Iiris Viljanen sjunger om psykisk ohälsa och jobbiga relationer - nu har karriären tagit fart i Sverige

Popsångaren Iiris Viljanen från Korsholm har haft ett hektiskt år. Debutskivan fick lysande recensioner och det har varit stor publik på spelningarna. “Det är lite svårt att ta till sig, men jag är väldigt glad att folk gillar det”, säger Viljanen.

Iiris Viljanen är pianist, sångare, kompositör och låtskrivare. Och hon har ett eget skivbolag. Hon är hemma från Korsholm och flyttade till Sverige genast efter studenten 2006 för att studera musik.

Tidigare sjöng Iiris Viljanen med i Vasas flora och fauna, men har nu valt att satsa på sin egen musik. I fjol gav Viljanen först ut instrumentalskivan Kiss Me, Stupid & 7 More Solo Piano Pieces och sedan popskivan Mercedes.

Jag lyssnade på finska rappare när jag var liten, höll på med breakdance och åkte snowboard och var inne i den världen.

Mercedes prisades av recensenterna i Sverige och de skrev att skivan var imponerande, ett underverk, årets bästa album, årets mest rörande album, i alla avseenden helt enastående, en poplitterär bedrift, och så vidare.

- Det är svårt att förstå nästan, för det är så personliga låtar och texter. Det handlar ofta om något som på riktigt har hänt mig eller någon närstående. Det är ganska speciellt att andra får ta del av det. Och det är lite svårt att ta till sig, men jag är väldigt glad att folk gillar det, säger Viljanen.

Vad har framgången öppnat för dörrar för dig?

- Det har varit lite lättare att spela live, folk har varit intresserade och det har kommit folk till spelningarna, vilket har varit jättefint.

Sen har det dykt upp några intressanta samarbeten. Folk har förstått att jag också är pianist och har kontaktat mig om jag kan vara med i olika saker. Jag har till exempel varit på turné med Uje Brandelius självbiografiska popmusikföreställning.

Varför tror du din musik går så bra hem i Sverige?

- Kanske det har något att göra med att jag har lyssnat mycket på svensk musik sedan jag var liten, svensk popmusik. Jag har säkert sugit in melodierna, harmonierna och melankolin från den musiken.

När jag skrev låtarna var jag inne i en period i mitt liv där jag kände att inget spelar någon roll längre, utan nu skriver jag exakt det jag vill säga.

Nu när jag gör egen musik tar jag intryck av allt det jag har inom mig, som jag har lyssnat på, men så tar jag också inspiration från helt andra stilar än svensk popmusik. Jag tror kanske att jag har något som dom gillar där.

Din musik är ganska annorlunda. Du sjunger mycket om melankoli, trassliga relationer och psykisk ohälsa, sådant som inte är så vanliga ämnen att att göra poplåtar av?

- När jag skrev låtarna var jag inne i en period i mitt liv där jag kände att inget spelar någon roll längre, utan nu skriver jag exakt det jag vill säga. Jag ville sjunga om vissa händelser och känslor som inte så många pratar om och som jag inte själv hört låtar om. Jag ville försöka vara så ärlig som möjligt och berätta mina historier.

Jag var inte alls rädd för vad folk skulle tycka, utan jag tänkte att kanske andra kan känna igen sig i det, att man kan må så här dåligt. I sociala medier lägger folk upp så mycket bilder på allt bra som har hänt dem, så jag försökte gå emot det lite.

Men samtidigt är skivan också ganska hoppfull. I varje låt är det någonting som är ljust, en mening eller så.

Du har en speciell sångstil, lite rabblande, varifrån kommer den?

- Jag har inte hört någon som gör exakt den rabblande sången, men jag tror det kommer från rap, jag har alltid varit intresserad av det. Jag lyssnade på finska rappare när jag var liten, höll på med breakdance och åkte snowboard och var inne i den världen.

Samla lite ny inspiration, läsa böcker, hänga hemma med katten, odla lite och fixa hemma. Jag har inte alls hunnit med det

Rappen har alltid funnits kvar inom mig och jag ville försöka använda den. Jag testade först på finska och sedan på svenska, och det kändes väldigt bra. Jag gillar rytmer väldigt mycket i musik och tycker om att laborera med det, och då passar rap väldigt bra.

Du ska spela på Korjaamo i Helsingfors i början av december, vad har du för förväntningar på den konserten?

- Vi har spelat väldigt mycket i Sverige hela året och det här blir den sista spelningen på ett bra tag. Jag tänker att vi säkert ger all vår energi under spelningen, det blir säkert en känsloexplosion. Det blir ett turnéavslut.

Vad ska du göra sen?

- Jag ska hinna komponera och skriva saker, men jag vet inte ännu vad det ska bli. Sen ska jag försöka lära mig lite nya saker, jag har inte riktigt hunnit med det under det senaste året. Utveckla mig själv och ha roligt.

Och samla lite ny inspiration; läsa böcker, hänga hemma med katten, odla lite och fixa hemma. Jag har inte alls hunnit med det det senaste året, det har varit så hektiskt, så nu blir det bra med en paus.