Personer med funktionsnedsättning får sämre service på svenska när städer köper tjänster

Personer med funktionsnedsättning har svårt att få service på svenska i huvudstadsregionen. Det slår Justitieministeriet fast i årets språkberättelse. Köptjänster gör ofta att servicen blir sämre.

Berättelsen behandlar språkklimatet och språkförhållanden i Finland och granskar hur språkliga rättigheter tillgodoses inom de statliga bolagen.

Tillgängligheten till svensk service varierar rejält mellan de olika kommunerna i huvudstadsregionen.

Enligt Corinna Tammenmaa, språkrättsråd vid Justitieministeriet, beror tillgängligheten ofta på hur stor andel svenskspråkiga som bor på orten.

– Trots att det kan finnas en stor mängd svenskspråkiga på en ort så är det andelen av den totala befolkningen som avgör om det är möjligt att få service på sitt modersmål.

Inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt finns det 130 000 svenskspråkiga, vilket är lika många som i ett medelstort sjukvårdsdistrikt.

Trots detta kan det vara svårt att ordna service på patientens modersmål eftersom den totala andelen av svenskspråkiga är relativt liten. 8,2 procent av befolkningen i huvudstadsregionen är svenskspråkig.

– De få gånger jag behövt akutvård har svensk service inte funnits tillgänglig i Helsingfors, säger ett av vittnesmålen i rapporten.

Större missnöje i Nyland än i Österbotten.

Lisbeth Hemgård som är verksamhetsledare för intresseorganisationen för de utvecklingsstördas väl, FDUV, säger att stort sätt alla klagomål de får om svenskspråkig service kommer från huvudstadsregionen.

– Vi får klagomål om bland annat om färdtjänsterna och om att vikarier vid vården inte kan svenska. Eftersom vår målgrupp ofta har kommunikationssvårigheter så är det extra viktigt att servicen finns på svenska.

Personer med funktionsnedsättning är en minoritet i minoriteten, och därför kan det ofta vara extra problematiskt att få skräddarsydda tjänster på personens modersmål, enligt rapporten.

Köptjänster har sämre svensk service

I Helsingfors har staden gjort en intern undersökning om hur väl språkkraven uppfyllts inom äldreomsorgens hemservice. Där upptäcktes stora skillnader även mellan olika stadsdelar.

I den syntes tydliga skillnader mellan de tjänster som staden själv ordnar, medan områden där man använder sig av köptjänster är avsevärt sämre.

– Den främsta orsaken till de problemen är att man inte lyckas rekrytera personal som behärskar svenska, säger Tammenmaa.

Hon anser att användningen av köptjänster och hur de språkliga rättigheterna beaktas i dem är något som borde granskas ytterligare.

Corinna Tammenmaa önskar att myndigheter skulle inse vikten av språkliga rättigheter.

"Andra rättigheter förverkligas inte om inte de språkliga gör det"

– Det handlar inte bara om språk, utan om att alla andra rättigheter blir inte förverkligas om inte de språkliga rättigheterna uppfylls. Till exempel om en äldre person inte får vård på sitt eget språk kan självbestämmanderätten inte heller uppfyllas.

När den tvåspråkiga servicen centraliseras till vissa hälsostationer kan det också leda till att personer som bor i samma kommun kan ha vitt skilda erfarenheter av möjligheten att få service på svenska.

– Det är intressant, en del personer i till exempel en del av Esbo kan tycka att de får ypperlig service, medan det kan vara omöjligt att hitta för någon som bor i en annan stadsdel, säger Lisbeth Hemgård.