Guy Kronqvist, blyg och tillbakadragen - ändå ville han bli präst
Guy Kronqvist ser sig som en blyg, tillbakadragen typ, som inte vill besvära andra.
- Begreppet introvert kan passa på mig, säger han. Jag har mindervärdeskänslor och säkert också en slags känslighet ibland.
Ändå ville han bli präst. Guy vigdes till yrket 1979 och är Korsnäs församlings kyrkoherde sedan många år. Ibland har känsligheten varit ett problem.
- Men det här är den personlighet jag fick och den måste jag leva med, säger han. Jag har ju inget annat val än att vara trogen mig själv här i livet.
- Det skulle säkert vara lättare att följa strömmen ibland, men jag har min egen väg.
Det gäller också prästrollen som han aldrig blivit helt bekväm med.
- Fast det är inte prästen själv som står i centrum, utan budskapet, det jag representerar.
Förutom att predika budskapet har Guy också skaffat busskörkort och en rad gamla bussar till Korsnäs församling. I dem har han skjutsat Baltikumvännerna till Baltikum minst en gång om året.
- Och det har vi hållit på med i mer än 30 år nu, säger Guy som själv var med och startade föreningen.
Den sista resan
Den sista bussresan som kyrkoherde bakom ratten gjorde Guy i april 2017, till Daugavpils i sydöstra Lettland. Resan liknade de övriga.
Baltikumvännerna åkte dit med bussen full av kläder och hushållsapparater, och besökte både barnhem och en luthersk vänförsamling.
- Vi har fått många vänner där genom åren, säger Guy.
TIll traditionerna hör också ett stipendium som Guy delar ut till barnhemmets äldsta ungdomar.
- Så att de känner att vi tänker på dem nu då de ska vidare i livet på egen hand, säger han.
När Guy delade ut stipendiet i Daugavpils, så slog det honom att det var för sista gången. Han går i pension om bara några månader.
Förutom resorna kommer Guy också att sakna förrättningarna och samtalen med mänskorna i den egna församlingen.
- Jag har inte haft så många auktoritativa råd att ge, men det har varit fråga om att lyssna.
Och mänskornas bekymmer har inte varierat från generation till generation. Det har gällt hälsa, relationer och ekonomi. Det andliga har sällan kommit till tals, kanske för att det ses som en privatsak.
- Men det är klart, säger Guy. Gläntar jag inte på dörren till det eviga så är jag ingen riktig präst. Det finns med mig hela tiden. Att få vandra i det här mysteriet. Det är ett äventyr jag är på väg mot.
