Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Yle Nyheter i Elfenbenskusten: Härifrån kommer råvaran till din choklad – men kakaoproduktionen är långt ifrån sockersöt

Från 2017
Uppdaterad 23.12.2017 18:57.
I den lilla byn Elibou i Elfenbenskusten är kakao huvudnäringen.
Bildtext I den lilla byn Elibou i Elfenbenskusten är kakao huvudnäringen.
Bild: Yle/Daniel Olin

Kakaons väg till choklad är lång och på grund av många mellanhänder får odlarna bara en bråkdel av priset på slutprodukten. Istället lever många hårt arbetande kakaoodlare i absolut fattigdom. Vi har besökt Elfenbenskusten, världens största producent av kakao.

Vi går längs en smal lerig nästan igenvuxen stig. Det är hett, över 30 grader, och luftfuktigheten är hög. Ju länge vi går desto tätare blir växligheten.

- Vi har inga vägar här och det råder brist på dricksvatten. Det är hårt, vi lider mycket, säger Djisso Yebouet Roland med eftertyck.

Kakaoodling
Bild: Yle/Daniel Olin

Han är vicechef för byn Elibou, som ligger cirka 65 kilometer från Elfenbenskustens ekonomiska huvudstad Abidjan.

I byn kretsar det mesta kring kakaoodlingen. Det är huvudnäringen för byborna.

- Visst finns här ormar, av alla de sorter, men myggen är värst och vi har inte råd att köpa mediciner. Blir folk sjuka så finns det färre händer som kan hjälpa till att skörda kakaofrukterna, säger han medan vi promenerar vidare.

Kakaoodlarna lever ur hand i mun

Efter några hundra meter kommer vi fram till en hydda. En ung man i kortärmad skjorta välkomnar oss. I ena handen håller han en lång käpp som har en machete fastspänd på ändan.

- Han ansvarar för några hektar av kakaoodlingen och bor där, berättar Djisso och pekar på rucklet till hus.

Djisso plockar fram en machete och hugger ner några gula kakaofrukter.

- Vi jobbar i dessa usla arbetsförhållanden varje dag förutom söndag. Då går vi kyrkan. Men vi förtjänar inget.

Djisso Yebouet Roland
Bildtext Djisso Yebouet Roland
Bild: Yle/Daniel Olin

Han torkar bort svettpärlorna på pannan och pekar på ett av träden.

- Det är en sjukdom som angripit trädet. Termiter tar sig in här och tar kål på kakaoträdet. De finns ingen annan lösning än att kapa de angripna grenarna, vi har inte råd att skaffa bekämpningsmedel.

Merparten av de ivorianska odlarna förtjänar en dryg euro i dagen

Att odla kakao är arbetsdrygt och allt arbete sker manuellt. Först ska kakaofrukterna skördas och efter det delas, en i taget. Bönorna ska sedan tas ut och torkas i solen.

Skördade kakaofrukter
Bildtext Skördade kakaofrukter
Bild: Yle/Daniel Olin

När processen är färdig packas bönorna i säckar som fraktas vidare till mellanhänder i Abidjan. Därifrån fraktas bönorna sedan vidare till chokladfabriker runt om i världen.

Kakaobönor
Bildtext Kakaofruktens innandöme
Bild: Yle/Daniel Olin

Uppskattningsvis finns det i Elfenbenskusten omkring 700 000 kakaobönder. De står för cirka 40 procent av världsproduktionen.

Man räknar med att cirka fem miljoner ivorianer är beroende av kakao för sitt uppehälle.

Många av dem förtjänar bara en dryg euro per dag.

Diby Jean fyller en säck med bönor och tittar upp mot himlen, molnen hopar sig. Han suckar djupt och säger att klimatförändringen är ett hot mot deras näring.

- De senaste åren har det regnat mer än tidigare, för mycket vatten påverkar kakaofrukterna och gör det svårt för oss torka bönorna.

Kakaobönor
Bildtext Kakaobönor
Bild: Yle/Daniel Olin

Diby staplar säckarna på varandra. En bit bort står några män och skruvar på en lastbil som ska frakta bönorna, byns livslina, vidare.

Mellanhänderna går det däremot ingen nöd på

Det är liv och rörelse på gården utanför den stora lagerbyggnaden i hamnkvarteret i Abidjan.

