”Med lite omvårdnad och ömsint hantering skulle kritiken kunna frodas bättre än den gör idag”

I december 2015 grundades Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF) med avsikt att försöka åstadkomma en förbättring av frilanskritikernas arbetsvillkor samt att utgöra ett forum där kritiker kan mötas och diskutera med varandra.

Två år har gått sedan föreningen grundades och jag träffar en av initiativtagarna till föreningen, Tatjana Brandt, för att höra hur hon ser på situationen för kritiken och för kritikerna i Svenskfinland idag:

- Rent allmänt kan man säga att de senaste tio åren varit en extremt omvälvande period för kritik i Norden överlag, vilket har att göra med nätet och med mediernas kris. Men det verkar som om det nu finns lite mera engagemang och intresse än för fem år sedan samt en större förståelse för att situationen är och har varit väldigt svår för konstkritiker.

Enligt Tatjana Brandt är det numera svårt för en frilansande skribent att skrapa ihop en dräglig inkomst med hjälp av olika småjobb här och där, något som var vanligt förr:

- Det fanns en tid när man skapade sig en palett av en mängd olika småsysslor som översättning, redaktörsarbete, språkgranskning, kritik, undervisning, timjobb på antikvariat …

- Folk var rätt duktiga på att sysselsätta sig inom en hyfsat stor konst- och kulturekonomi, men proppen har gått ur hela den ekonomin och allt har försvunnit på en gång, vilket är dramatiskt för folk som försöker försörja sig på intellektuellt arbete. Det som varit hjärtat och kärnan i denna verksamhet har varit att skriva för olika tidningar, ofta kritik men också andra texter.

I en enkät som Svenska Yle skickade till ett antal finlandssvenska dagstidningar, tidskrifter och mediebolag i november-december rör sig arvodena för en recension mellan 50 och 250 euro, beroende på recensionens omfattning, form och karaktär samt publiceringsforum.

Tatjana Brandt konstaterar att honoraren inte höjts på flera decennier, men hon påpekar också att det förefaller som om det idag finns en något större förståelse för att situationen är hopplös och att det därmed kan finnas möjligheter att hitta på nya kreativa lösningar för att förbättra frilanskritikernas arbetsvillkor.

Att skriva kritik sällan ett förstaval

På mediehåll är kulturchefer och chefredaktörer smärtsamt medvetna om att arvodena som frilanskritikerna får för en recension idag är anspråkslösa och att det bl.a. därför är svårt att rekrytera kritiker.

Men det är inte enbart de låga honoraren som gör att skribenter drar sig för att skriva kritik. Enligt Stefan Holmström som är chefredaktör på Åbo Underrättelser är det ont om folk som vill åta sig att recensera, de flesta vill publicera sig som kolumnister eller skriva essäer.

Stefan Holmström konstaterar också att det är ”svårt att hitta unga och folk som överlag kan skriva och har någon substanskunskap om kultur.”

Tatjana Brandt instämmer i att det krävs mycket av en kritiker:

- Man måste ha en gedigen kunskap och lång erfarenhet och vara hängiven.

I dagens läge är också många kulturarbetare och skribenter i hög grad beroende av stipendier, vilket enligt Tatjana Brandt betyder att man i första hand ägnar sig åt det projekt/arbete man beviljats stipendium för:

- Traditionellt sett har kritikverksamheten sällan varit ens förstaval och så är det fortfarande för många. Kritik har varit en sidosyssla, även om man älskat hantverket och brunnit för det. Många skulle gärna skriva kritik om man skulle kunna ha det som en sidosyssla. Men om du får ett stipendium tar du ofta tillvara tiden för att förverkliga ditt projekt.

Hur hindra bortfallet av unga kritiker?

Enligt de finlandssvenska dagstidningarna är det förhållandevis svårt att få tag i kunniga frilanskritiker för recensionsuppdrag, medan tidskrifterna har en lättare sits - det framkom ur de svar Svenska Yle fick på den enkät som vi skickade ut till ett antal finlandssvenska dagstidningar, tidskrifter och mediebolag.

Hur ser framtiden då ut för framför allt unga skribenter som hoppas på en framtid som kritiker i Svenskfinland?

