Johnny Sjöblom: Finland belönar Merkel för jämställdhet – ett pris till fel person

Statsminister Juha Sipilä överräckte i torsdags Finlands regerings internationella jämställdhetspris till Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Det är ändå inte mycket i hennes politik som hittills skulle ha tagit kvinnor och jämställdhet i beaktande, skriver vår medarbetare i Tyskland Johnny Sjöblom.

En sak vill jag genast göra helt klar. Jo, förbundskansler Angela Merkel har som kvinnlig politiker kommit så långt som man som tysk politiker, oberoende av kön, överhuvudtaget kan komma.

Hon har lett Tyskland i över tolv år och hon har lämnat krossade glastak efter sig.

Merkel är den som sätter sig i de svåra förhandlingarna med politiker som Trump, Putin och Erdoğan. Det är henne Europas blickar riktar sig mot när man än en gång har nya problem på kontinenten.

Merkel är utan tvekan den för tillfället mest inflytelserika kvinnan i världen, men att ge henne ett jämställdhetspris är ändå fel beslut.

Ingen viktig politisk prioritering

Angela Merkel må fungera som en perfekt förebild för flickor och kvinnor världen över, så om det endast är ”allt är möjligt”-förebildsfunktionen man vill premiera, då går priset utan tvekan till rätt person.

Men om man vill ge priset till en person som i sitt arbete konsekvent har prioriterat kvinnors rättigheter och helhjärtat arbetat för jämställdhet, då borde man ha valt någon annan.

De här frågorna har nämligen hittills aldrig spelat någon större roll i Angela Merkels politik, tvärtom har hon i flera sammanhang ställt sig bakom beslut som går i helt annan riktning.

Så lät hon till exempel de bayerska kristdemokraterna hållas när de körde igenom sin i Tyskland ökända ”Herdprämie” (spispremie), vars syfte var att betala ut ett marginellt bidrag till de föräldrar, främst hemmamammor, som inte skickar sina barn till dagis.

Merkel ställde sig bakom förslaget trots att kritikerna också inom hennes eget parti talade om att bidraget stärker en förlegad familjemodell och bidrar till att barn med invandrarbakgrund i högre utsträckning går miste om integrationen på dagis.

Det ojämlika Tyskland

Som kompromiss i frågan lovade Merkel se till att det åtminstone ska finnas tillräckligt med dagisplatser, så att föräldrarna ska ha fullständig valfrihet i frågan.

Statistik från i år visar ändå att det fortfarande saknas närmare 300 000 dagisplatser för under treåringar, främst i storstäderna i det tidigare Västtyskland.

Det här leder i sin tur till att många kvinnor stannar hemma eller jobbar deltid, ofta dessutom under betydligt sämre villkor än sina manliga kolleger.

I EU:s färska utredning kring lönegapet mellan män och kvinnor i de europeiska länderna, hittar vi Tyskland långt bak i fältet.

Det är endast Tjeckien och Estland som för tillfället har ett större lönegap mellan könen än vad Tyskland har.

Samtidigt har Tyskland fortfarande ett skattesystem som i mycket hög grad gynnar en traditionell familjemodell.

Om mannen är den som har högre lön, är det för familjen skattemässigt oftast mest gynnsamt om kvinnan stannar hemma eller endast arbetar deltid.

Få förändringar med kvinnlig kansler

Att aktivt ändra på de rådande strukturerna har inte heller hört till Angela Merkels prioriteringar.

Som ett bra exempel fungerar de mycket omdiskuterade kvinnokvoterna inom ledningen för de tyska börsbolagen.

Från att ha varit en stark motståndare av kvoterna och ha gått emot sin egen dåvarande familjeminister Ursula von der Leyen i frågan, ändrade hon senare åsikt i samband med regeringssamarbetet med socialdemokraterna.

Tyskland införde så under Merkel en kvinnokvot, men samtidigt har hon själv motarbetat kvoterna på EU-nivå.

Elakt kan man säga att de här frågorna endast har haft en betydelse för Merkel i de fall det har varit politiskt lägligt, gällande kvoterna handlade det alltså i första hand om att trygga arbetsron inom den egna regeringen.

Under tolv år Merkel är det alltså förvånansvärt lite som har förändrats i Tyskland just med tanke på kvinnors rättigheter och jämställdhet.

Från tyskt feministiskt håll prisar man att Merkel i de flesta sammanhang ses i sin roll som politiker och inte i sin roll som kvinna.

Men samtidigt har hennes försiktighet och eventuella ovilja att direkt ta sig an de här frågorna lett till att så lite har förändrats, trots att det sitter en kvinna på förbundskanslersposten.

Som det konstateras i prismotiveringen är det bra att Merkel oftast lyfter upp kvinnors rättigheter och jämställdhet när hon rör sig ute i världen, men samtidigt måste ord också leda till handling, i synnerhet i det egna landet där hon har alla möjligheter att sätta sin prägel på politiken.

Hon kan om hon vill

Att säga att Merkel inte skulle ha kunnat ändra på sakernas tillstånd är i det här fallet ett argument som absolut inte håller.

Merkel har avskaffat den allmänna värnplikten under fredstid, hon slog fast att man ska slopa kärnkraften och för inte så länge sedan öppnade hon vägen för det samkönade äktenskapet.

Allt det här har hon gjort emot den rådande åsikten inom det kristdemokratiska partiet.

Lite mer jämställdhetspolitik från Merkels sida skulle alltså alldeles säkert ha varit möjligt om viljan verkligen hade funnits.

Också den allmänna inställningen till hela jämställdhetsfrågan skulle Merkel ha kunnat lyfta upp till diskussion.

Att det i tyskan till och med finns ett ord som ”Rabenmutter” för att beskriva en dålig mamma som prioriterar till exempel arbetet framom barnen, borde vara skäl nog att inse att allt inte står riktigt rätt till.

Det är visserligen bra att Finland delar ut pris för att främja jämställdhet, men i det här sammanhanget var Angela Merkel helt enkelt ett dåligt val.