Terapeuter: Därför är det viktigt att du förlåter den som kränkt dig

Vi lever alla i relationer. Och vi är alla mänskliga. Så ofrånkomligen kommer vi att såra varandra, göra varandra besvikna och ledsna.

Programmet med Yvonne Terlinden och Mela Nyholm hittar du här

Pia med flera podcast: Förlåt!

40:05

Vi kanske till och med i stundens hetta medvetet kränker varandra. Hur kan vi komma över det skedda? Och måste man verkligen förlåta allt?

- Nej! Ingen kan utifrån komma med ett krav på förlåtelse, säger terapeuten och prästen Yvonne Terlinden. Förlåtelsen är någonting som man blir färdig för när den tiden är kommen.

- Det är på ett sätt en viljehandling, man måste bestämma och fundera på om man vill förlåta. Men å andra sidan finns det ingen vilja i världen som kan åstadkomma det att nu är jag färdig att förlåta. Det är lite av en paradox, men jag tycker att det att kunna förlåta är en gåva och ett under, säger Terlinden.

Yvonne Terlinden arbetar också som familjeterapeut och berättar att hon inte heller i sitt arbete kan förutspå eller förstå när och hur det vänder.

Men plötsligt kan det vara möjligt att se varandra i ögonen och tro på varandra igen.

Vegas fördjupade samtal hittas på Yle Arenan:

Terlinden vill ändå betona att det alltid är individens val och process. Ingen kan utifrån veta hur länge det tar eller om det är möjligt att förlåta och försonas. Men ofta är det helande.

- Jag vill ändå inte ge upp tanken på att förlåtelse är bra för alla parter. Att det finns en målsättning att vi nog måste förlåta. Men det är inget som nån kan predika för någon annan. Man kan konstatera att man just nu inte kan förlåta, men jag skulle unna varje människa att kunna säga: "Ja, jag vill nog förlåta".

Varför är det då bra att förlåta?

Det är otroligt viktigt att kunna förlåta för att gå vidare och kunna vara tillfreds med sig själv, säger terapeuten Mela Nyholm. Det handlar om acceptans och harmoni.

- Att leva i en relation där du inte har kunnat förlåta eller blivit förlåten kan ge upphov till bitterhet och ilska. Det är viktiga känslor i sig, men de sprider negativ energi.

Det är viktiga känslor i sig, men de sprider negativ energi

Det handlar också om att kunna leva tillsammans i de gemenskaper där vi är en del. Om man kan förlåta andra så kan man också förlåta sig själv.

Att man har en förmåga att förlåta andra människor är ett uttryck för att man har en barmhärtig inställning till både sig själv och andra människor.

- Det är en bra hållning, säger Terlinden, för ingen av oss är så perfekt att vi skulle klara av att aldrig såra någon annan.

Är förlåta att glömma?

Nej, det är det inte, det är Nyholm och Terlinden överens om. Man behöver inte glömma eller sudda bort det som hänt. Det som förlåtelse däremot kan innebära är att den tar udden av det smärtsamma.

Man behöver inte gå omkring och bära agg mot en människa, men man kan ändå tillsammans behöva minnas vad som hände och fundera på vad man lärt sig av det.

Förlåtelsen hjälper en att hantera det så att det inte mera gör lika ont och inte blir ett hinder för ett gott liv för en själv och ens relation.

Man vill kanske hålla kvar händelsen som ett vapen mot den andra

Samtidigt kan också behovet att komma ihåg kränkningen vara ett tecken på att man ännu inte är färdig att förlåta.

Man vill kanske hålla kvar händelsen som ett vapen mot den andra och ha rätten att påminna den andra: "Minns du då ...?"

Då är det viktigt att kunna säga ut att man ännu inte är redo att förlåta. Men kanske att man ändå vill.

I förlåtelseprocessen är det också viktigt att våga gå igenom sina känslor. Att kunna acceptera att just nu är jag ledsen, besviken, bitter och arg. Det är ofta svåra känslor att leva igenom, men allt tar sin tid.

Om man försöker trycka ner sina känslor kan det leda till martyrskap och att känslorna ändå kommer fram på ett destruktivt eller självdestruktivt sätt.

Man behöver fundera och reflektera över det som hänt en tid, innan man är redo att gå vidare.

