Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

”Jag var blyg trots att jag tog av mig alla kläder” - Tarantinos inspirationskälla berättar om sin karriär, sexploitationfilmerna och #metoo

Från 2017
Frigga (Christina Lindberg) står svartklädd med ett vapen i hand i en höstlig skog.
Bildtext Frigga (Christina Lindberg) redo att ge igen i Thriller - en grym film.
Bild: Night Visions

Christina Lindberg är gäst på Night Visions festivalen som visar både hennes gamla filmer och en dokumentär om hennes liv.

Under tidigt 1970-tal var Christina Lindberg känd som utvikningsflickan nummer ett i Sverige. Hon fortsatte som skådespelare och gjorde filmer i Sverige, Japan och Tyskland, spelade bland annat mot Stellan Skarsgård (Anita – ur en tonårsflickas dagbok, 1973), poserade naken i Cannes och festade med kronprinsen.

Idag är hon kanske mest känd för sin roll som Frigga i Thriller – en grym historia (1973). En film som ses som en av de första rape & revenge-filmerna. Frigga blir i filmen våldtagen och förnedrad men tar sedan en gruvlig hämnd. Filmen är så våldsam att den totalförbjöds på 1970-talet och sågades längs med fotknölarna av kritikerna.

Men filmen fortsatte leva sitt eget liv bland fans som såg Frigga som en feministisk pionjär.

I'm your biggest fan

Quentin Tarantino

Upprättelsen

Den verkligt stora upprättelsen fick filmen då regissören Quentin Tarantino meddelade att Thriller var inspirationskällan till filmerna Kill Bill: Vol. 1 och Vol. 2 (2003 och 2004).

Filmerna Christina Lindberg medverkade i brukar kallas för sexploitationfilmer, alltså lågbudgetsfilmer med oftast omotiverade sexscener som ändå inte klassas som porr.

Vissa kallar dem också för kalkonfilmer, filmer med stor ambition men som inte lyfter

När jag frågar Lindberg själv hur hon skulle definiera dem säger hon att det handlar om filmer som oftast gjordes med riktig filmteknik, de hade ett manus, en story och många gånger också seriösa skådespelare.

- Men sedan behövde filmerna ett försäljningsobjekt och det var jag, jag exponerade mig för att filmen skulle kunna säljas vidare.

- Men på nåt sätt hinner tiden ikapp dem, åtminstone vad gäller Thriller.

Inget offer utan en överlevare

Från kalkon till kultstatus

Thriller - en grym film totalsågades då den kom. Lindberg minns fortfarande hur en recensent skrev att stanken från biografen där filmen visades var värre än från frityrkokaren på snabbmatstället i närheten.

Att Thriller överlevt tror Lindberg beror på att den har ett budskap som tilltalar yngre människor. Huvudpersonen Frigga är inget offer utan en överlevare, säger Lindberg med eftertryck.

Och idag då hon reser runt på festivaler och konvent möter hon folk i alla åldrar som berättar att filmen betytt mycket för dem. Hon har mött människor som tatuerat in motivet på kroppen och unga kvinnor som klär ut sig som Frigga.

Det gemensamma är att de som fascineras av filmen oftast är de som söker nåt i livet, säger Lindberg, människor som bär på ett utanförskap.

Christina Lindberg: poserar framför en svart bil iklädd lång kappa och svart ögonlapp och på en textplansch på bilden står det: Christina Lindberg The Original Eyepatch-Wearing Butt Kicking Movie Babe
Bildtext Titeln på SVTs dokumentär om Christina Lindberg.
Bild: SVT

Hur klara sig som ett subjekt i en värld där man ses som ett objekt?

Lindberg började sin karriär som utvikningsflicka och har även fått uppleva att filmer hon medverkat i efteråt fått sexscener inklippta, scener hon inte medverkade i.

Hur klarade hon då som ung av att göra klart för producenter och regissörer var gränsen går? Att säga, nej det här vill jag inte göra?

- Det var ganska enkelt, för jag hade bestämt mig redan då jag ramlade in i branschen att jag inte skulle gå över den gränsen.

- Jag var också extremt blyg trots att jag tog av mig alla kläder. Någonstans hade jag en distans till omgivningen, ett slags osynligt skydd runt om mig och jag kände att jag fick respekt av människor. Jag tog ju det jag gjorde seriöst trots all kommersialism.