Tatjana Brandt konstaterar att folk framför allt skriver kritik under studietiden, men har en tendens att övergå till andra jobb just när de börjat bli varma i kläderna:

- Det skulle vara oerhört viktigt att ta tillvara dessa duktiga och lovande unga kritiker och se till att de kan bygga sig en framtid där kritiken skulle kunna vara en del.

Samtidigt är Tatjana Brandt givetvis synnerligen medveten om att det krävs stora satsningar på strukturer för att åstadkomma hållbara lösningar i en tid när hela medievärlden och framför allt dagspressen står inför stora utmaningar:

- Allt hänger ihop och det är svårt att lyfta fram enskilda lösningar, även om det finns sådant man skulle kunna göra för att se till att den finlandssvenska kritiken överlever i en tid när allt gungar. Med lite omvårdnad och ömsint hantering skulle kritiken kunna frodas bättre än den gör idag.

På Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker har man funderat mycket på hur man rent konkret skulle kunna gå tillväga för att stöda skribenter och kritiker på olika sätt.

I planerna ingår bland annat olika former av fortbildningar och kurser samt mentorskap för att sporra och uppmuntra kritiker i deras ofta tunga och ensamma vardag.

Krympande utrymme för kritiken i dagspressen

Enligt den undersökning som Svenska Yle gjorde i december där vi jämförde antalet recensioner per genre under september månad hösten 2007 och september månad hösten 2017 i ett antal finlandssvenska dagstidningar (Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Åbo Underrättelser) samt Svenska Yle och Helsingin Sanomat framgick med allt tydlighet att de allra flesta kulturformer och genrer inte blir recenserade i lika hög grad idag som för tio år sedan.

När medierna skär i recensionsverksamheten är det framför allt musiken och bildkonsten som blir åsidosatt. Medierna bevakar givetvis fortsättningsvis musik och bildkonst på olika sätt, men antalet recensioner av t.ex. konstutställningar eller skivor har sjunkit drastiskt under de senaste åren.

Tatjana Brandt bekräftar att kritiker som skriver om bildkonst idag är väldigt frustrerade över kulturredaktionernas bristande intresse för bildkonst:

- Det är uppenbart att bildkonstkritiken närmast kraschat under de senaste åren. Tillsammans med svenska Kritiklabbet kommer IFFF att den 11 januari arrangera ett seminarium som är öppet för allmänheten där vi bl.a. har för avsikt att diskutera bildkonstkritiken och galleriernas roll.

I och med att kritiken får allt mindre plats i framför allt dagspressen tycker Tatjana Brandt att det skulle viktigt att också undersöka skribentvariationen, dvs. hur många som skriver kritik i Svenskfinland idag, vilken ålderskategori och vilket genus kritikerna tillhör:

- Min bedömning är att det är vissa väldig tappra kritiker som står ut och kämpar på. Det stora problemet är bortfallet av unga kritiker.

Kritiken viktig del av det offentliga samtalet

Frågan är om utvecklingen går mot att den kvalificerade kritiken i allt högre grad samlas i nischade specialtidskrifter, medan tyckarna brer ut sig på bloggar och sociala medier och dagspressen och massmedierna satsar på att göra reportage och intervjuer med konstnärer.

Vad går vi i så fall miste om i det offentliga samtalet?

Tatjana Brandt befarar att det finns en risk för att dagstidningen i sig skuffas in i en liten nisch och att läsarna allt mer får ty sig till veckoslutstidningar där man låter trycka upp längre artiklar med analytiska perspektiv och grepp om litteratur, konst och ekonomi:

- Det är en sorglig utveckling där analysen blir marginaliserad samtidigt som vi hittar billiga och gapiga gratisnyheter på nätet. Offentligheten är otroligt viktig för demokratin: att man delar den, att det finns arenor där folk upplever att ett lagt kort inte får ligga oemotsagt och att det verkligen uppstår djupa diskussioner och också spänningar mellan olika grupper i samhället så att inte alla odlar sina egna käpphästar i olika bubblor.

- Konsten har en enormt stor och viktig plats i detta offentliga samtal för att den bänder och ifrågasätter hela sättet att tala om saker. Det finns det ingen annan diskurs som gör, och som också förenar alla våra erfarenheter av att finnas till och att vara människa - från ekonomi och teologi till psykologi och det existentiella spektret.