Det är ofta också inte så mycket fråga om den som sårat utan mera om att möta sig själv i det som hänt.

Men om man märker att man fastnat i sina positioner kan det vara bra att söka hjälp. Vänner kan säkert hjälpa i någon mån, men man måste också vårda sina vänskapsrelationer.

Det kan bli för belastande för vänner att gång på gång höra ett ältande om vad som hänt. Då kan det vara bra att gå till en terapeut och prata av sig.

Att det till exempel i förhållanden ständigt dyker upp gamla oförrätter kan också vara ett tecken på att oförrätterna inte retts ut utan fortfarande gör ont.

Även om man har kunnat förlåta kan tidigare upplevelser ändå dyka upp, men mera som en gemensam sorg. Det kanske gör en ledsen men det skapar inte motsättningar mellan personerna.

Hur be om förlåtelse?

Det är viktigt att för sig själv gå igenom vad som hände, säger Nyholm.

- Det kan vara svårt att möta sig själv i att man gjort något som strider mot ens egna värderingar, konstaterar Terlinden. Det kan vara en ganska stor skam att simma igenom och acceptera.

Men man måste bli du med att man gjort bort sig och gjort någon annan illa.

Bakom varje handling finns någon slags logik. Det finns någon orsak till att jag gjorde som jag gjorde.

Det är också viktigt att, då man är färdig för det, säga ut det att man är ledsen för vad man gjort och att man vill be om förlåtelse.

Man måste också godkänna att man eventuellt inte får förlåtelse, det är inte självskrivet att den andra vill och kan förlåta.

En utmaning är också att förklara varför man gjorde det man gjort utan att det låter som en massa bortförklaringar.

Det är viktigt att ta ansvaret för vad man gjort och också stå ut med de känslor det väcker hos motparten och ge känslorna tid.

- Förstås mår man ofta själv jättedåligt och vill ha saken ur världen, men man får inte låta det bli huvudsaken.

- Om man verkligen vill gottgöra och be om förlåtelse så måste man ge plats för den andra och låta det ta den tid det tar, säger Terlinden.

Man kan ställa frågor som: Hur blev det här för dig, vad har jag ställt till med ur ditt perspektiv? Hur känns det för dig?

Förtroendet mellan två människor är ömtåligt. Det går fort att rasera men kan ta åratal att bygga upp igen. Och en förlåtelse är aldrig en fullmakt att göra samma sak om igen.

Det kan också hända att man inte blir förlåten och då är det viktigt att försonas med sig själv

Det kan också hända att man inte blir förlåten och då är det viktigt att försonas med sig själv. Att acceptera att det här gjorde jag och konskvensen är att jag kanske aldrig blir förlåten.

Men man måste också påminna sig om att man ändå är värdefull som människa. Skulden får inte bli det som styr, att man definierar sig utgående från den och integrerar den som en del av sitt jag.

Att förlåta livet

Ibland kan det också hända att den som kränkt en inte mera finns bland oss, såsom avlidna föräldrar som kanske behandlat en illa.

Det kan också vara så att personen som sårat en inte själv upplever att den gjort något fel. Hur kan man då gå vidare?

Terapeuten Mela Nyholm talar om försoning.

- Det handlar om självkännedom och om att man reflekterar över det som hänt: "Jag reagerar på det som har hänt på det här sättet."

Men det är viktigt att också tänka framåt. Vad är det bästa för mig just nu? Om jag fortsätter att vara ledsen och arg och besviken så hur ser mitt liv ut då?

Om vi klarar av att försonas så frigör det så mycket mera energi och kärlek. Men försoningen kräver tid och en lång bearbetningsprocess för att kunna vara äkta och ärlig.

- Man kan också försonas med det som har hänt, men kanske aldrig med personen som kränkt en, säger Terlinden.

Det är också en process att försonas med livet i sig.

Det är frågan om en livssyn, att acceptera att människolivet är sådant att det också finns de här mörka och svåra dragen, vi drabbas av saker och vi kränker andra

- Det är lite emot hur vi lever i dag då vi tycker att livet borde vara både vackert och framgångsrikt. Vi får ganska lite stöd och hjälp för en sådan här syn, fast vi vet att livet är sådant att det alltid kommer att bjuda på något som vi inte beställde eller ville ha.

Läs mera om hur man lär barnen om förlåtelse.