Närbild på skådespelaren Christina Lindberg som står i en svart urringad dräkt och läser en lapp.
Bildtext Christina Lindberg i filmen Rötmånad (1970)
Bild: Night Visions

I mitten av 1970-talet började filmerna gå allt mer åt det pornografiska hållet och då bestämde sig också Lindberg för att dra sig ur det hela. Hon berättar om hur hon rymde från en inspelning i Tyskland efter 14 dagar då både regissören och hon märkte att filmen de skulle spela in höll på att bli nåt helt annat.

#metoo

Att filmbranschen är hård och sexistisk vet Lindberg. Därför är hon inte heller förvånad över #metoo-kampanjen som startade i Hollywood och som nu lyfter upp sexuella trakasserier till diskussion inom olika branscher.

- Skulle jag rada upp alla saker jag blivit utsatt för, skulle det fylla en bok, konstaterar Lindberg. Jag tror att alla yngre kvinnor blivit utsatta för män med makt och som tar för sig.

- Så jag är inte ett dugg förvånad över den här metoo-rörelsen men jag kan tycka att det kan vara lite osäkert ur ett rättsligt perspektiv. Att man dömer utan en rättegång. Men i det stora hela är jag inte överraskad, inte alls.

Och då rörelsen nu är så massiv och har gått så djupt i samhällsskikten så tror Lindberg också att det kommer att ske en förändring.

- Jag tror faktiskt att män med makt eller med andra otyg för sig, att dom tänker efter innan dom lägger händerna på nåt dom inte ska.

Närbild på Elle Driver (Daryl Hannah) i Kill Bill när hon höjer ett svärd.
Bildtext Elle Driver (Daryl Hannah) i Kill Bill.
Bild: Nordisk film

Thriller och Kill Bill

Filmerna som Lindberg har medverkat i har överlevt mycket tack vare fans som fortsatt vara fascinerade av dem. Den kanske mest kända beundraren är Quentin Tarantino som sagt att Thriller är inspirationskällan för filmerna Kill Bill 1 och 2.

Kill Bill handlar om en ung kvinna som tar hämnd på alla dem som mördat hennes vänner under hennes bröllop och som försökt ta livet av henne. Och som en hyllning till rollen Frigga i Thriller bär en av typerna Elle Driver (Daryl Hannah) i Kill Bill också en ögonlapp.

Lindberg själv säger att Tarantinos hyllning var en tankeställare speciellt för svensk media.

- Jag är inte så säker på att alla var glada att höra att Tarantino gillade Thriller.

Christina Lindberg och Quentin Tarantino står bredvid varandra invid en filmplansch.
Bildtext Christina Lindberg tillsammans med Tarantino.
Bild: Daniel Matsuda

Personligt möte med Tarantino

Tarantino bad också om att få träffa Lindberg då han besökte Stockholm och de satt länge och pratade. Han signerade en version av Thriller till mig och skrev ”I’m your biggest fan” och ”Thanks for the inspiration” berättar Lindberg.

Men inte nog med det, då Tarantino var i Stockholm inför premiären av Inglourious Basterds (2009) bjöd han Lindberg till visningen.

- Då han anlände till biografen stod folk och jublade, det var fotografer överallt och då säger han, kom Christina och så bad han mig upp på podiet, lade armen om mig och sen stod han där i 10 minuter så att alla fick ta bilder.

- Det var hans sätt att säga, ja ni i Sverige må tycka att hon är en dålig skådis eller har gjort skitfilmer men jag värderar det här väldigt högt och nu står hon vid min sida.

Christina Lindberg står mitt på en gata och ser rakt in i kameran.
Bildtext Christina Lindberg behöver inte revansch.
Bild: Domen Pal

Revansch?

Jag tyckte det var fantastiskt, säger Lindberg, även inne i biografen presenterade han mig för premiärpubliken med orden Sveriges ”coolest actress”. Många visste väl inte vem jag var men han ville tala om att han värdesätter mig och att jag har gett honom nånting som han kunde göra nåt bra av.

Men att det skulle kännas skönt att få revansch, det håller Lindberg inte med.

- Jag är inte ute efter revansch men det känns otroligt bra. Jag är nu 67 år och får åka runt i världen på festivaler och konvent. Och jag får en sådan energikick av alla dessa unga och äldre människor som jag möter och som säger att jag genom filmerna har givit dem nåt viktigt. Det känns meningsfullt för mig.

Diskussion om artikeln