Ramaphosa vann efter maratonomröstning – nu kräver sydafrikanerna handling
Efter en väntan som kändes längre än julafton kom äntligen resultatet. Cyril Rampahosa hade, precis som ryktena hela dagen hade förutspått, vunnit ANC:s ordförandeval.
Jublet visste inga gränser när han föstes fram av sina anhängare för att för första gången stå framför partiet som dess ordförande.
Det här är en stund Ramaphosa har väntat länge på. Han var en viktig spelare i förhandlingarna om slutet på apartheid år 1994, och kände sig snuvad på konfekten när Nelson Mandela istället valde Thabo Mbeki till sin vicepresident.
Ramaphosa valde att tillfälligt lämna politiken för att bli affärsman, och blev rik på kuppen. I dag hör han till Sydafrikas rikaste affärsmän, och det är den kunskapen Sydafrika desperat behöver.
Ekonomin är i botten och arbetslösheten skyhög. Börsen reagerade positivt redan på ryktena om Ramaphosas seger och den sydafrikanska valutan blev starkare under måndagen. Ramaphosa har bra kontakter till affärslivet och utländska investerare är ivriga över den nya ordföranden.
Folket trött på korruptionen
En orsak till den nergående ekonomin är den ingrodda korruptionen. Den lovade Ramaphosa ta itu med när han förde kampanj, och hans seger i valet får president Jacob Zuma att svettas lite extra. Han är inblandad i massiva korruptionshärvor, och hade hans ex-fru vunnit valet hade han kunnat sova lugnare.
Folket har tröttnat på korruptionen och kommer att kräva åtgärder av Ramaphosa. Man vill se gripanden och rättegångar. Men att komma åt korruptionen med rötterna går inte i ett huj om man rycker uppifrån.
Ett annat problem för Ramaphosa är att få ANC:s kärnväljare på sin sida. Zuma och Dlamini-Zuma var populära bland de fattiga på landsbygden, men Ramaphosa ses mer som en medelklassens favorit.
Tar över ett ANC som är i en historisk kris
Ramaphosas seger innebär nu att partiledningen och presidenten är i två olika läger och risken at partiet splittras är nu stor. Det finns en risk att Jacob Zuma nu råkar ut för detsamma han själv gjorde mot sin företrädare Thabo Mbeki, som fick lämna presidentposten före hans mandatperiod var slut.
Ramaphosa tar över ett ANC som är i en historisk kris. Understödet är rekordlågt och oppositionen rekordpopulär. De kommer inte heller att vara sena att påminna om Ramaphosas roll i den förödande massakern vid Marikanagruvan år 2012.
34 strejkande gruvarbetare sköts ihjäl och Ramaphosa satt i styrelsen till företaget som ägde gruvan. Han friades, men e-postmeddelanden visade att han hade krävt åtgärder mot dem som strejkade. På 1980-talet var han med och grundade fackförbundet för gruvarbetare, och då ansågs han ha vänt sig emot dem han tidigare jobbat så hårt för.
Snabba åtgärder krävs
Nu är det presidentvalet år 2019 som Ramaphosa måste sikta in sig på. Förr var det nästan givet att ANC:s ordförande också blev landets nästa president, men det är inte självskrivet längre. Hans seger inger hopp hos folket som tröttnat på korruptionen, men nu krävs snabba åtgärder för att få ner arbetslösheten och upp ekonomin.
Det är ett helt annat parti Ramaphosa nu tar över än som han lämnade år 1994. Det är en sak att leda en revolution och en frihetsrörelse, och en annan att leda en liberal demokrati.
Det är i det brytningsskedet ANC nu befinner sig, och frågan är om Ramaphosa kan få partiet att ändra riktning.
Får han inte det kan ANC:s saga som styrande parti vara all, och hur det påverkar Sydafrikas stabilitet återstår att se. Ett splittrat ANC banar väg för oppositionen i valet år 2019. Men det är sällan ett dåligt tecken i en demokrati att man inte på förhand vet som kommer att vinna ett val.