Lotsålderman Olli Taipale: “Jag trodde aldrig det här kunde hända”
Lotsbåtsolyckan utanför Borgå kom som en chock för många lotsar. Lotsålderman Olli Taipale förstår inte hur olyckan kunde ske, väderleken var inte ovanligt tuff och personalens säkerhet är alltid högsta prioritet.
Det var på fredag kväll som en lotsbåt kapsejsade under ett uppdrag söder om Borgå. Två kutterförare ombord omkom men det är ännu oklart vad som orsakade olyckan.
När lotsålderman Olli Taipale hörde om olyckan kunde han först inte tro sina öron. Väderleken var inte ovanligt hård, lotsarnas säkerhetskrav är hårda och båtarna är moderna, så risken för olyckor borde vara minimal.
- Jag tror att varken jag eller någon annan trodde att någonting sådant här kunde hända. Det var helt enkelt otroligt, säger Taipale.
Han har arbetat som lots sedan 2006. Först på Saimen och sedan 2010 i Skärgårdshavet. Det här är första gången under hans karriär det sker en allvarlig olycka.
- Senast en lots drunknade var i början av 90-talet. Vi klättrar ombord [på fartyg] nästan 25 000 gånger per år, så jag skulle säga att det sker så många olyckor. Vi försöker göra det så tryggt som möjligt.
Taipale berättar att det senaste dygnet varit tungt för många inom branschen. Trots den här typens olyckor måste arbetet skötas. Under lördagen genomför Finnpilot över 50 lotsuppdrag.
15 meter per sekund i mörker “normalt höstväder”
Då olyckan inträffade hade det hunnit bli mörkt och det blåste det cirka 15 meter per sekund på Finska viken.
- Det är inte ovanligt. Det är nästan normalt höstväder. Riktigt hårt väder är det då det blåser över 25 meter per sekund, säger Taipale.
Vid så höga vindhastigheter händer det också att lotsstationer stänger. Men någon exakt gräns för hur hårt det ska blåsa för att lotsarna ska stanna i land finns inte.
- Det är svårt att dra en sådan gräns. Det beror också på vindriktningen och flera andra faktorer.
Om lotsarna stannar i land betyder det också att inga större fartyg lämnar hamnen. De som är på väg in i hamnarna får helt enkelt vänta på lugnare väder ute i de större farlederna.
Tufft men säkert jobb: “Obehagligt att klättra i storm, men vi tar inga risker”
Den mest utmanande delen i lotsyrket är det som Taipale kallar för “arbetsvägen”, alltså då lotsen tar sig ut till ett fartyg och är tvungen att klättra ombord via en stege.
- Det är aldrig speciellt roligt om vädret är hårt. Är det stiltje en sommardag är det okej, men jag måste erkänna att klättra neråt under en höststorm känns obehagligt.
Hårt väder och en utmanande arbetsväg hör alltså till lotsens vardag. Men något speciellt farligt yrke tycker Taipale ändå inte det är. Säkerheten är alltid första prioritet.
- Om man jämför med poliser eller brandmän tycker jag att de har mycket farligare yrken. Vi har alltid två gubbar på lotsbåten, en förare och en säkerhetsman som hjälper lotsen med klättrande.
Är man aldrig rädd för att klättra längs med ett fartyg i hård vind?
- Det är inte alltid så bekvämt. Men som sagt försöker vi göra det så tryggt som möjligt och inte ta risker, konstaterar Taipale.