"Krokodilen" är Zimbabwes tilltänkte nye ledare och Mugabes blodiga högra hand

Det susar av rykten i Zimbabwes huvudstad Harare. Enligt uppgifter ska det före fredag morgon bekräftas att den avskedade vicepresidenten Emmerson Mnangagwa tar över makten tillsammans med oppositionsledaren Morgan Tsvangirai och den förre sparkade vicepresidenten Teurai Ropa. Men en hurdan ledare får Zimbabwe i Mnangagwa?

Det har låtit som något från en film om en viss känd brittisk agent – den politiska hösten i Zimbabwe alltså.

En maktkamp mellan älskarinnan och krokodilen, och mitt i det hela den gamla frihetskämpen - eller diktatorn, beroende på vem du frågar.

Det blev till slut som en självuppfyllande profetia när presidentfrun Grace Mugabe för en vecka sedan anklagade vicepresidenten Emmerson Mnangagwa för att planera en kupp.

Det hela fick bisarr bismak redan i augusti när en del av Mnangagwas anhängare anklagade Grace Mugabe för att ha försökt förgifta honom under ett av det styrande partiet Zanu-PF:s möten – med glass från ett mejeri hon äger. De mindre konspiratoriskt lagda skyllde på hederlig matförgiftning.

I gengäld har Grace Mugabe anklagat Mnangagwa för att ha hotat alla dem som inte stöder honom till livet.

Hunden i Mugabes snara

I 40 år har Emmerson Mnangagwa stått vid Robert Mugabes sida, hjälpt honom vinna val och varit minister i varje regering under det självständiga Zimbabwe.

Mugabe har hållit honom i en snara som dragits åt med fina politiska poster och lösts när han blivit för ivrig. Det har varit som ett spel för Mugabe.

Robert Mugabe har i decennier utmålat västmakterna som det största hotet mot Zimbabwe. Han var så säker på sin makt att han trodde att han kunde bygga upp en dynasti kring sig och sin fru.

Men hotet fanns närmare än i väst – nämligen i det egna partiet.

Efter decennier som Mugabes trogne kronprins hade Mnangawa gjort sitt – Mugabe kapade snaran, troligen på order av sin fru. Men det borde han inte ha gjort.

Det som verkar klart är att den av militären utförda kuppen är slutet för en av Afrikas långvarigaste envåldshärskare.

Det var inte en överraskning med tanke på utvecklingen de senaste veckorna. Men samtidigt var det ändå en överraskning för mycket har mannen kommit undan med – med Mnangagwa vid sin sida.

Torterades av de vita

Robert Mugabe har regerat sedan år 1980 då Zimbabwe blev självständigt från Storbritannien, men historien om hans och Mnangagwas vänskap började redan före det.

För att förstå honom måste man förstå gerillakriget på 1970-talet där de båda fick namn om sig.

När Mugabe gav honom sparken förra veckan förargade han hela armén, som också stått Mnangagwa nära ända sedan 1970-talet. Armén blev rasande.

Mnangagwa har fått militärträning i både Egypten och Kina. Under frihetskriget på 1970-talet ledde han en grupp som kallades Krokodilgänget – han var ledaren, Krokodilen.

Han dömdes till döden av det vita minoritetsstyret som de stred mot, torterades, men benådades eftersom han var så ung.

När Zimbabwe sedan blev självständigt var Mnangagwa redan en ledande figur i Mugabes inre krets.

Beordrade massakrer

På 1980-talet var Mnangagwa minister för nationell säkerhet under Zimbabwes inbördeskrig. Han styrde också över underrättelsetjänsten.

Efter att Mugabe tagit makten i Zimbabwe stod ändå inte alla svarta på hans sida.

Landet kördes in i ett inbördeskrig.

Under några blodiga år på 1980-talet mördades tiotusentals människor – exakt hur många vet man inte. Det var anhängare till den rivaliserande motståndsrörelsen Zapu och många, många civila.

Mannen som stod bakom det systematiska mördandet hette Emmerson Mnangagwa.

Redan då etablerade han och Mugabe det som skulle upprepas flera gånger – en gerillataktik där våld och död är självklara vapen i kampen om makten.

Älskarinnan träder fram

Många frågar när det egentligen slutligen gick snett i Zimbabwe.

Var det på 1990-talet när Mugabe var inblandad i en massiv korruptionsskandal? Eller när hans personliga milis, ”krigsveteranerna” från 1970 krävde att äntligen få det Mugabe hade lovat dem under frihetskriget – marken som de vita styrde över.

