en av oss kan ha en stor betydelse.

john webster vid sitt skrivbord
Bild: Yle/ Anna Dönsberg

John Webster väver i Tulevilla rannoilla in sin egen familjehistoria med mängder av intervjuer. Filmen är tillägnad hans fiktiva barnbarnsbarn Dorrit som föds år 2063 till en värld där vattennivån kommer att vara mellan en och två meter högre än idag.

Det är hennes små gula stövlar som var den första bilden som Webster såg för sig. Det tog honom några år att komma underfund med vad den bilden betydde.

Förlustens landskap

Webster frågar sig inte varför inte alla människor oroar sig för klimatförändringen, men nog varför han inte känner som andra människor? Ett svar är den förlust han upplevde när han förlorade sin far som dog i en stroke när John var 12 år. Den här känslan av att någonting för evigt går förlorat förmedlas i hans film.

Tågresa till det förgångna och till framtiden

I filmen åker han med transsibiriska järnvägen till Sibirien för att tala med mänskor i samhällen som helt lever av kolutvinning. Där ser man gruvdriften som en livsstil. På tåget talar han med passagerare som inte tror att en enda människa kan göra någon skillnad.

På ett annat tåg med miljöaktivister som åker över den amerikanska kontinenten för att delta i FN:s klimatmöte talar han med personer som är övertygade om att aktivism ger resultat. Den delen av filmen ger hopp.

Orkanen Harvey i augusti 2017, som hämtade med sig en meter (!) regn över Houston, visade var stränderna skulle kunna vara i framtiden. Men vad tror du att mänskligheten kommer att göra med den här konkreta informationen om var strandlinjerna går i framtiden?

— Det är en svår fråga. För visst är mänskor medvetna om klimatförändringen, men att det skulle leda till handling är en annan sak. Jag tror att vi alla i vår vardag har en stor mängd saker som vi är oroade för, som egentligen har att göra med nuet. Det kan vara vad som helst, våra barn, vårt jobb, vårt parförhållande eller vår hälsa till exempel.

Vår begränsade förmåga till oro

— Och när man har all denna oro för nuet så är det svårt att vara orolig för någonting som ännu inte hänt, men man vet kommer att hända. Det är är inbyggt i oss genom evolutionen. Vi har utvecklats på det sättet att vi inte blir speciellt berörda av saker som ligger långt fram i tiden, till exempel nästa vår eller ett barns födelse. För genom hela människosläktets historia så har det inte haft någon betydelse att vara orolig över någonting som händer om ett, två eller tre år.

— Däremot är vi jättebra på att minnas saker. För vi kan lära oss av det som har hänt och det har hjälpt oss genom vår evolution. Problemet är att våra hjärnor inte är byggda så att vi skulle kunna bry oss. Men å andra sidan så är vi ju ganska fiffiga och vi kan se in i framtiden tack vare vetenskapen.

Förstår vi vad som sker?

— Så den stora frågan är om vi kan vi förändra vår framtid bara för att vi inser vad vi borde göra. Eller om vi måste slå huvudet mot väggen, alltså faktiskt uppleva någonting katastrofalt för att kunna förändras.

tropisk strand
Bild: John Webster

Men vi börjar väl se att det är ett mönster i dessa orkaner och stormar som leder till översvämningar?

— Jo absolut. Jag läste en artikel av Michael Mann, han som presenterade prognosen om den branta temperaturstigningen, den så kallade hockeyklubban. Han skrev att man inte kan säga att Harvey berodde på klimatförändringen. Men klimatförändringen gjorde den värre på grund av att havsvattnet var någon grad varmare än normalt. När luften är varmare så ryms det mera vatten och fukt i samma volym än vid kallare temperatur.

Never doubt that a small group of thoughtful, committed citizens can change the world. Indeed it is the only thing that ever has

― Margaret Mead

I din film Tulevilla rannoilla säger James E. Hansen att det inte sker någon förändring genom exemplets makt. Det tyckte jag inte om att höra. Vad tänker du om det?

— Hansen är en stor guru inom klimatforskningen alltsedan 1988. Inte tyckte jag heller om det han sa, men han har rätt i att ingenting ändras tillräckligt fort genom individens handlingar. Det räcker inte att en miljon människor ändrar sin livsstil, eller tio miljoner.

Det räcker inte med några få

— Det skulle krävas sju miljarder människor som skulle ändra livsstil. Vilket är orealistiskt. Han tror att lösningen är en beskattning på utsläpp på fossila bränslen, alltså en politisk eller marknadsstyrande lösning.

— Han säger också att om tio miljoner slutar använda fossila bränslen så leder det bara till att oljan blir billigare.

Jaa, men det är ju ett ganska invecklat spel det här om oljan blir billigare. Då kanske Arktis besparas från borrningar? För då är det inte lönsamt att investera i oljefyndigheter där.

EROEI (Energy Returned On Energy Invested)

Relationen mellan den mängd energi som behövs för att utvinna ett fat olja. Om relationen är 5:1 så går 20 procent av den energi vi använder till att producera energi. Ju svåråtkomligare oljan är desto sämre EROEI och desto dyrare är oljeutvinningen.

— Jag trodde tidigare att om oljan blir tillräckligt dyr då skulle man använda mindre, men det är närmast tvärtom. Vi är så beroende av olja att priset nog kan bli ganska mycket högre innan vi avstår och om den blir dyrare blir det lönsammare att utvinna den.