- Allt detta kan konsten med lätthet inrymma och samtidigt hantera språket så att de mest stelnade klichéaktiga föreställningarna inte håller utan spricker. Det skulle vara så otroligt viktigt att allt detta skulle få finnas nära det offentliga samtalet, störa och befrukta det.

Intresset för kritik större än man tror

I den enkät som vi gjorde på Svenska Yle för att ta reda på allmänhetens syn på och förhållande till kritik svarade många att kritiker i Svenskfinland förefaller att hålla den finlandssvenska kulturen om ryggen.

När vi skriver recensioner av en finlandssvensk bok, en teateruppsättning eller en skiva har vi (enligt enkätsvaren) en tendens att stryka medhårs, vi är alltför snälla och hellre friar vi än fördömer ett verk av en finlandssvensk konstnär. Detta eftersom kulturkretsarna i Svenskfinland är små och man vill undvika att stöta sig med folk.

Tatjana Brandt anser för egen del att kritikerns roll som smakdomare är rätt så föråldrad och inte särdeles intressant. Enligt henne är det viktigare att en kritiker har tid, plats och utrymme för att föra en ordentlig diskussion om de tankar som konstverket väcker hos en:

- En kritiker borde kanske i högre grad ta fasta på de tankar och känslor som man uppfattar att konsten aktualiserar, och se om och på vilka sätt verket ifråga förhåller sig till ens levda erfarenhet. Att sträva efter att tala sak och bjuda motstånd på nivå två, så att säga.

- Det känns som mer berikande och viktigare att föra den typen av resonemang och diskussioner. Men ju mer kritiken tvingas in i ett snabbhetstänk där böcker t.ex. ska anmälas på löpande band desto mindre hinner man med djupanalyser. Då handlar kritiken framför allt om att bara presentera olika verk.

För Tatjana Brandt handlar kritik framför allt om att föra en levande diskussion om konst i samtiden idag, om att tänka sig kritik som en större helhet och del av ett pågående samtal:

- Vad betyder konsten, vad aktiverar den i oss? Vilken är konstens kunskap och blick på vårt samhälle och på oss själva idag? Det skulle vara viktigt att vi får en offentlighet som också kan rymma djupa och kvalificerade diskussioner om konst som sömlöst kan glida in i andra diskussioner och korsbefrukta annan samhällsanalys.

- Min uppfattning om kritik är ett något vidare begrepp än enbart recensionen eller anmälningen, den hör dit, ja, men allt som skrivs om t.ex. litteratur i offentligheten ingår i begreppet ”criticism” som man talar om på engelska.

Om vi ser till de svar som Svenska Yle fick på enkäten om allmänhetens syn på och förhållande till kritik finns det ett stort intresse för kritik – många läser aktivt kritik och önskar sig mer kritik.

Tatjana Brandt är övertygad om att intresset för kritik är större än folk inbillar sig, och hon har olika funderingar kring hur man skulle kunna skapa mer synlighet för just recensioner och kritik på till exempel webben:

- Man skulle kunna skapa olika rum som skulle skapa resonans på nätet genom att samla recensioner bredvid varandra, och därmed skapa diskussioner kring recensioner av enskilda verk. Kritiker kunde samlas för att diskutera utvalda verk i en öppen diskussion.

Undersökningar visar att vi läser texter olika beroende på om de är tryckta i en papperstidning eller på webben, och frågan är hur recensionen bäst skulle komma till sin rätt såväl i tidningen som på nätet.

Tatjana Brandt tipsar om att låta läsa in en recension på webben så att man kan lyssna på recensionens samtidigt som man läser den:

- Rösten kan vara ett enormt stöd på nätet. Jag njuter oerhört av att lyssna på en uppläst recension eftersom rösten förmår rytmisera tempot så att jag undviker att skumma mig igenom texten. En kritisk text ligger nära essäistiken och har olika rytmer, stilnivåer, nyanser och på det här sättet kan man ta del av hela den sinnliga nivån i texten, både i ljud- och i textform.

Lyssna på intervjun med Tatjana Brandt:

Tatjana Brandt om kritikens tillstånd idag och i framtiden

18:03