Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

Han grävde fram de stupade ur arkivens dammiga lådor: "Alla var de någons barn eller syskon, nu är de bara en anteckning i en mapp någonstans"

Från 2017
Carl-Johan Kajanti
Bild: Yle/Helena von Alfthan

De finns över allt i vårt land. Stentavlorna med namn på unga män som stupat för många år sedan. Carl-Johan Kajanti i Kyrkslätt blev nyfiken på vem männen bakom namnen egentligen var.

Då ungdomsföreningarna och veteranerna under hösten skulle ordna minnestillställningar så behövdes det en frivillig.

- Så halkade jag in på det här projektet. Och så är jag historieintresserad, berättar Carl-Johan Kajanti från Långvik i Kyrkslätt.

15 namn på två tavlor

Ett namn som Karl-Johan Kajanti fastnade för under sin historiefärd var Karl-Viktor ”Kalle” Henriksson.

- Han var född och uppvuxen i samma by som jag och stupade vid en ålder av fyrtio. Han fastnade i minnet för att han var far till tre döttrar och änkling då kriget började. Så de tre flickorna blev föräldralösa då han stupade.

Ett annat namn från de två tavlorna i Långvik ungdomsförening är Gustav Wilhelm Sundbäck.

- Han är den sista på tavlan och dog under mellanfreden i Moskva, då fortsättningskriget redan var slut. Han blev 23 år gammal, berättar Kajanti.

Kyrkslätts kyrka.
Bildtext Kyrkslätt kyrka
Bild: YLE/ Christoffer Gröhn

Många olika öden

Carl-Johan Kajanti tycker att det är viktigt att lyfta fram de stupade och ge dem den uppmärksamhet de förtjänar.

- Det var frågan om många unga liv som gick förlorade, alltifrån bönder till guldsmedselever. Alla var de någons barn eller syskon och i dagens läge är de bara en anteckning i en mapp i ett arkiv någonstans.

Kajanti har själv barn och kan relatera till de stupade männen som var i samma livssituation som han själv är nu, då de drog ut i krig.

- Sen har jag också gått in i det här via min egen morfar. Han stred på många av de samma platser som de stupade, men skillnaden är att han överlevde.

Mycket jobb

För att få fram de stupades berättelser har Kajanti suttit många timmar i riksarkivet och läst dokument skrivna under kriget. En del av dem har varit svåra att läsa då de har skrivits med dålig handstil ute på fronten.

De 15 stupades berättelser presenterades vid en minnesfest i Kyrkslätt tidigare i höst. Men vad ska hända med materialet nu?

- Jag ska nu sammanställa det och knyta an det till det historiska händelseförloppet i kriget. Men tråkigt nog blir det sen också en likadan arkivkopia av det här materialet.