Kraftverken i Svartån dödsfällor för nedåtvandrande laxyngel – ny forskning beaktas då fiskvägarna byggs

I Svartån i Västnyland har unik forskning bedrivits i våras. Nu vet forskare hur laxyngel påverkas av mindre kraftverk i sin vandring nedåt mot havet.

Det finns forskning i Finland från stora älvar och kraftverk, men man har inte vetat hur mindre kraftverk påverkar fiskarna, säger Piia Nordström.

Hon är ansvarig gatuchef vid Raseborgs stad och ordförande för Svartåprojektets styrgrupp.

Hon har själv varit med och tagit initiativ till forskningen.

Det planeras fiskvägar till Svartån så att fiskarna ska kunna ta sig upp längs med ån trots kraftverken. Den här forskningen är en viktig del i helheten.

Nu tittar man alltså också på hur fiskar ska kunna vandra bort från ån.

Nordström betecknar projektet som ett pilotprojekt i Finland eftersom man inte har utrett det här tidigare. De modeller och erfarenheter man får från Svartån kan användas också annanstans i Finland.

Forskningen har fått pengar av närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland och av EU:s projekt Freshabit Life IP.

Radiosändare på fiskyngel

Forskarna fäste radiosändare på 100 fiskyngel. Före, eller så att säga ovanför, varje kraftverk i ån släpptes 25 fiskyngel, smolt, ut tillsammans med en massa andra finskyngel.

Forskarna följde sedan med hur det gick för fiskynglen.

Det visade sig att det gick olika beroende på kraftverk och hurudana turbiner det har. Också hur kraftverket var konstruerat påverkade hur ynglen klarade sig.

Forskarna bedömde dödligheten direkt som en följd av kraftverket och dödligheten på sträckan från kraftverk till följande kraftverk.

Den totala dödligheten fastställs alltså både för själva kraftverket och för resan från kraftverket.

Fiskvägar

Laxynglen ska naturligt vandra ut till havet där de blir stora och feta. Sedan vandrar de tillbaka längs med sin ”barndoms å” för att föröka sig. Och cirkeln sluts.

Nu planeras fiskvägar till Svartån så att fiskarna ska kunna ta sig upp längs med ån.

Fiskarna behövs i ån för att utrotningshotade musslor i ån ska kunna föröka sig. Musslornas larver fäster sig vid gälarna på vandringsfiskarna.

- Det är lika viktigt att fiskarnas yngel ska kunna vandra ut till havet. Och det är viktigt oberoende av om de härstammar från fiskar som har vandrat tillbaka i ån eller har utplanterats i sjön, konstaterar forskaren Juha-Pekka Vähä från föreningen Västra Nylands vatten och miljö.

Vähä har tillsammans med Petri Karppinen från företaget Kala- ja vesitutkimus och Teppo Vehanen från Naturresursinstitutet utfört forskningen.

Karppinen jobbar också som planeringskonsult för projektet med fiskvägar i Svartån.

Vähä konstaterar att det alltså är mycket viktigt med konstruktioner för fiskar som vandrar neråt också.

Men de behöver inte vara särskilt dyra lösningar. Huvudsaken är att fiskarna hittar till fiskvägarna både uppåt och nedåt.

Värdefullt

Piia Nordström vid Raseborgs stad säger att den här forskningen är mycket värdefull för projektet.

- Det är inte bara dödligheten som är intressant. Utan det är informationen gällande fiskarnas beteende ovanför kraftverken som är viktig information. Den påverkar planering av vandringen nedåt, säger Nordström.

Hon säger att det är många frågor som nu får svar.

- Vilken väg tar de sig till kraftverket? Var ska fiskvägens mynning vara med tanke på vandringen nedåt? Hur mycket potential finns det med tanke på de hjälpmedel vi planerar?

Enklare och svårare lösningar

Just nu är projektet så långt att byggnadsskedet för Billnäs och Åminnefors upphandlas. Efter årsskiftet ska anbuden ha lämnats in, säger Nordström.

För kraftverket i Åminnefors är det svårt att hitta bra lösningar för de nedåtvandrande fiskarna, men det goda är att dödligheten är liten, säger Nordström.

För Billnäs del kommer man att med olika konstruktioner så som bommar eller rännor styra fiskarna så att de vandrar också nedåt längs med fiskvägarna.

Hur det blir vid Svartåfors och Åkerfors är ännu oklart, men forskningsresultaten påverkar helt hur man nu kommer att jobba vidare, säger Nordström.

Viktigare just nu med vandringen nedåt än uppåt?

Nordström säger att forskningen tyder på att man vid Svartåfors och Åkerfors först borde satsa på hur fiskarna tryggt ska kunna ta sig neråt.

- Med tanke på laxfiskens återkomst till Lojosjön och Svartån är det vandringen nedåt vid Svartåfors och vid Åkerfors som kanske bör ordnas som följande.

- Det skulle möjliggöra plantering av yngel ovanför Lojosjön, yngel som skulle känna Lojosjön som sitt hem.

Sedan kunde man kanske satsa på själva fiskvägarna först efter det, säger hon.

Det kunde tänkas vara mera kostnadseffektivt.

- Svartåns urgamla fiskstammar kommer nämligen att planteras tillbaka i ån. De planteras som yngel eller som fiskägg, då ska de har rutten till havet färdig. Återkomsten händer först senare.