Tusentals kvinnor vittnar om sexuella övergrepp i Svenskfinland
Över 6 000 namnteckningar, fler än 800 vittnesmål. Under kampanjnamnet #dammenbrister backar tusentals finlandssvenska kvinnor upp varandra för att få ett slut på sexuella trakasserier - och framför allt på tystnaden kring dem.
Det täta kontaktnätet inom Svenskfinland brukar målas upp som en fördel och orsak till både trygghet och välmående.
När man tar del av berättelserna som vällt in för #dammenbrister blir det ändå klart att Svenskfinlands täta kontaktnät - de som gör att “alla känner alla” - har bidragit till tystnadskulturen och beskyddandet av förövare.
- Väldigt många som berättar om övergrepp de varit med om säger att “det här har jag aldrig sagt åt nån i hela mitt liv”. Det här får man inte outa i Svenskfinland, det här får man inte yppa för det kan göra någon illa, säger Ida Kronholm.
Hon är en av flera administratörer för gruppen som samlat in vittnesmålen.
Utdrag ur uppropet #dammenbrister
"Det är dags att prata om sexuella trakasserier i Svenskfinland. Alltför många män och pojkar slipper i nuläget stå till svars för sina handlingar. Därför vill vi blottlägga de trakasserier och övergrepp som sker. Ankdammen är liten och många av våra partners, kollegor, pappor, bröder, söner, släktingar, vänner, bekanta, chefer, lärare och anställda är bästa broder med varandra. I en liten social enhet är det svårt att våga säga ifrån då man vet att många kommer att hålla förövarna om ryggen."
Uppropet i sin helhet finns på tidskriften Astras sajt, på astra.fi/dammenbrister. Där publiceras också fler vittnesmål under dagens lopp.
Kampanjen #dammenbrister handlar specifikt om övergrepp som män begått mot kvinnor, i Svenskfinland.
Det som började som ett upprop några bekanta skrev och skulle samla in namnteckningar för växte över föregående helg till en Facebookgrupp med över 20 000 finlandssvenska kvinnor som medlemmar.
Mottagandet och engagemanget är klart större än initiativtagarna hade hoppats på. Det har varit fantastiskt att se hur kvinnorna stöttat varandra i gruppen och att engagemanget är så stort, säger initiativtagarna.
- Det är inte så att jag bara suttit i nån bubbla där den feministiska befrielsen är nära, utan det verkar som om många i stugorna i Svenskfinland känner likadant, säger Kronholm.
Samlade upplevelser pekar på strukturella problem
Att komma åt tystnadskulturen kring trakasserier och övergrepp är själva kärnfrågan i #metoo-kampanjen. När historierna i Svenskfinland nu har samlats blir det klart att många som har trott att de varit ensamma i själva verket delar sina erfarenheter med flera andra.
När många personers vittnesmål samlas pekar upplevelserna på klart strukturella problem, inte bara enstaka utsatta.
- Folk har börjat märka att det de blivit utsatta för faktiskt är trakasserier, säger Vilhelmina Öhman, en annan administratör i gruppen.
Citat ur vittnesmålen
“Det har förekommit så många gånger, på så många ställen av så många människor. I skolan, på jobbet, på fritiden. I fyllan, i nyktert tillstånd. Kommentarer, blickar, antydningar, skämt, hånfulla skratt, visslingar, nyp, tafsande, våldshånglande, förslag till samlag, slickande.”
“Under min första övning med dem sade en av dem nåt när jag missade ett skott: "Detta är orsaken att kvinnor endast borde ligga på golvet med benen öppna."
“Han tyckte jag borde vilja ha sex varje dag, så vare sig jag ville eller inte hade vi sex. Han var sjukligt svartsjuk och jag skulle inte ha fått träffa någon alls utanför jobbet.”
“Vd:n som stod bredvid och hörde diskussionen ringer mig följande dag och ber mig hålla tyst och aldrig nämna saken.“
- Många har lite sopat undan det, tänkt att nämen det är så här, jag får ta en dask på rumpan eller jag får höra sådana ord. Att det hör till när jag far ut eller på jobbet eller så där. Nu har folk börjat reagera och säger att det inte är okej, säger Öhman.
Övertramp, trakasserier, övergrepp och våldtäkter
Inom #dammenbrister-kampanjen vittnar kvinnor med olika åldrar och olika bakgrund om övergrepp på flera olika håll i Svenskfinland.
Det handlar om övertramp på arbetsplatsen, men också om barn som blivit utnyttjade, och om grova våldtäkter.
Vittnesmålen handlar om händelser som ägt rum på svenskspråkiga läkares mottagningar, om kränkningar hos bilskolan som erbjuder svensk service, om trakasserier i klassrum och kafferum runtom i Svenskfinland.
Berättelserna handlar om poliser, taxichaufförer, präster, ungdomsarbetare, skådespelare, fondchefer och många många flera som klart gått över gränser.
Framför allt handlar berättelserna om vanliga, finlandssvenska pojkvänner, sambor, pappor, bröder, andra manliga släktingar och nära vänner.
Vittnesmålen berättar om övergrepp och till och med grova övergrepp hos sådana män som kvinnor borde få känna sig allra tryggast hos.
- Nu hoppas vi arbetstagare och rektorer med flera tar tag i det här, att de vågar börja tala om det, säger Vilhelmina Öhman.
- Vi hoppas att beslutsfattarna tar sitt ansvar, säger Ida Kronholm.
- Det är ett säkerhetsproblem, det är vad det är, inte ett kvinnoproblem utan ett samhälleligt säkerhetsproblem att kvinnor inte har rätt till kroppslig integritet.
Branschuppropen kring #metoo har gjort Sverige världskänt, men i Finland har det hittills varit tyst
#metoo-kampanjen inleddes på sociala medier i mitten av oktober när Hollywoodstjärnan Alyssa Milano satte igång kampanjen på Twitter. Ursprungskvinnan bakom rörelsen är Tarana Burke. Med hashtagen #metoo började kvinnor världen över sedan dela med sig av sina erfarenheter om sexuella övergrepp, för att belysa hur vanliga de är.
I Sverige har #metoo-kampanjen lett till en lång rad olika upprop i olika branscher: det började med skådespelarnas #tystnadtagning och fortsatte med sångare och musikbranschen, dansare, jurister, politiker, teknikbranschen pr-branschen, lärare och elever, journalister, idrottare, kyrkan, akademiker och många många fler.
Genomslagskraften i Sverige har varit så stor att uppropen uppmärksammats också internationellt, i bland annat Le Monde, The New York Times och The Independent.
Flera av branschuppropen i Sverige har samlat tusentals namn. I Finland har det länge varit tyst, skrev bland annat författaren Johanna Holmström i en krönika för tidningen Östnyland förra veckan.