Men i exemplets makt finns också den risken att en grupps moraliska rättfärdighet upplevs som så irriterande och provocerande av andra att de kanske i rent trots handlar helt tvärtom, eller hur?

Vi köper för tröst

— Det går inte att ändra människor till något slags ideal. Jämför med reklamindustrin till exempel. De vet precis vad som driver oss. Det finns ganska få reklamer för produkter som säger att det här är någonting du borde köpa. Nej, de spelar på vad som driver oss som djur, vår instinkt att köpa. Den drivande kraften är att vi köper för att samla resurser vare sig det är verktyg, mat eller kläder. Det är inbyggt i oss att det ger tröst när man har de här resurserna.

liten pojke i famnen med lasersvärd
Bild: John Webster

Det hjälper inte att säga att du inte borde samla resurser. Det är nästan som att säga att du borde bara duscha istället för att ha sex.

Ekopsykologi mot klimatångest

När vi går till en psykolog för att vi mår dåligt talar vi för det mesta om våra relationer till våra närmaste. Men om vi lider av klimatångest i en värld där vi förnekar att den livsstil vi nu har är helt ohållbar, så krävs det en annan sorts psykologi. Theodore Roszak myntade uttrycket ekopsykologi för 25 år sen. Men det har inte blivit ett allmänt sätt att se på ångest inför planetens tillstånd. Varför ser vi inte en större bild?

— Vi har jättesvårt att se hela planeten. Våra horisonter är mycket närmare än på en global nivå. När vi ser på himlen har vi jättesvårt att gestalta att man skulle kunna fylla den med så mycket koldioxid att det uppstår skada. Troposfären är ungefär 12 kilometer. I min film så försöker jag ge en bild av hur tjock atmosfären är. Om man kunde hålla världen mellan sina utsträckta armar så skulle skiktet som utgör vår atmosfär vara lika tjockt som en nagel. Atmosfären är bara en tunn hinna.

— Men jag tror nog att många människor har ångest för det de ser och för att det är något så stort att man inte kan förhindra eller ändra det. Om man kan ge människor hopp eller verktyg att ändra situationen så känner sig människor mycket lyckligare och tryggare.

Världen är global, så miljölagstiftningen borde ju också ändras globalt. Men det är ingen lätt uppgift?

— Nej, när man talar om oro så kommer jag att tänka på ett begrepp som jag stötte på i en bok om ekopsykologi och det var Finite Pool Of Worry. Jag uppfattade det som att vi alla bär på en låda med daglig oro och när den lådan är full så ryms där inget annat. Man måste bli av med en oro för att det ska rymmas en ny. Det är väldigt svårt att få plats med någonting så abstrakt som klimatångest där.

Unga mer optimistiska än äldre

Du träffade väldigt många människor för din dokumentär Tulevilla rannoilla. Finns det någon gemensam nämnare för engagerade miljöaktivister världen över? Fanns det någonting du kunde känna igen hos dem?

— Det som var gemensamt var att äldre mänskor var mer pessimistiska, medan unga var optimistiska och energiska. Jag undrar vad det berodde på egentligen? För de unga kommer ju att vara med om alla förändringar medan vi som är äldre, och ännu äldre än jag, inte kommer att vara kvar här mer än några tiotals år och det hinner inte hända så hemskt mycket då.

— Jag tror att det beror på att när man lever längre så ser man hur långsamt politiska förändringar sker, hur svårt det är att få tillräckliga förändringar igenom innan tiden tar slut. För vi har egentligen inte mer än tio år innan det kan vara för sent på ett katastrofalt sätt.

Spela upp på Vimeo.

— Men sen å andra sidan så vet vi att vissa förändringar kan ske otroligt snabbt, som till exempel Sovjetunionens fall eller Tysklands förenande. Historiskt finns det hur många exempel som helst där förändringar skett snabbt.

— Eller för att citera antropologen Margaret Mead vars citat jag har hängande här på väggen: ”Never doubt that a small group of thoughtful, committed citizens can change the world. Indeed it it is the only thing that ever has.”

— Den tanken var väldigt viktig för mig. När man tänker på stora historiska förändringar så har det alltid varit bara några mänskor som har åstadkommit dem.

— Jag tycker alltså att James E. Hansen har både rätt och fel. Vi måste hitta en lösning som ALLA ska ta del i. Då är frågan hur man ska hitta den politiska viljan att ändra beskattningen och då är vi tillbaka i den enskilda individen som kan påverka politiker.

Skydda kommande generationers intressen i lag

— Här i Finland tänker vi mycket på framtiden och kommande generationer. Det ligger djupt i vår kultur att man ska lämna gården i minst lika bra skick som när man själv övertog den och vi planterar skog för kommande generationer. Men i vår lagstiftning har vi egentligen inte tänkt på de kommande generationerna.

— I Norge, Holland och Belgien har de en paragraf i grundlagen som säger att vid beslut som rör naturfrågor så ska kommande generationer tas i beaktande. Det kunde vara ett första steg, att få vår lagstiftning att reflektera vår tradition. Vi borde se till att de som kommer efteråt ska ha samma möjlighet att njuta av naturen som vi .

— Frågan är alltså hur vi ska balansera mellan nytta för dem som lever nu och dem som kommer efteråt. Vi ska tänka också på barnbarnsbarn som vi aldrig har sett, inte bara de barn vi har i vår närhet.

Se John Websters film på Yle Areena:

Programmet är inte längre tillgängligt

Diskussion om artikeln