Unga män tömmer en lastbil. Arbetsledaren, en libanesisk man, ger order. I bakgrunden står en annan libanes som med hård blick och med händerna runt bröstet övervakar arbetets gång.

Säckarna förs sedan in i den enorma lagerbyggnaden, där det görs stickprov och bönorna behandlas med kemikalier.

Det libanesiska företaget är den femte största distributören av kakaobönor i Elfenbenskusten.

De här säckarna med kakao skeppas till de europeiska chokladtillverkare.
Bildtext Kakaosäckarnas följande hållplats är Europa.
Bild: Yle/Daniel Olin

Totalt exporterar företaget 170 000 ton per år, eller motsvarande 7000 containrar med kakao till chokladfabriker världen över.

- Säckarna går främst till Europa. Vi har kunder runt om i världen. Vi har kontrakt med många olika chokladföretag som vi exporterar bönor till, berättar Nassir Omais.

Det han och hans bror Mohamed som äger familjeföretaget, Société de Commercialisation Café-Cacao, SC3.

Nassir Omais exporterar ivorianska kakaobönor.
Bildtext Nassir Omais har jobbat inom kakaobranschen sen 90-talet.
Bild: Yle/Daniel Olin

Den förmögna familjen ha varit i kakaobranschen sedan 1990-talet.

- Det är bra business och spännande. Men även riskabelt eftersom staten reglerar kakaohandeln och ger oss en marginal som vi är bundna av.

- För oss gäller det istället att spekulera om marknaden går upp eller ner och fastställa vårt pris på basis av det. Kakaomarknaden är sådan, ibland vinner vi, ibland förlorar vi pengar.

Lager
Bildtext Elfenbenskusten står för 40 procent av världens kakaoproduktion
Bild: Yle/Daniel Olin

I Elfenbenskusten är det staten som fastställer priset på kakao utgående från världsmarknadspriset.

Ifjol rasade världsmarknadspriset, efterfrågan blev mindre än väntat.

Men det var varken staten eller mellanhänderna som tog den största smällen, utan odlarna.

- Prisraset påverkade inte egentligen oss utan snarare odlarna, de får mindre för den kakao de säljer vidare, konstaterar Nassir Omais.

Prisraset hotar kampen mot barnarbete

Efter att världsmarknadspriset störtade beslöt den ivorianska staten att sänka det pris som betalas till odlarna. Kilopriset för kakao sjönk från 1 100 Västafrikanska franc till 700 franc.

För odlarna var det en kalldusch. I år har deras inkomster sjunkit med omkring 40 procent.

På grund av de redan tidigare hårt pressade priserna på kakao får kakaobönderna bara en dryg euro per dag.

Flera mellanstatliga organisationer har varnat för att prisraset kan tvinga odlare att ta till barnarbete.

Allt från den ivorianska regeringen till olika organisationer och chokladproducenter har de senaste åren intensifierat sina ansträngningar för att stoppa barnarbete.

International Cocoa Initiative (ICI) menar nu det här arbetet undermineras av det låga råvarupriset.

Kone Martial projektchef på det libanesiska grossistföretaget SC3 berättar att de har anställt ett 30-tal personer som gör kontroller ute på fältet. Han menar att det här är ett effektivt sätt att kontrollera odlarna.

- Alla odlare bör ha ett certifikat. Om vi finner att de använder sig av barnarbetskraft förlorar de certifikatet och då kan de inte längre sälja sina kakaobönor vidare.

I Elibou lever man ett enkelt liv
Bildtext I Elibou lever man ett primitivt liv
Bild: Yle/Daniel Olin

Tillbaka i byn Elibou.

Här understryker man att det bara är vuxna som får jobba på odlingarna.

- När man är 20 år kan man börja jobba vid odlingarna, säger Diby Jean.

Skoldagen är slut och på den sandväg som löper genom byn samlas barn.

Barn i byn Elibou
Bildtext Barn i byn Elibou
Bild: Yle/Daniel Olin

Jag frågar honom om han tror att barnen en dag tar över och blir kakaoodlare.

- Jag hoppas det och önskar att staten då har skapat bättre arbetsförutsättningar.

- Staten måste börja bry sig om oss och ge oss omsorg.