Ryska fusket och offret Therese Johaug inte jämförbara: ”Skadeglädjen gör mig illamående”
Dopningsfusket i Ryssland är så fullständigt totalt bottenlöst genomruttet att det inte ens förtjänar att nämnas i samma stycke som Therese Johaug, säger Christoffer Herberts.
– Det känns obehagligt.
Yle Sportens Antti Koivukangas har liksom sina kolleger Christoffer Herberts, Anki Karhu och sportprofilen Kaj Kunnas en enkel uppgift att lista det idrottsliga bottennappet för 2017 i Yle Sportens årskrönika (hela diskussionen längst ner i artikeln).
Omfattningen av det statsledda dopningsprogrammet i Ryssland har nystats upp längs med året och en skrämmande bild av den internationella toppidrotten och antidopningsarbetet har uppenbarat sig.
– Vidden är så vansinnigt stor. Det är svårt att förstå hur det ens är möjligt att i dagsläget få till stånd sånt som hörde hemma i slutna, kommunistiska samhällen på 70- och 80-talen, säger Koivukangas.
Kunnas: Gör mig deppig
Nya avslöjanden och otäcka detaljer i den ryska dopningsskandalen har sipprat fram i ett par års tid. För ett år sedan publicerades sista delen i McLaren-rapporten som blottat den enorma omfattningen och legat som grund för uteslutandet av Ryssland från internationella planer.
– Nog har man ju varit blåögd då man till exempel gick med på Putins krav att proverna (i OS i Sotji 2014) ska analyseras av det numera inte längre licensierade dopningslaboratoriet i Moskva och inte utomlands. Det är ledsamt, summerar Karhu.
Att idrottare från världens alla kanter har dopat sig och fortsätter att dopa sig är ofrånkomligt, konstaterar Kunnas, men omfattningen och grovheten, samt välsignelsen från högsta statsledning, gör den ryska skandalen närmast obegriplig.
– Hur kan det vara så att man faktiskt kunnat skrapa upp burkar utan att nån kollar? Eller kanske de kollar men de får en miljon och så kollar de inte, suckar Kunnas.
– Det gör mig faktiskt deppig på riktigt, att tydligen går det att göra vad som helst. Alla öppnade urinprov och -rör gjorde att jag föll lite platt och tänkte att ”nej hjälp!”.
Förslag: Despacito på prispallen
Fusket nådde något av en kulmen i vinter-OS i Sotji 2014 och flera ryska resultat från hemmaspelen har senare strukits.
Den internationella olympiska kommittén (IOK) valde att porta Ryssland från OS i Pyeongchang i februari, men de flesta ryska idrottarna verkar ändå få delta, endast symboler som flaggan och nationalhymnen förbjuds.
Koivukangas kallar det för en pseudobestraffning.
– De må tävla under den olympiska flaggan och det må spelas vilken hymn som helst – man kan lika gärna spela Despacito när de tar guld – men de är fortfarande ryssar.
– Det (straffet) borde svida och det borde svida ordentligt. Internationell idrott borde sätta ner foten istället för att lite sparka på smalbenet som man gör nu.
Det finns tydliga paralleller mellan Sotjifusket och sommarens fotbolls-VM i Ryssland. Inte minst Vitali Mutko, Rysslands vice premiärminister och ordförande för VM:s arrangörskommitté, som IOK stängt av från OS på livstid.
Putin kommer undan för lätt
Kaj Kunnas har ett konkret förslag på ett kännbart straff som riktar sig till det internationella fotbollsförbundet (Fifa): Frånta Ryssland fotbolls-VM i sommar.
– För att knäppa Putin på näsan borde de säga att ”hej, du har gått för långt”, eftersom han helt tydligt mycket systematiskt använt idrott i sina egna syften.
Den ryska ishockeystjärnan Ilja Kovaltjuk har redan meddelat att det kvittar om den ryska nationalsången inte spelas – oavsett vad som hörs ur högtalarna efter en seger kommer spelarna att sjunga sin kära nationalhymn.
– Bättre PR för Ryssland finns ju inte, säger Kunnas. Då står de orättvist behandlade ryska spelarna där, får vinna och kan riktigt visa åt hela världen. För som Kovaltjuk sagt, inte behöver de flaggan på bröstet – de har den inne i hjärtat.
Johaug och Ryssland ojämförbara
I samband med att Rysslands dopningsprogram fördömts i Finland – precis som över hela världen – har Yle Sportens nyhetschef Christoffer Herberts lagt märke till ett drag bland finländare han ogillar starkt.
– Den finländska inställningen där man på något sätt försöker jämställa det ryska fusket med Therese Johaug gör mig beklämd. Jag vet inte hur många kolumner jag läst som handlar om att dopning är dopning – och så är det ju inte alls. Det finns en enorm bredd av dopning.
Den norska skidåkaren Therese Johaug åkte fast för den anabola steroiden clostebol hösten 2016. Hon hade fått i sig den förbjudna substansen via en läppsalva som den norska landslagsläkaren gett henne.
– Det går inte att jämställa en stackars norska som i misstag får lite läppsalva i sig med ett såhär systematiserat fusk där säkerhetspolisen och högsta statsledningen i en nation är inblandad, säger Herberts.
– Skadeglädjen som finns i Finland kring det Johaug råkat ut för gör mig rent illamående. Jag tycker Therese Johaug är ett offer och tycker väldigt synd om henne. Det som hänt i Ryssland är så fullständigt totalt bottenlöst genomruttet att det inte ens förtjänar att nämnas i samma stycke som Johaug.
Idrottens skiljedomstol Cas förlängde i augusti Johaugs straff till 18 månader, vilket innebär att hon missar vinterns OS i Sydkorea.
Herberts ser Johaugs straff som orimligt och irriterar sig på ”experter” som juristen Olli Rauste som upprepade gånger konstaterat att två år är den enda korrekta domen.
”Norska förbundet som Trump”
Kaj Kunnas håller med om att Johaug fått bära oproportionerligt stor skuld. Däremot har till exempel skidförbundet i Norge inte uppträtt på bästa möjliga sätt.
– Nog har jag varit irriterad på det norska skidförbundet och hur de uttalat sig. De har lite betett sig som Donald Trump, att vi behöver inte lyssna på någon. Men Therese Johaug är inte norska skidförbundet.
Kunnas lyfter även fram norrmännens reaktion till fallet Johaug och jämför med den kollektiva skammen finländarna gav till känna i samband med skandalen i skid-VM i Lahtis 2001.
Även om fallen skiljer sig går attityderna att jämföra, med framgångstokiga Finland mot idrottstokiga Norge.
– I Norge älskar man idrotten och idrottaren mer än i Finland. I Finland älskar man medaljerna och framgången – och därför är det lätt att vända idrottarna ryggen, anser Kunnas.
– Vi vänder egentligen ryggen mot deras medaljer och framgångar, medan det i Norge varit svårare att vända Therese Johaug ryggen eftersom man älskar henne i det hon är som människa och idrottare.
Andra bottennapp under idrottsåret 2017 enligt Yle Sportens panel var bland annat finländska ishockeylandslag, Justin Gatlin och VPS kollaps – lyssna på hela diskussionen i klippet nedan:
' /%3E%3C/svg%3E)