Eller var det när hon som skulle bli Emmerson Mnangagwas främste rival trädde in i bilden.

Grace var Mugabes sekreterare, över 40 år yngre än han och blev mor till två av hans barn medan Mugabes första fru låg döende i cancer. Hade hon redan då ögonen på makten?

De vita körs bort

År 2000 kom Robert Mugabes första ordentliga politiska kris vilket också var början på de ekonomiska problem som plågat landet i snart 20 år.

Bland annat för att blidka de missnöjda krigsveteranerna övertog Mugabe största delen av jordbruken som ägdes av vita. De låg på de bördigaste markerna.

Jordbruket, som varit Zimbabwes ekonomis ryggrad, förföll och marken gick i träda.

Mugabe skyllde den påföljande ekonomiska krisen på en västerländsk konspiration ledd av Storbritannien som hämnd för att de vita skuffats undan. Andra säger att Mugabe helt enkelt inte hade någon aning om hur man sköter ett lands ekonomi.

Övertagandet blev en katastrof för Zimbabwe – men med sin gerillataktik där motståndet krossades hänsynslöst och med krigsveteranerna i ryggen behöll Mugabe makten.

Oppositionen krossas - igen

Åtta år senare, år 2008, var det dags för presidentval igen. Ekonomin störtdök. Inflationen låg på 230 miljoner procent - en helt ofattbar summa. Mugabe tryckte sedlar för brinnkära livet, men de var knappt värda det tyska pappret de tryckts på.

I valet utmanades presidenten av oppositionsledaren Morgan Tsvangirai.

Före valet sade en självsäker Mugabe att om man förlorar ett val och blir avvisad av folket är det dags att stiga åt sidan. Folket sade sitt: Tsvangirai vann den första omgången.

Då ändrade sig Mugabe: endast Gud kan avsätta mig. I det uttalandet hade han starkt stöd av gissa vem: Emmerson Mnangagwa.

Och duon tog till gerillataktiken igen. Enligt källor inom Zanu-PF orkestrerades det hela av Mnangagwa – med samma taktik som på 1980-talet. Oppositionen skulle krossas.

Tsvangirai drog sig ur kampen för att skydda sina anhängare. År 2009 tvingades Mugabe ändå gå med på att dela makten med honom, Morgan Tsvangirai blev premiärminister.

Men Mugabe var fortfarande president. Det internationella samfundet satte inte ner foten och de afrikanska ledarna drog sig från att kritisera Mugabe tack vare hans status som frihetskämpe.

Vad stiger ur askan?

Så är vi framme vid år 2017. Ekonomin är i kris. Maten är slut. Det finns inga pengar i landet.

Den officiella arbetslösheten ligger på kring 90 procent. En fjärdedel av människorna har lämnat landet och begett sig till grannländerna efter en möjlighet till framtid.

Maktkampen mellan Grace Mugabe och Emmerson Mnangagwa som hade pågått i flera år har nått sin kulmen.

De två hade arbetat för Mugabe, stått vid hans sida och försökt manipulera honom in i det sista.

Och Emmerson Mnangagwa såg ut att gå segrande ur kampen. Han var politiskt favorit att ta över efter Mugabe. Men det var Grace som hade lyckats ta över själva Mugabe, och hon såg till att Mnangagwa fick sparken.

Det blev för mycket.

Nu ser det alltså ut som om Emmerson Mnangagwa får uppfylla sin dröm och bli Zimbabwes ledare, med den bekante Morgan Tsvangirai vid sin sida. Samme Tsvangirai han försökte krossa år 2008.

Mnangagwa kommer sannolikt till en början att få stöd av flera utländska regeringar som hoppas att han ska kunna styra om skutan efter alla år av korruption, ekonomisk kris, våld och misskötsel.

Tsvangirai som sidekick är ett taktiskt drag – ett sätt att påminna världen om att den inte agerade när den borde under valet år 2008.

I nästan 40 år väntade Mnangagwa troget. Han var en motor i Mugabes maskineri. Han var gerillataktikens mästare.

Det finns en överhängande risk att han fortsätter på exakt samma linje.

Källor: BBC, HS, Sveriges radio, CNBC, The Africa Report, Reuters, The Atlantic

Katolsk präst medlar i Zimbabwe - Mugabe ser sig som legitim president - oppositionsledaren Tsvangirai återvände

Oppositionsledaren Tsvangirai återvände till landet.