Låga arvoden och små kretsar stora utmaningar för frilanskritiker

Enligt finlandssvenska medier är det rätt svårt idag att få tag i kunniga frilanskritiker för recensionsuppdrag, det framkom ur de svar Svenska Yle fick när vi skickade ut en enkät till ett antal finlandssvenska dagstidningar, tidskrifter och mediebolag.

En orsak till detta är framför allt de modesta arvoden som betalas ut till frilanskritiker. Arvodena rör sig mellan 50 och 250 euro, beroende på recensionens omfattning, form och karaktär samt publiceringsforum.

I den enkät som Svenska Yle gjorde på webben i november-december om allmänhetens uppfattning och förhållande till kritik (Enkät: Vem bryr sig om kritiken?) skrev en respondent som verkat som kritiker att tidsramarna i kombination med alltför låg ersättning gjorde att hen beslutade sig för att sluta skriva kritik – här ett utdrag ur hens svar:

”Jag har själv recenserat och kan tycka att tiden en recensent får med en bok är alldeles för kort. I bästa fall ska boken vara läst och recensionen skriven på mindre än två veckor. Detta på sidan om allt annat arbete för att hållas flytande, heltidsarbete eller ett flertal frilansarbeten. Personligen känner jag att en läsupplevelse och en välskriven recension behöver mer tid än så, och kanske det är en del av orsaken bakom kritiken mot litteratur- och kulturkritiken idag. Jag upplevde själv att det var svårt att prestera bra som recensent under en sådan tidspress.

Recensioner känns heller inte så uppskattade med tanke på hur små arvoden recensenter får (genomsnitt 50e enligt egna erfarenheter och diskussioner med recenserande vänner). Slutligen upplevde jag att det helt enkelt inte var värt att fortsätta skriva recensioner, dels för att arvodet omvandlat i timlön (tänk t.ex. att det tar 15 h att läsa och skriva med eftertanke och man får 50e = 3,33 e/h), dels för att jag under tidspressen inte upplevde att jag skrev tillräckligt bra. Författare och andra konstnärer förtjänar välskriven kritik, men vill vi ha bättre kulturkritik så behöver vi också börja uppskatta kritikerna.”

Finns det en framtid för unga frilanskritiker?

Sedan några år tillbaka skriver litteraturvetarna Vilhelmina Öhman och Hanna Ylöstalo kritik för olika finlandssvenska tidskrifter, tidningar och webbforum och de är synnerligen medvetna om att det inte går att skrapa ihop en dräglig utkomst enbart med att skriva kritik för anspråkslösa arvoden.

Hanna Ylöstalo har ett flertal arbetsuppdrag och åtaganden inom kultursektorn, och för henne är det snarast en hobby att skriva litteraturrecensioner:

- För mig är det inte i första hand en ekonomisk fråga eftersom jag enbart hinner skriva någon enstaka recension per månad. Jag läser ju hela tiden böcker och tycker om att skriva och att skriva recensioner, så jag tror nog att jag också i framtiden kommer att skriva recensioner då och då.

Det som Hanna däremot ser som ett större problem för sin egen del är att de finlandssvenska kulturkretsarna är så små att frågan om jäv snabbt kommer emot:

- Den litterära världen i Svenskfinland är så pass liten att det är svårt för mig att recensera finlandssvensk litteratur. Man känner helt enkelt alltför många av författarna. De kan vara ens vänner, ens kolleger eller till och med ens arbetsgivare. Det blir fort inflammerat och helt enkelt omöjligt att skriva kritik i Svenskfinland, vilket är synd.

Vilhelmina Öhman skriver för sin del teater-, dans- och litteraturkritik och konstaterar att det går an för henne att skriva recensioner eftersom hon fortfarande studerar, men de snäva kretsarna ser hon också som ett problem man hela tiden måste förhålla sig till.

Den digitala och sociala världen utmanar kritikens form och innehåll

Enligt studien ”Den finlandssvenska boken. Hur ser läsare och författare på finlandssvensk litteratur?” som publicerades av Tankesmedjan Magma i slutet av november är det i första hand en något äldre kulturkonsument som söker sig till dagstidningar och tidskrifter samt sociala medier för att få tips och information om nyutkommen och läsvärd litteratur, medan ungdomar i gymnasieåldern i första hand får lästips via släkt och vänner samt sociala medier.

De unga läser med andra ord sällan dagstidningar och tidskrifter i jakt på artiklar om litteratur eller recensioner.

Vilhelmina konstaterar att hon för egen del flitigt läste recensioner i dagstidningar under sin gymnasietid eftersom hon var oerhört intresserad av just teater, men samtidigt tror hon att det behövs en förändring av recensionen både till form och till innehåll för att nå en publik som i första hand tyr sig till sociala medier – både med tanke på dem som har sociala medier som primär informationskanal och för dem som skriver och pratar om till exempel litteratur och teater på sociala medier:

- Det är jätteviktigt med bloggare, poddare och Instagrammare som skriver och pratar om böcker och teater, och det skulle vara intressant att se hur de här formerna skulle kunna mötas.

Hanna Ylöstalo ser också på de olika sociala och digitala medierna som viktiga forum för diskussion om till exempel litteratur, men hon anser också att recensionen har en större tyngd och framför allt en längre livslängd än ett blogginlägg eller ett poddavsnitt:

- I dag har den regelrätta recensionen stor konkurrens från andra format och från snabbare recensionslika utlåtanden i sociala medier och poddar där man diskuterar böcker på en mer vardaglig nivå. Det är jätteviktigt att det finns olika former av text och prat och att de får utrymme, men det är en annan form av samtal.

