Sofia Joons flyttade med baby i magen till Finland: Försäkringskassan behandlade mig som en försäkringsbedragare

När Sofia Joons flyttade från Sverige till Finland med baby i magen, hamnade hon i kläm mellan Försäkringskassan och FPA. Ingendera ville betala föräldraledighet eller barnbidrag.

Det var en kaotisk och frustrerande period i livet, säger Sofia Joons som var höggravid, skulle ordna skolgång åt sin 10 år gamla son, hitta bostad, skaffa finländskt personnummer och samtidigt slåss med myndigheter som hon trodde fanns till för att hjälpa henne.

Nu när hon sitter i sitt mysiga hem med ettåriga Eira i famnen känns hela härvan avlägsen, allt ordnade sig till slut. Men hon blir fortfarande arg när hon minns hur hon blev drabbad av två olika system som kolliderade.

Enligt systemet ska avsändarlandet betala för föräldraledigheten det första året och landet som barnet föds i ska betala barnbidraget. Men när Sofia Joons flyttade till Finland var det inte alls klart att myndigheterna skulle följa systemet.

I kläm mellan olika system

Joons hamnade i en byråkratidjungel där svenska och finska myndigheter drog åt olika håll.

Eftersom den svenska föräldraledigheten är mer flexibel och fördelaktig än den finska, var det viktigt för Sofia Joons att få sin föräldrapeng från Sverige.

- Jag ville veta hur flexibel jag kan vara det första året, säger Joons. Kan jag fortsätta det svenska systemet där jag kan ta föräldraledigheten i delar, eller ska jag vara föräldraledig heltid?

Sofia Joons ville hitta en person som kunde berätta vilka möjligheter hon hade, vilka fördelar och vilka nackdelar. Men det fanns ingen sådan person i systemet. I stället verkade det som att Försäkringskassan ville bli av med henne.

- När vi hade flyttat till Finland ville Försäkringskassan att jag skulle skriva ut mig.

- Jag ville veta vad det här innebär. Skriver jag ut mig ur landet Sverige, eller ur det svenska systemet? undrade Joons.

Det var inte möjligt att få föräldrapenning från Finland eftersom FPA ger stöd bara åt personer som har bott i Finland över 125 dagar.

- Jag var mittemellan två olika system.

När blanketten för utskrivning kom ville Sofia Joons få tag på en person som kunde berätta vad blanketten betydde.

- Säger jag att jag inte vill ha någon inkomst på ett år om jag skriver på blanketten? undrade Joons. Det var en ganska viktig fråga.

Försäkringskassan tyckte att jag var en försäkringsbedragare

Sofia Joons

- Men jag fick en känsla av att Försäkringskassan tyckte att jag var en försäkringsbedragare, eller att frågan jag ställde var jättedum.

Sofia Joons förklarar att hela systemet kändes anonymt. Man fick bara kontakt med olika anonyma tjänstemän som bollade henne mellan varandra.

- Efter ett tag började jag skriva upp vem jag talade med och skrev anteckningar på vad jag tyckte att vi hade pratat om och skickade per e-post till de här personerna, berättar Joons. Det fanns ingenting att gå på, det fanns ingen information.

- Jag tog kontakt med Hallå Norden och de hänvisade mig förstås till Försäkringskassan, säger Joons.

- Men så kom jag ihåg att jag faktiskt känner en person och det var Sveriges ambassadör i Tallinn.

Hittade en tjänsteman på ett kontor i Skåne

Sofia Joons kom ihåg att ambassadören hade arbetat med nordiska frågor. Ambassadören hänvisade igen till Hallå Norden, berättar Joons, men nu blev det napp.

- Jag fick äntligen tag på personer som hade sysslat med just de här frågorna. De kunde i sin tur hänvisa mig till en tjänsteman som sitter på ett kontor i Skåne och är väl insatt, berättar Joons.

Sofia Joons skickade alla sina anteckningar till tjänstemannen i Skåne för att få reda på om hon skulle få sin föräldrapenning från Sverige.

- Jag har ju arbetskontrakt i Sverige och är anställd där, fast jag geografiskt just nu är i Finland.

Allt borde ha varit klart, men en vecka före Eiras födsel ringde telefonen. Det var en handläggare från Sverige som sade att hon inte alls visste om Joons var berättigad till föräldrapenning från Sverige.

Blodtrycket gick ju upp och jag började misstänka havandeskapsförgiftning och blev helt enkelt förbannad

Sofia Joons

Sofia Joons misstänker att hon inte är ensam om den här situationen där man flyttar från ett land till ett annat och hamnar i kläm mellan system.

- Man har ett barn som ska gå i skola, ett barn som ska födas, man ska flytta och ingen hjälper med systemet.

Vi har ett systemfel där två olika system inte kommunicerar med varandra

Sofia Joons

Till slut blev det som det skulle. Sverige skulle betala föräldrapenningen för det första året. Och allt borde ha varit bra. Men sedan kom frågan om vilket land som betalar ut barnbidrag.

I och med att Joons fick föräldrapenning från Sverige, såg det ut som att hon hörde till det svenska systemet.

Nya problem med barnbidraget

- I och med att jag är bosatt i Finland så tyckte Sverige att jag inte skulle få svenskt barnbidrag och FPA tyckte att jag inte kan få barnbidrag eftersom jag får föräldrapenning från Sverige.

Joons tog reda på vilken tjänsteman det var som på FPA ansvarade för hennes ansökan och vem det var som jobbade med ärendet i Sverige. Till slut kunde hon koppla ihop de här personerna.

Först efter det gick allt som det skulle. Men hela händelseförloppet var krävande och Joons blev både trött och arg.

När man pratar om nordiskt samarbete så når inte de politiska överenskommelserna till dem som ska verkställa besluten

Sofia Joons

När de nordiska och baltiska ministrarna samlades i Helsingfors i början av månaden var fri rörlighet inom Norden ett centralt tema. Ändå finns det besvärliga gränshinder när det kommer till hur olika myndigheter samarbetar.

SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson är medveten om problemen, trots att det inom de nordiska länderna finns en gemensam vilja om bättre samarbete:

- Ingenting går av sig själv, och det är viktigt att också den politiska viljan finns, att man säger att vi vill ha mer nordiskt samarbete.

Nordborna vill ha fri rörlighet

Enligt en undersökning som nordiska ministerrådet lät göra före nordiska rådets möte kom det fram att 90 % av medborgarna i de nordiska länderna tycker att nordiskt samarbete är bra eller mycket bra och väldigt många har större förhoppningar om att det ska bli ännu mera integrerat och enkelt att röra sig och bo i olika nordiska länder.

Svenska folkpartiet och mittenpartierna inom Norden har talat länge för ett nordisk medborgarskap som skulle underlätta rörligheten, vägen dit är ännu lång, men det har skett framsteg.

Ett enigt nordiskt råd gick in för att försöka få till stånd en e-identifikation

- Det här är ett steg i rätt riktning, säger Anna-Maja Henriksson. Det ska bli lättare att bo, arbeta och studera, och att kunna sköta sina ärenden digitalt över hela Norden.