Haagtribunalen stänger: "Folkrättsligt en framgång men ingen försoning på Balkan"

Krigsförbrytare har satts i fängelse och konflikterna i forna Jugoslavien har dokumenterats genom tusentals vittnesmål. Men har man uppnått rättvisa och försoning? Vilken betydelse har Haagtribunalen haft för Balkan och för folkrätten?

Folkrättsexperten Katja Creutz ger vitsordet nöjaktiga plus eller goda minus åt den Internationella krigsförbrytrartribunalen för det forna Jugoslavien som också kallas för Haagtribunalen eller Jugoslavientribunalen.

Det relativt goda vitsordet får inte tribunalen för vad den gjort för Balkan, utan för hur den har påverkat det internationella samfundet och dess förhållningssätt till krigsbrott.

Politiska och militära ledare som gör sig skyldiga till krigsförbrytelser kan inte längre tro att de kan gå ostraffade.

Det att tribunalen väckte åtal mot en sittande statsman, Milosevic, var stort i tiden.

Katja Creutz, äldre forskare

- Det primära målet med internationell straffrätt är att straffa krigsförbrytare för deras brott. Här har ju Haagtribunalen lyckats någorlunda bra då den prövat 161 personers skuld för internationella brott. Också det att tribunalen väckte åtal mot en sittande statsman, Milosevic, var stort i tiden. Slutligen har ju även övriga ’stora fiskar’ prövats, såsom Karadžić och Mladic, säger Creutz som är äldre forskare vid Utrikespolitiska institutet.

Radovan Karadžić dömdes av Haagtribunalen för folkmord. Folkmordet i Srebrenica anses vara det grymmaste som hänt i Europa sedan andra världskriget.

- En viktig sak var att tribunalen slog fast att grymheterna i Srebrenica var ett folkmord. Det är av viktig symbolisk betydelse för offrens anhöriga, och har även haft konsekvenser för frågan om folkrättsligt ansvar på statsnivå.

Om man skulle ha låtit staterna själva åtala och bestraffa skulle slutresultatet ha varit mycket sämre.

Lauri Hannikainen, professor emeritus

Också professor emeritus Lauri Hannikainen ser att tribunalen har varit en framgång.

- Det beror ju förstås på vad man jämför med, säger Hannikainen. Vad hade alternativet varit? En idealisk internationell domstol eller det reella alternativet att länderna själva skulle ha inlett rättsprocesser och straffat de skyldiga.

- Ur den synvinkeln får Haagtribunalen ett gott betyg. Om man skulle ha låtit staterna själva sköta rättsprocesserna skulle slutresultatet ha varit mycket sämre.

Enligt både Creutz och Hannikainen är ändå Haagtribunalens största merit att den fungerat som föregångare för andra tribunaler som jobbat för att bryta den straffrihet som ofta rått efter konflikter.

Haagtribunalen ledde till grundandet av Rwandatribunalen och den permanenta Internationella brottsmålsdomstolen (ICC).

- På så sätt har Haagtribunalen i mångt och mycket lagt grunden för cementeringen av den internationella straffrätten, säger Creutz.

Serberna har inte litat på domstolen

Det viktigaste målet med Haagdomstolen hade ändå varit att få fram sanningen och försöka åstadkomma försoning på Balkan.

Här har domstolen inte lyckats lika bra trots de tusentals vittnesmål som har dokumenterats under det 24 år långa arbetet, säger Creutz.

- Många undersökningar visat att människorna på Balkan inte tror på det som kommit fram i rättegångarna. Till exempel har det visat sig att endast tio procent av serberna tror på det som kommit fram om händelserna Srebrenica.

- Attityderna har varit negativa bland serberna men också bland kroaterna och bosnierna gentemot tribunalen. Så det går inte att tala om en direkt försoning eller acceptans av händelserna. Domstolen har inte lyckats övertyga människorna om nödvändigheten att skipa rättvisa.

Endast tio procent av serberna tror på det som kommit fram om händelserna Srebrenica.

Katja Creutz, äldre forskare

De som dömts eller frigivits har ofta firats som nationella hjältar i stället för krigsförbrytare. Bland vissa bosnienserber finns det fortfarande en föreställning om att Radovan Karadžić är en hjälte trots att han har blivit dömd för folkmord.

Processen har också kritiserats för att vara lång och dyr. Kostnaderna för 24 år stiger till över två miljarder euro och processen blev så lång att till exempel Milosevic hann dö i häktet.

- Internationella rättegångar är långsamma och dyra. Materialen ska översättas, vittnesmål ska höras, åtalade ska hittas och föras till Haag. Tribunalen har ingen egen polis som griper de efterlysta utan den hamnar att lita på att staterna vill samarbeta, vilket de inte alltid gör, säger Creutz.

Kunde tribunalmodellen fungera för Syrien?

Också tribunalens opartiskhet och legitimitet har ofta ifrågasatts.

I synnerhet i samband med kontroversiella domar, senast vid frikännandet av den serbiske nationalistpolitikern Vojislav Seselj, liksom den kroatiske generalen Ante Gotovina som frigavs i appellationsdomstolen efter att först ha blivit dömd till 24 års fängelse.

Han var bland annat åtalad för Operation Storm som fördrev omkring 200 000 serber från Kroatien.

Tribunalen har ingen egen polis som griper de efterlysta utan den hamnar att lita på att staterna vill samarbeta, vilket de inte alltid gör.

Katja Creutz, äldre forskare

- Då den kroatiska generalen Ante Gotovina frigavs med rösterna 3-2 fick domstolen utstå mycket kritik. Det påstods att domstolens amerikanska president pressade medlemmarna att frige honom för att USA och Kroatien stod nära varandra, säger Hannikainen.

Gotovina var en nationalhjälte i Kroatien och hans ansågs ha arbetat effektivt för att försvara sitt folk mot Serbien.

Men han beskylldes för att han som militär ledare inte lyckades stoppa våldet mot den serbiska minoriteten som de kroatiska soldaterna gjorde sig skyldiga till.

- En sådan fråga är inte lätt för domstolen. Hur väl visste befälhavaren vad de egna gjorde och lydde de sin befälhavare? Man måste komma ihåg att serberna och kroaterna var fiender. Och huvudansvaret för det låg hos Serbien, säger Hannikainen.

Haagtribunalen är ändå en bra modell och kunde till exempel användas en dag för att åtala och bestraffa skyldiga i Syrienkonflikten. Den internationella brottsmålsdomstolen ICC är inget realistiskt alternativ på grund av stormakternas intressen i konflikten.

Det nationella domstolsväsendet kunde knappast heller sköta så svåra frågor på ett opartiskt sätt. Därför har en tillfällig tribunal diskuterats, och en sådan skulle säkerligen behövas, säger Creutz.

- Det är viktigt att det syriska folket och deras önskemål hörs i frågan. Hur vill de behandla sitt förflutna? Man kan inte anta att alla vill ha en västerländsk straffrättslig modell. Man måste hitta kompletterande mekanismer som till exempel sanningskommissioner. Det är också viktigt att rättvisa kunde skipas i första hand så nära folket som möjligt för att uppnå försoning.