- Även om det finns många oerhört värdefulla recensioner på bloggar och bra diskussioner i poddar som alldeles väl skulle kunna användas inom ramen för en recension är den klassiska recensionens styrka trots allt trovärdigheten och en längre livslängd.

Med tanke på synligheten för recensioner av enskilda verk som idag finns utspridda i olika dagstidningar, tidskrifter och webbplatser skulle Hanna och Vilhelmina gärna se en samlande plattform där användarna enkelt och behändigt och för en inte alltför hög månadsavgift skulle kunna leta fram alla befintliga recensioner av en viss bok, teateruppsättning, dansföreställning, konsert, skiva, film, utställning och så vidare:

- Det borde absolut finnas en form av Spotify för tidningar och för recensioner, slår Hanna fast.

I detta sammanhang kan vi ju notera att det faktiskt finns en journalistisk plattform idag i Paperini (tidigare Skriftly) där ett flertal finlandssvenska tidskrifter har gjort sitt material tillgängligt för sök enligt olika kategorier, bland annat kultur.

Inom en snar framtid kommer Paperini att kunna erbjuda ett bredare utbud efterhand som fler tidskrifter ansluter sig till plattformen, och då kommer man också att lansera en app som gör det enklare för prenumeranterna att söka och hitta i utbudet enligt olika sökord, berättar Ben Fernström från Paperini till Svenska Yle.

Stöd och sammanhang viktigt

Att vara frilanskritiker är utmanande på olika sätt, inte minst ekonomiskt, men det är framför allt ett rätt ensamt arbete.

- Det skulle vara bra med någon form av mentorskap eller seminarier och arbetsgrupper där man kan träffa andra kritiker för att tala om texter, säger Vilhelmina, som understryker vikten av att arbetsgivaren verkligen skulle ta sig tid att ge feedback på de texter framför allt unga kritiker skriver.

Både Hanna och Vilhelmina är aktiva inom Intresseföreningen för finlandssvenska kritiker (IFFF) och är tacksamma för att få både stöd och sammanhang tack vare andra medlemmar i föreningen.

Hanna poängterar också att det är otroligt viktigt med återkoppling:

- Ibland känns det som om man skickar ut sin text utan att man får någon respons över huvudtaget. Det kan kännas som om ingen läser ens text, och då är det svårt att veta om man lyckats eller om det finns någonting som man skulle ha kunnat utveckla i texten.

Sällan eller aldrig får Hanna eller Vilhelmina kommentarer från läsare, men Hanna säger att hon ibland tar saken i egna händer och frågar författaren vars bok hon recenserat vad hen tyckt om texten:

- Om jag känner mig modig kan det hända att jag går fram till en författare vars bok jag recenserat och frågar om hen läst min recension, och då kan jag få lite feedback. Det har visat sig vara jättevärdefullt de gånger jag vågat göra det, framför allt om jag själv anser att jag lyckats skriva en bra recension.

Osaklig kritik av kritiken oroar

Enligt kulturcheferna på de finlandssvenska dagstidningarna är det förhållandevis svårt att få tag i kritiker idag, men Vilhelmina och Hanna understryker att det nog finns unga som vill skriva kritik bara de får en chans:

- Det behövs intresserade redaktörer och kulturredaktioner som vågar ta in nytt folk. Det är också bra om redaktionerna tar sig tid att feedbacka de unga skribenterna så att de kan utvecklas som kritiker. Framför allt tidskrifterna är en jättefin inkörsport för unga kritiker, konstaterar Vilhelmina.

Hanna uppmanar unga skribenter att våga kontakta redaktionerna och höra sig för om arbetsuppdrag:

- Man kan till exempel börja med att skriva med utgångspunkt i något stort intresse man har, som ett specifikt verk eller tema man känner att man har stor kunskap om. Det finns ett intresse bland arbetsgivarna att hitta dig, men du måste också göra dig synlig för dem.

Det som dock oroar både Hanna och Vilhelmina är den ofta hätska och osakliga debatt kring enskilda recensioner eller recensenter som kan uppstå på sociala medier:

- Det är skrämmande att ens kritik når författaren och att författaren kan uttala sig bland sina kulturvänner som också kan utgöra en del av dina egna vänner, kolleger eller din arbetsgivare, säger Hanna som tycker det är oroväckande att då och då ta del av författarnas osakliga uttalanden och kritik av kritiker.

- Jag är öppen för att diskutera om en recension till exempel i högre grad varit ett referat än en recension, men osakliga och personliga påhopp vill jag inte veta av. I sådana fall får författaren skämmas för att den inte kan vara professionell, säger Hanna.

Hanna konstaterar att hon alltid är noga med att kunna stå för det hon skriver i en recension:

- Om jag är osäker på någonting eller om någonting verkar osakligt frågar jag råd av andra i branschen. Jag ställer också ribban högre om jag skriver något kritiskt eller negativt. Jag vill vara säker på att det håller och att jag kan motivera mina argument. Men om man inte har tillräckligt med tid till sitt förfogande och arvodet är lågt kan det hända att man inte hinner jobba tillräckligt mycket med en text.

Om unga kritiker får alltför mycket ovett över sig finns det en risk för att de slutar, och Vilhelmina understryker att kulturredaktionerna och arbetsgivarna bör ta sitt ansvar och stå upp för sina kritiker.

Lyssna på intervjun med Vilhelmina Öhman och Hanna Ylöstalo:

Vilhelmina Öhman och Hanna Ylöstalo om att vara frilanskritiker idag

15:41