Gädda, aladåb och pepparkakor - Ville Vallgrens drömbord under nödåret 1917 står dukat i Borgå

Borgå museum dukar i år upp ett julbord inspirerat av gourmanden Ville Vallgren och boken Mat och dryck med roliga gubbar som han publicerade nödåret 1917.

Borgå museum ville i år duka upp ett 100 år gammalt temabord för att uppmärksamma händelserna år 1917.

- Vi funderade på hur en dukning ser ut om vi sätter fram en jättefin servis och sen ett litet nödbröd? Det blir makabert, men det var makabra tider då, säger museidirektör Marina Catani.

1917 var det hårda tider, men det fanns konstnärer som Ville Vallgren med en förmåga att se framåt och tro på en bättre framtid.

- Fast vi har ett hårt år med självständigheten och nästa år blir ännu tyngre med händelserna mellan de vita och röda, så har vi tänkt att man också kan se det ur en positiv synvinkel, säger Catani.

Borgå museum valde alltså att i år duka upp ett julbord inspirerat av gourmanden Vallgrens drömmar om mat och de minnen från sin uppväxt i och återkomst till Borgå som han beskriver i boken Mat och dryck med roliga gubbar.

- Det här julbordet kanske inte ser exakt ut som ett traditionellt julbord, men det här är Villes dröm, säger forskare Lillemor Jordas.

Från den goda tiden, då alla fick som förr i paradiset fritt äta och dricka av allt det goda och onda, som naturen bjöd på, och icke som nu, då man får äta på kort och ormen satts att med barthuggande svärd vakta dörrarna till vinkällaren och fösa ut oss från brännvinsbutiken

Ville Vallgren, 1917

Lång tradition av julbord

I närmare tjugo år har Borgå museum dukat upp dylika julbord. I år firas Finlands 100 år av självständighet. Tidigare år har man bland annat presenterat nyheter som följt med Svenska Ostindiska kompaniet på 1700-talet.

I år handlar det om 1910-talet med en stänk av jugend. Vi delar bord med stadens grädda till vilka hörde personligheter som borgmästare Gabriel Lagus, Albert Edelfelt, Oscar Lewin, Valdemar Åkerman och Cajus Cajander som tillsammans njöt av det goda livet.

- Om vi ser på vad vi har lagt fram så är det mycket inhemskt. Ville uppskattade vår basmat med rena råvaror. Han pratar mycket om pepparkakor, jultårtor, skinka, gröna ärter samt fisk och ägg i alla tänkbara former, berättar Jordas.

Huvudrätterna består av ugnsgädda, kalkon och skinka. Kalkonen är omringad av potatisbitar. För Vallgren var potatis en obligatorik ingrediens på bordet. Den kunde ätas kokt, stekt eller mosad.

I ett hörn av matbordet står några flaskor med ädla drycker i. Vallgren nämner ofta punsch, sherry, konjak, vin och naturligtvis lokal pilsner från bryggerierna i Borgå.

I sin bok jämför Vallgren det franska och det finska köket med varandra och ger förslag på förbättringar.

Han noterar bland annat att de sydeuropeiska männen är mer aktiva i köken och att många goda rätter har fått namn efter män. Medan vi här i Finland har Runebergstårtan, och där är det.

Tyst politisk protest

Kärlen och glasen är till stor del inhemsk produktion. Om du tittar närmare ser du fat med Finlands vapen under autonomin som en sorts tyst protest mot förryskningen.

Vallgrens egen tysta protest mot den ryska övermakten och ransoneringarna visas genom skulpturen av ett pudellejon från 1914.

- Runt 1914 gjorde han en del skulpturer här i Finland som ville lyfta fram självständighetstanken och det fosterländska, berättar Jordas.

Kaffebordet med pepparkakor

Vid väggen står ett till bredden fyllt kaffebord med plommonpaj, konfekter, pepparkakor, nötter och frukter. Därtill en skål med jordgubbar och vispgrädde samt tre äggs S-kakor i en glaspokal.

Mat av tvål och cellulosa

Maten som dukats upp på matbordet och kaffebordet intill är främst skåderätter. Riktig mat skulle inte hålla till den 7 januari när utställningen tas ner igen. I värsta fall skulle gamla rådhusets stora sal krylla av ovälkomna besökare från djurriket.

Det betyder inte att rätterna skulle se mindre verkliga ut för det. Amanuens och konservator Solveig Bergholm skapar konstgjorda rätter av de mest fantasifulla material.

- Jag tittar på maten och försöker föreställa mig vilken typ av råmaterial jag kan använda. Jag är van vid att använda styrox eller uretanskivor och forma ut former. Sen isolerar jag ytan av cellulosamassa och målar, säger Bergholm.

Aladåber och andra rätter som är genomskinliga gör Solveig Bergholm av tvål. Rotfrukter och liknande stora bitar görs av träklossar som målas. Solveig Bergholm använder akrylfärger som är ogiftiga och torkar snabbt.

- Köttbullarna är nya för det här julbordet. De gjorde jag hastigt och lustigt av ihopskruttat silkespapper med lim och sedan målade jag ytan för hand.

Kålrotslådan, osten och kalkonen är gjorda av polyuretan. Kalkonen har dessutom fått sin glansiga yta från ett lager papperslim.

Fågeln ser en aning medtagen ut, medan ägghalvorna, aladåben, den uppskurna skinkan och i synnerhet de skivade rädisorna ser mycket äkta ut.

- De är av en form av förpackningsmaterial som jag har målat ytan på och skurit i skivor. Skinkan är avgjuten i harts. Jag gjorde en gipsform av riktiga skinkskivor. Så har jag gjutit i harts och målat med akrylfärg, säger Bergholm.

Vallgren på väggen

Ovanför kaffebordet hänger ett miljöporträtt av Vallgren, målat av den svenske konstnären Allan Österlind. Vallgren sitter vid sitt frukostbord och dricker kaffe och rödvin.

- Där är hans espressopanna och så dricker han rödvin för det var ohälsosamt att dricka vatten i Paris. Man kunde få kolera och andra sjukdomar av det. Rödvinsflaskan är till halvvägs uppdrucken och han njuter, beskriver Catani porträttet.

Ovanför julbordet hänger ett porträtt av den salongsberusade konstnären i cylinderhatt. Det är målat av Albert Edelfelt 1886 och heter Ville Vallgren efter en glad frukost.

Porträttet pryder också pärmarna till böckerna Mat och dryck med roliga gubbar och Ville-Gubbens matkatekes (1921)

Både Edelfelt och Vallgren växte upp i Borgå och kände varandra sedan barnsben. När Vallgren åkte till Paris för att studera var det också Edelfelt som tog emot honom

- De har varit på en fest. De är klädda i kostym och har sina fina franska hattar. Vallgren är alldeles rödbrusig för att alkoholen har stigit i huvudet. Det är antagligen det bästa skedet av berusningen när han är uppåt och glad. Då har Edelfelt snabbt plockat fram penseln och på en kort stund lyckats fånga hur han såg ut, berättar Marina Catani.